Swedish
Chinese (Simplified)
English
Russian
Serbian
Spanish
Yiddish
Digital demokrati
- Uppgifter
- Kategori: Politik
- Publicerad måndag, 03 februari 2020 09:50
- Skriven av Stefan Gehander
Alla lekplatser, skolor, vårdcentraler, vägar, trappuppgångar, gårdar, köpcentra, museer, parker i Rysslands städer övervakas via nätet och filmerna sänds live i maktens boningar. Polisen ser minsta förseelse i trafiken och alla
rån, överfall och mord i direktsändning, om dessa begås utanför hemmet. Brottslingarna är fast på fem minuter, medan bilisterna får böteslappen hemskickad, rättare sagt till telefonen. På kontoret, som har kameraövervakning, kan föräldrarna följa med på alla äventyr som händer på dagis via datorns webkamera. De dagischefer som motsätter sig föräldrarnas vilja att följa sina barn live blir snart misstänkta för att ha något fuffens för sig på arbetstid, och häri ligger kärnan till den digitala demokrati som nu utvecklas i Ryssland. Den som inte vill eller vågar visa sina kort, den som inte vill bli sedd, får inte vara med i spelet.
En vårdcentral med köer blir uppringd av myndigheterna för att hitta en snabb lösning, till exempel en extra läkare som kommenderas dit, samtidigt som medborgaren kan se på en karta att den röda pricken blir gul eller grön. Medborgaren kan skicka meddelanden, klagomål och förslag till myndigheten, som måste svara och åtgärda. Alla samtal, miljoner samtal över hela landet, sker live på nätet och går både till och från makten. I Kreml övervakas alla guvernörer och högre tjänstemän av Putin via video. För den tjänsteman som har fattat galoppen och inordnat sig i den digitala demokratin behövs inget spring på möten eller resor till Moskva. Presidenten finns alltid till hands, och vad han sysslar med kan alla se på TV.
Den svenska ikonofobin, som är helt identisk med den muslimska skräcken för avbildning, har ingen motsvarighet i Ryssland, där människor tvärtom klagar på att deras trappuppgång inte har videoövervakning. Men övervakningen i Ryssland har heller ingen koppling till den västerländska politiska dystopin, utan formar sig till en hyllning av den ortodoxa kristendomens ikonofili. Den digitala bilddemokratin är det andra steget i Solzjenitsyns program för Ryssland, där det första är den sociala välfärdsstaten, "sberezhenie naroda", och omfattar en uppbyggnad av lokalt självstyre. Inkompetenta, klumpiga och oförskämda tjänstemän avskedas nu efter att ha fastnat på bildskärmen eller inrapporterats av allmänheten via nätet för sina misstag. Ett tryck på knappen, och byråkraten är borta. Utan fallskärm eller avgångsvederlag. Med endast ett foto som minne av karriären.
