Translate

Välj språk

En resa från Malmö till Moskva

FaceBookTwitterGoogle+

Margot och björnen

Sveriges regering oroar sig för ryska kärnvapen, enligt skräppressen, som enligt sig själva fått ta del av hemliga promemorii. Dessa sägs dock avslutas med de lugnande orden att ett enskilt väpnat angrepp mot Sverige är osannolikt. Frågan uppstår genast varför

den svenska regeringen då är orolig. Det något märkliga svaret är att Ryssland övar i Sveriges närhet, alltså att Ryssland skulle ligga för nära Sverige, ett geografiskt faktum som synes svårt att ändra på, särskilt med tanke på de svenska stridsplan som flyger längs den ryska gränsen. När det gäller kärnvapenstridspetsarna i Kaliningrad är de ännu inte riktade mot Sverige, utan mot Polen och Rumänien, som har placerat ut amerikanska kärnvapenanläggningar på sina territorier. Det finns också amerikanska ubåtar med kärnvapen i de nordliga norska farvattnen, där en position ungefär vid Kola-halvön ger 15 minuters avstånd till Moskva för en missil. I den här bilden utgör Sverige ett ytterligare hot mot Ryssland på grund av lydstatsavtalet med USA, där Gotland blir en startbana. Den här politiken är naturligtvis ett strategiskt misstag, eftersom Ryssland kommer att svara på hoten, och i viss mån redan har gjort det. Och när Ryssland svarar vet vi hur det kan gå. Det är väl också här oron uppstår, eftersom den västerländska aggressiviteten längs den ryska gränsen tycks utgå från att ett ryskt svar inte kommer. Men liksom Cuba-krisen var ett svar på utplacering av missiler i Turkiet, är det ryska svaret idag ett svar på USAs utträde ur ABM-avtalet, som i sin tur var ett försök att hitta en balans för att inte upprepa Kennedys misstag i Turkiet. Cuba-krisen var också ett svar på den amerikanska invasionen av Cuba, lika misslyckad som invasionen av Syrien i våra dagar.

Det hör till saken att Sverige med iver deltar i vår tids Cuba-kriser genom att stödja regimen i Nazi-Ukraina och IS i Syrien. Det sker samtidigt som Muslimska brödraskapet bygger ett parallellt samhälle i Sverige och ukrainskt slödder får visumfrihet med EU. I det förra fallet har det, enligt SÄPO, lett till ansamling av tusentals terrorister i landet, en siffra som bara för ett par månader sedan pendlade mellan 30-300, där vissa kommuner överhuvudtaget inte hade sett till någon terrorist. En ansamling av tusentals fascistoida ukrainare i landet torde inte lätta på SÄPOs börda. De här faktorerna skulle lätt kunna bidra till en allvarlig situation i landet, särskilt om islamisterna skulle komma på tanken att organisera sig politiskt för att bygga ett kalifat som i Syrien. Eller om ukrainare skulle få för sig att mörda ryssar som i Novorossija. Som vi kan se i både Syrien och Ukraina skulle Ryssland vara den enda räddningen, för USA har aldrig hjälpt någon allierad i knipa, förutom Tyskland under andra världskriget, då Nazi-regimen räddades undan ryssarna och sattes att leda NATO.

I de anförda promemorii från svenska UD sägs det att landet vill undvika ordkrig och missförstånd och istället agera med fasthet, kyla och lugn. Så när Margot får höra att ett svenskt medlemskap i NATO inte skulle vara populärt i Ryssland, brister hon ut i just ordkrig, missförstånd och allt annat än kyla och lugn. Hon uppfattar redan åsynen av en ryss som ett hot, särskilt om denne svarar på frågor. Hon bryr sig inte ens om svaret. För så här sade Putin: (ett svenskt medlemskap i NATO) "skulle skada våra relationer..."och vi skulle behöva tänka igenom hur vi skulle svara på detta hot..."men det betyder alls inte att vi skulle bli hysteriska eller rikta kärnvapen mot Sverige." Något annat uttalades inte. Att påstå det omvända, som svenska media, UD och utrikesministern, är just ordkrig och medvetet missförstånd. Det borde vara en källa till oro. Det ökar nämligen sannolikheten för en enskild rysk militär insats mot Sverige.

Sök