Translate

Cherchez la femme

Det är tyst om Ryssland i svenska media, vilket är glädjande, om än inte särskilt bildande för allmänheten. Det beror troligen på en gryende insikt om den positiva utvecklingen i Ryssland. Inte för att jag hyser några illusioner om den svenska bilden av Ryssland eller kunskaperna om landet, men när det är tyst, betyder det i varje fall att tankeverksamhet pågår. Alexandre Dumas' illarvarslande uppmaning att

i alla olyckor, förbrytelser och problem söka kvinnan bakom eländet, kan med lätthet tillämpas på Sverige, där till och med den sekeltunga Akademien rämnar under fruntimmers stökigheter, men också i utrikespolitiken, där det vad gäller Ryssland inte hörs ett knyst från utrikesministern. Det är en stor framgång för svensk utrikespolitik mot bakgrund av de senaste 25 årens trams och stolligheter och de senaste fyra årens vansinne.

Å andra sidan kan uppmaningen från Dumas även tillämpas på livets goda sidor, framför allt när det gäller Ryssland. Angela Merkel kunde ses för första gången på 12 år med ett brett leende, när hon fick blommor av Putin, även om buketten tolkades som en grov förolämpning i tysk press. Hon kom till mannens förlovade land för att försöka bryta isen, men den tyska skamfläcken i Ukraina, 70 år efter den senaste invasionen, är ett stort hinder. Tyskland är också ockuperat land och en lydstat under USA, och "med sådana länder går det inte att förhandla", som Putin uttrycker det. Putins nedlåtande syn på osjälvständiga länder hänger ihop med hans människosyn, som jag har talat om i artiklarna om singularitet. Han är helt övertygad om att varje människa kan och har en plikt att agera självständigt. Samma gäller för nationer. 

Nästa kvinna att söka i Ryssland var den franska presidenthustrun, som ju är professor i litteratur. Det var en skam och en otrolig blunder av den franske presidenten att ignorera den ryska bokmässan i Paris, där de franska arrangörerna lämnades i harm och förlägenhet, då det var Turgenevs 200-årsdag och Solzjenitsyns 100-årsdag som särskilt uppmärksammades. Det kan omöjligt ha varit på inrådan av frugan, som däremot nu under besöket i St Petersburg tydligen hade undervisat sin make i rysk litteratur, som citerades flitigt av den ende president i världen som sagt att han ser sig som Putins jämlike. Även om Putin aldrig skulle trava förbi en fransk bokmässa. 

Men Macron hade lärt sig läxan och radade upp citat från ryska författare på löpande band, och det verkade nästan som han läst böckerna. Eller så hade han fått pedagogiska lektioner av hustrun. I den pedagogiska offensiven överenskoms också att franska och ryska ungdomar under 18 år skulle kunna resa visumfritt för studier i de båda länderna, en stor framgång för de båda kulturländernas bildningsiver. Den franske presidenten hade också fått stränga uppmaningar från pseudodemokratins försvarare i hemlandet att tala med företrädare för ryskt kulturliv. Macron, influerad av hustrun, valde att möta Solzjenitsyns hustru, som han bjöd med på baletten Raymonda. Som jag har visat i tidigare texter var Solzjenitsyn Putins alter ego - eller tvärtom - i uppbyggnaden av det nya Ryssland. Balettföreställningen var en giftig pik från den ryska diplomatin mot både den franska och den västerländska bristen på självständighet: Raymonda handlar om en kamp mellan kristna och saracener om den vackra europeiska prinsessan Raymonda, i koreografi av den ryska balettens grundare, fransmannen Marius Petipa. Den kristne fursten slår ner den arabiske inkräktaren och vinner prinsessan.

Baletten fortsatte under diskussionen om förtroende mellan länder, som var temat för hela mötet i St Petersburg. Macron hävdade på allvar att Frankrike var ett självständigt land med en armé, som var i stånd att försvara landet. Putin drev med honom och sade att den kristne fursten hade nya raketer som gjorde försvaret av Europa till en enkel sak, det var bara att be om hjälp. För Putin hade inte sett någon skymt av självständighet under sin period, tvärtom bara nigande och bockande inför övermakten, som inte bara inför sanktioner mot ryssar och Ryssland i parti och minut, utan också tvingar franska banker att betala miljardböter enligt amerikansk lag och franska presidenter att göra sig till åtlöje i utrikespolitiken. Det, sade Putin, skulle Ryssland aldrig gå med på, det skulle stå i strid med själva idén om Ryssland. Men Macrons tal och presskonferens vittnade om att han var mer intresserad av fransk ärorik historia än ekonomi och han satte Frankrike och Ryssland vid samma självständiga bord i internationell politik. Putin förstod vad presidenten ville, nämligen att göra en poäng av att stå jämsides med Ryssland, istället för den tyska konfrontationen. Angela Merkel skulle aldrig komma på tanken att säga att Tyskland har en självständig utrikespolitik. Men så är hon också kvinna, som härskar bakom toffelhjältar som Tusk och Juncker.  

Den franske presidentens kultiverade tal ville troligen ge vid handen att Ryssland också är Europa, eller borde vara det, men så är inte fallet. Ryssland är bara Ryssland, även om de ryska skolbarnen fortfarande har De tre musketörerna på programmet. Ja, inte ens Europa är Europa längre, om du frågar Putin. För Europa finns inte utan Ryssland, precis som det frankiska riket föddes under en rysk drottning. Men det visste inte Macron, som trodde att kontakterna med Ryssland inleddes med Peter den store. Men Putin känner sin historia och sina kvinnor, även om han inte har någon vid sin sida. 

Sök

Vinaora Visitors Counter

1049107
Today
Yesterday
This Week
Last Week
This Month
Last Month
All days
5163
2878
16790
1009361
44163
61677
1049107
Your IP: 54.36.148.157
2018-12-13 14:29