Translate

Välj språk

En resa från Malmö till Moskva

FaceBookTwitterGoogle+

Fejkad verklighet

 

Det svenska medielandskapet är en bedrövlig syn, en utdragen plåga som blir längre och längre på grund av att de som arbetar i den måste reproducera den varje dag. De får inte tröttna, för om de avviker från den politiska linjen och tänker en tanke för mycket, som ju kan hända vid avvikelser, blir de

utkastade i kylan, opålitliga. Journalister på våra politiska styrda tidningar och TV-reportrar på vår statliga TV riskerar helt enkelt att förlora jobbet, om de skulle släppa igenom sig själva i censuren.

Tidningar som förr i tiden var måna om kvalité i sina utsagor är idag oläsliga blaskor. De var liksom jag själv fostrade i tron att de hade rätt mot makten. Idag är lojaliteten inte bara mot den egna makten utan också mot makter långt borta närmast total. Ordet uttalas i USA, förstärks av BBC eller Der Spiegel och hamnar till slut i minsta skittidning i Svedala via svenska dyngspridare som TT och tråkiga mellanled som DN, för att inte tala om kvällstidningar, som alltid lägger till en hysterisk ton till det ursprungliga ordet.  

Dessa upprepningar av ordet ger ett sken av sanning runt allt nonsens, som rabblas sida upp och sida ner i en gång stolta tidningar. Detaljerade analyser av detta nonsens via långa serier av falska fakta gör resonemangen fullt acceptabla för så kallade lärda män, som i sin tur lämnar in sina rapporter till parlamentet, varifrån hela skiten kom från början. Medan jag skriver detta, meddelar TT att ryska skidåkare är fortsatt avstängda, står en kvällstidningsredaktör i statlig TV och ondgör sig upprört över ryska nidbilder av massinvandringens Sverige, där, sägs det, antalet våldtäkter är det högsta i Europa och till och med sänds live på sociala media. Sådan propaganda kan herr redaktörn inte tåla. Det vet ju alla, säger han, och TV-reportern instämmer, att det i Ryssland numera är tillåtet att prygla hustrun i hemmet. Vi behöver också en Styrelse för motverkan av desinformation, som Merkel öppnat i Tyskland, ropar de förtvivlade statligt finansierade journalisterna, för det är ju uppenbart att Putin sitter och styr alla val i den fria världen. De glömmer inte - Gud nåde - att lägga till ett ord om att Putin är en tyrann och diktator.

Denna nya fejkade verklighet, där det inte klargörs att de ryska skidåkarna är fortsatt avstängda, trots att alla prover, både A och B, från OS i Sotji var negativa, vilket ju är den verkliga nyhet som skulle ha meddelats mot bakgrund av att skidåkarna förblir avstängda, fast de nu är bevisat oskyldiga, där Sverige ligger högst i världen i våldtäktsstatistiken, vilket är sant även när RT meddelar det, där de ryska lagarna fortsatt ger 5 år i Sibirien vid kvinno- och hemfridsbrott, om den utsatte kan visa upp en skada, vilket skulle vara en välsignelse för både den svenska kvinnan och världens övriga kvinnor, har till den grad infantiliserat debatter, politiska och lärda diskussioner och till och med gemene mans samtal att vi lever i en mycket dysfunktionell samhällsmodell. Ledarsidorna har vänt upp och ner på fakta och förut lärda analyser har ersatts med serietidningens enkla indelningar i ondskefulla banditer och hjältemodiga och rättrådiga karikatyrer på medborgare. Lager på lager av fejkad verklighet gör det omöjligt för dem flesta, både lärda och mindre insatta, att tänka klart.

Det kan spåras två viktiga förskjutningar under de senaste 20-30 åren. Dels har tidigare allvarsamma och noggranna dagstidningar börjat skriva som kvällstidningar alltid har gjort, dels har kvällstidningarnas rapporteringar inte bara börjat tas på allvar, de har trängt ända in i den högsta makten och forskningsvärlden. Det handlar om en process, som är självgående när den väl har börjat, och den börjar alltid med en lögn. Det kan vara politikers löften, som till exempel ryska revolutionen 1917, eller den svenska kärnkraftsomröstningen 1980, eller invasionen av Irak, för att ta några stora exempel, men det är också vardagens små lögner om EU-medlemskapets förmåner för allt och alla, där samtliga löften och påståenden förfuskas och förfalskas eller faktisk väljarvilja ignoreras, och sedan rullar bollen vidare. Makten slapp undan med lögn en gång, då går det nog bra nästa gång också, och nästa osv. En period kallades det politikerförakt, men sedan blev det apati och därefter rusade alla över på fel sida, för ingen vågade stå kvar och känna sig lite dum. Paradexemplet är Hans Blix' försök att stoppa invasionen av Irak. Det var det sista svenska försöket att upprätthålla freden. I rättvisans namn skall sägas att Blix aldrig lämnade sin faktagrundade ståndpunkt om att allt var en lögn.

Blix hånades och anklagades för att konspirera med fienden, Ryssland och Irak, medan den verkliga konspirationen fanns där anklagelserna kom ifrån, precis som Putin och Trump nu hånas och anklagas för alla möjliga konspirationer. Det kan med fog påstås att Västerlandet lever i en konspirationsteori som går ut på att alla andra drivs av en konspirationsteori. Ett annat ord för fenomenet är "post truth", postpravda på ryska.

Den politiska lögnen har alltid funnits där, men nu härskar den allena. Media har blivit en mobbare, som tvingar statsministern att hemligstämpla sina telegram. Ingen, säger ingen i den traditionella journalistkåren har fått fram ens ett pip om sakernas tillstånd. De har inget val, för då kommer säkerhetstjänsten och de statliga forskningsinstituten och talar om otillbörlig påverkan. Hela etablissemanget jagar sin egen svans, för de har själva producerat denna otillbörliga påverkan. De skapar nya verkligheter varje dag, där snart sagt varenda händelse, i bristen på analys, blir en överraskning. Den, överraskningen, är också det enda som inte är fejkat, den är äkta och sann.

Sök