I mankurternas rike är dagen 100 år

Uppgifter

Kategori: Politik

Publicerad måndag, 16 Maj 2022 09:43

Skriven av Stefan Gehander

Den polska TV-värdinnan gör nazihälsningen inför hundratals miljoner mankurter och utropar Heil Ukraina, medan sociala media flödar av mankurter, som finner en njutning i fria associationer om

ryssar och särskilt dess valde ledare. Svenska statligt styrda media översätter ukrainsk krigspropaganda och presenterar detta som faktarapporter för rikets mankurter. Ja, de är själva mankurter, som njuter av att ha förlorat minne, kognitiva funktioner och all rationalitet.

Mankurten vet inte vem han eller hon är, varifrån han kommer, han har glömt sitt namn, barndom, föräldrar, kort sagt, mankurten är ingen människa. Berövad sitt Jag, besitter mankurten ur ekonomisk synvinkel en hel rad fördelar. Mankurten är som ett tigande djur och därför helt kuvad och ofarlig. Mankurten funderar aldrig på att fly. Alla slavägare fruktar slavens uppror. Slaven bär alltid hotet om uppror. Mankurten är härvid ett undantag, eftersom hela hans natur står främmande inför upproret, inför olydnaden. Sådana känslor äger han inte. Det finns därför ingen anledning att vakta mankurten, hålla honom fängslad eller ens misstänka hemliga baktankar. Mankurten erkänner liksom hunden bara sin herre. Andra skyr han. Den enda passion han äger är hunger. Något annat känner han inte. Men alla uppdrag utförs blint, ivrigt, obönhörliigt. Mankurter får ofta göra skitjobbet, det tyngsta, de tråkigaste sysslorna, monotont arbete med idiotens tålamod som enda krav. Bara mankurten kan vara helt ensam i ödemarken eller leva i övergivna byar för att utan paus eller vila vakta djuren. Han gör ensam flera arbetares jobb. Det enda mankurten behöver är mat, då kan han arbeta vinter som sommar utan semester, utan att bli galen eller beklaga sig. Husbondens befallning är det enda som gäller. För egen del kräver mankurten ingenting, förutom mat och lite kläder, för att inte frysa ihjäl...

Tjingiz Ajtmatov, Dagen varar mer än hundra år

Det har gått snart 100 år sedan Hitler trädde in på arenan och charmade hela Europa med sina förföljelser av olika folk, främst ryssar, judar och zigenare, men också av idéer som kommunism och socialism, för att inte tala om hatpolitiken mot handikappade, sjuka och homosexuella. Hitler har i hela historieskrivningen misstagits för nationalist av det radikala slaget, medan sanningen ligger närmare det faktum att han var tvärtom, antinationalist, eller vad det skulle kallas. Hatet mot folk inkluderade det egna, självhatet låg till grund för kriget mot hela världen, och Hitlers historiska bedrift var att få ett helt folk och en hel kontinent med sig i rörelsen, där kärnan var att glömma det faktum att du är människa, liksom alla människor. Inte bara det tyska folket blev mankurter, hela Västerlandet glömde hela sin humanistiska historia. Alla goda idéer, tankar, historia, anständighet i ett rus av iskallt, fabriksorganiserat brott mot mänskligheten. Bara Ryssland stod emot.

Dagen går mot sitt slut i mankurternas rike, och nu har tecknen blandats eller inverterats; judarna leder Förintelsen, förment fascism i öster är hatets fokus, friska ryssar ska smittas via laboratorier längs den ryska gränsen, det homosexuella paret av skäggiga mankurter i Azovstals kulvertar är hjältar i dödsfabriken. Finland, som avskaffade hakkorset i armén så sent som 2010, och Sverige, där neutralitet numera är ett skällsord, inverterar också tecknen och glömmer eller går tillbaka i historien. Som om det var igår. Bara Ryssland står emot. På 100-årsdagen.

KLICKA HÄR för en resa i rysk historia och mentalitet!

• Tillb
• Nästa