Translate

Kryptoamnesi i skogen

Ryska och svenska barn har en hel del gemensamt och har haft det sedan min barndom, då TVn var full av kommunismens oslagbart pedagogiska och välgjorda filmer. Kommunismens stora hjältar, Drutten och Krokodilen, var på svensk TV varje kväll, och lite senare kom Astrid

till Sovjetunionen. Pippi och Karlsson togs emot med öppna armar i den sovjetiska barnkulturen, där framför allt Karlsson blev superstor. Utbytet har fortsatt under decennierna, där det enda märkliga fiaskot är Bamses äventyr i Ryssland. Orsaken är att Bamse var på fel plats vid fel tidpunkt, nämligen under 1990-talet, när goda gärningar och överhuvud barnuppfostran inte var aktuellt.

Med Putin har det barnsliga utbytet kommit igång igen, där Ryssland producerar traditionellt goda barnserier i massor. Fixarna, Magiska fyran och, förstås, Masha och björnen, roar svenska barn på TV, och det händer att svenska barnboksförfattare fastnar i Astrid-syndromet och översätts till ryska. Den mest självständiga svenska skapelsen i dagens Ryssland är väl Pettsson och Findus, men det är svårt i den ryska konkurrensen att ens komma i närheten av Astrid.

 

Däremot har Masha och björnen gjort en Astrid och går nu över hela världen, även i den muslimska, eftersom Masha alltid bär den traditionella ryska huvudduken. I samma mån som Masha och björnen når miljardpublik, har den ouppfostrade flickan attackerats av ledande psykologer - i Ryssland av alla ställen. Landets ledande barnpsykolog vid Moskva-universitetet och ledamot i Barnrättsrådet anklagar Masha för "sadism, egoism och omänsklighet, ja hon är till och med ett offer för "liberalismens olydnadskomplex. Hon "mobbar" björnen, som är en "sakral representant för både Ryssland och Fadern". Masha är förvisso olydig och hyperaktiv, vilket, enligt professorn är "ett brott mot normen". Masha har inget medlidande, hon bryter mot den traditionella bilden av den ryska kvinnan, som "alltid drar försorg om andra". En hel del föräldrar har stämt in i kritiken, vilket ledde till nya avsnitt med tandborstning och städning. Kort sagt, Masha upprepar Pippis bedrifter med uppror med etablerade professorskor och dåliga föräldrar, som kräver att andra ska uppfostra deras barn. Både professorskor och ansvarslösa föräldrar kräver att de tecknade filmerna återgår till den sovjetiska traditionen med snälla djur, ryska sagor och god moral - hos barnen. Det är faktiskt så att den ryska publiken till hälften bara visar sina barn de gamla sovjetiska mästerverken. Endast 25% av den ryska publiken ser på Masha, som å andra sidan erövrar världen och utklassar allt västerländskt, en dröm som Moskva drömmer om på andra områden. Men Masha intar världen och barnens hjärnor utan hårda ord eller hemska raketer, hon skapar en mjukare bild av den ryska nationen som kanske till och med är bättre än verkligheten. Det är intressant att framgången inte handlar om att skapa kopior av västerländsk musik, filmteknik från Hollywood, manus från Japan eller annat främmande, utan Masha är en alltigenom rysk tjej, som banade sig väg via nätet och blev en global framgång tack vare länkdelning. 

Den lilla flickan Masha har blivit ett ansikte för Ryssland, och Sting har nu fått svar på frågan om ryssar älskar sina barn. Masha river alla murar som byggs i det nya kalla kriget. Därför har hon fått många fiender, dock inte i Sverige, märkligt nog och tack och lov. Men det finns Masha-förbud i Ukraina och Baltikum, NATO har författat en rapport om Masha som en påverkansoperation och den brittiska underrättelsetjänsten har på fullaste allvar analyserat Masha som förtäckt propaganda, där Masha representerar Putin i dennes ondskefulla gärning.

 

Det är ju alltid en intressant sysselsättning att lägga in andra betydelser i både filmer och böcker. Det handlar om ett söka arketyper, vilket betyder att berättelser följer ett visst mönster. Men om det görs på simpel nivå, blir det bara löjligt. Masha är inte en arketyp för Putin, och Masha är ingen psykologiskt defekt flicka, eftersom Masha helt enkelt är som barn är till en viss ålder, vilket är den största anledningen till hennes framgångar. Varje pappa i hela världen känner igen sig själv i björnen, eller borde göra det. Visst är barn per definition egoister, eftersom deras jag inte har utvecklats, men de är av samma anledning inte sadister, det vet även en amatörpsykolog. Björnens uppgift är att förklara sådana ting. Den brittiska säkerhetstjänsten tror att Masha bevakar gränsen som en Putin, men om Masha vore propaganda, tror jag inte Putins reklammakare skulle framställa honom som en Masha. Särskilt som björnen är den ryska nationalsymbolen, vilket britterna missar. För regissören är Masha bara en tecknad version av en flicka som han observerade på stranden på Krim och egna erfarenheter av att vara far. Men det finns självklart litterära och historiska nyanser i alla berättelser.

Mashas popularitet har, tro jag, sin grund i en överraskande nyans av historien. Jag trodde först att hon var en nyskapelse, men hon är ett minne som glömts bort i medvetandets djupa skog. Masha är nämligen från Sovjetunionen, minns jag plötsligt. Det finns en tågvagn Moskva-Peking på gården där hon bor, och vargarna kör en gammal sovjetisk ambulans. Masha är en realistiska saga, där björnens hus ser ut som miljoner andra på den sovjetiska landsbygden med mattor på väggarna och tapeter. Här firas Nyår istället för Jul och granen har en femuddig sovjetisk Kreml-stjärna. Masha sjunger sånger som sjöngs av sovjetiska gränssoldater och piloter på 1930-talet, och i björnens kylskåp finns korv, skinka, gurka och konserver från Sovjetunionen. Där finns till och med insaltat kött, som blandades med makaroner och var älskat av alla män, medan kvinnor och katter avskydde rätten. 

Den tecknade filmen innehåller ljud, färger, dofter och miljö från Sovjetunionen, och det är den omedvetna orsaken till allt rabalder kring flickan både hemma och borta, kanske också till framgångarna. Sovjetunionen var troligen historiens bästa land för barn, och med björnens hjälp kommer även Masha att växa upp och bli en av Putins väluppfostrade och kultiverade flickor.

Det faktum att Masha har fått västerländska säkerhetstjänster efter sig, att hon är skuggad och avlyssnad av NATO och andra krigsorganisationer, tror jag beror på hennes egentliga allegoriska betydelse. Precis som Dostojevskij framställde Västerlandet som Raskolnikov (Assad måste dö!) och den ryska visdomen som Sonja (Du skall icke dräpa), går det bra att läsa in Västerlandet som Masha och, naturligtvis, björnen som Ryssland. I varje fall ligger denna dikotomi väl till hands i rysk läsning, men för den krävs en medvetenhet om historien som idag saknas i till exempel en svensk publik. Den senare ser nog bara Masha som ett fall av självförverkligande för den uppväxande individen och björnen som ett hinder för barnets självuttryckande. Men det bästa med Masha är att alla, både barn och vuxna, kan släppa alla försök till analyser och bara ha trevligt en stund tillsammans. Som förr, i sovjetisk tid.

 

 

Vinaora Visitors Counter

1655456
Today
Yesterday
This Week
Last Week
This Month
Last Month
All days
5001
6097
37719
1585489
125041
126805
1655456
Your IP: 34.207.82.217
2019-05-26 18:28

Sök