Translate

Välj språk

En resa från Malmö till Moskva

FaceBookTwitterGoogle+

Oxenstierna - en pokemon?

I Sverige avslutades nyligen den internationella krigsövningen Aurora med Ryssland som angreppsmål. Amerikansk trupp grävde ner sig på Gotland, som sakta kommer att förvandlas till ett nordeuropeiskt militärläger. Namnet på den svenska aggressiva övningen bär på en dröm om att

Aurora ska avlossa sina kanoner igen mot Vinterpalatset som en gång för 100 år sedan. Hoppet stod då till en västerländsk invasion av samma typ som i dagens Ukraina, men planerna stördes av att den revolutionära socialismen manade till aktion även i andra länder. Det är det stora misstaget i dagens Ukraina, som hade kunnat få stöd av en växande höger i hela Europa. Eller den kanske har det? Även i Ryssland har det, på sistone, talats en del om Aurora, om än i ett helt annat sammanhang. Tsaren störtades som en dåtidens Kadaffi eller Saddam, och judarna vällde in i Moskva med familjen Aschberg (jodå) i spetsen och Sveriges ekonomi blomstrade under de närmaste decennierna i transittrafiken mellan Ryssland och USA. Sverige blev Rysslands största exportland och bankkontor. Allt var frid och fröjd, och socialismens idéer om kvinnor, dagis, skola och, framför allt, fred och frihet togs emot med öppna armar i Sverige. Ingen svensk var rädd för ryssar, och Ryssland var framtidslandet. 

Rysslands ambassadör i Sverige har förundrats över den situation som råder idag, när blotta åsynen av en ryss får svensken att brista ut i otidigheter. Han gör en nostalgisk återblick på revolutionstiden och de goda förbindelserna fram till Olof Palme. Han går så långt tillbaka som Axel Oxenstierna och Karl Johan och kommer till slutsatsen att Ryssland har utvecklats, Sverige inte. Men ambassadören är inte historiker, eller så är han för mycket ambassadör för att tala klarspråk. De goda relationerna under Oxenstierna, Karl Johan och Palme sammanfaller med Stora oredan, Napoleonkrigen och liberalismens krigståg i Ryssland under 1990-talet. Den oxenstiernska tiden utmärks till och med av att den svenske kungen utropades till rysk tsar för ett par dagar, men den svenske konungen avsade sig den ryska tronen och skickade  Karl Filip, som dock inte fick resa iväg så långt från mamma i Nyköping. Det här var historiens mest korkade majestätiska agerande, utan motstycke i världshistorien. Det svensk-ryska imperiet hade idag kunnat täcka det mesta av Europa, och allt hade varit frid och fred.

Karl Johan var en lyckad figur i de svensk-ryska relationerna enbart av den anledningen att han inte var svensk. Han hade hela landet emot sig, det ropades på krig mot ryssen över hela riket, men Karl Johan samarbetade med den ryske tsaren och fick Norge som belöning. Krigsivrarna hade just förlorat Finland.

Olof Palme mördades av ungefär samma krigsparti på sin väg mot förhandlingar med Gorbatjov. Rädslan för en överenskommelse och svensk-ryskt samarbete mot den krigiska liberalismen var stor, så stor att Sverige gav sitt stöd åt terrorismen i Kaukasus och var med och bombade sönder Jugoslavien. Samtidigt rasade Ryssland under de goda relationerna med Sverige, som skickade sina främsta ekonomiska rådgivare till Kreml för att definitivt göra slut på den ryska ekonomin. Det lyckades, och relationerna var lika goda som efter freden i Stolbova 1617 och efter Napoleonkrigen 1817 och revolutionen 1917. Den gode ambassadören ser 2017 som början till slutet för en ond spiral, som inverkat negativt på de rysk-svenska relationerna. Det är hans jobb. Men hänvisningarna till Oxenstierna, som stängde Ryssland ute från Östersjön i 100 år och samtidigt satte stopp för svensk handel via Moskva, är ingen uppmuntrande historia för Ryssland. "Alla våra grannar är våra fiender", lyder Oxenstiernas och den svenska statens grundläggande motto. Det borde ambassadören ta till sig, ungefär som den ryske presidenten. Det har gjort Ryssland ekonomiskt, militärt och mentalt starkt i vår tid. 

Den nya höjdpunkten i den svenska rysskräcken är att svenska statens ledande forskningsinstitut tror att pokemonerna var utsända av den ryska underrättelsetjänsten för att påverka världen. Nästa steg är att framträdande historiker förklarar att Oxenstierna var en pokemon, när han uttalade att fred med ryssen var av nöden.

 

 

Sök