Translate

Välj språk

En resa från Malmö till Moskva

FaceBookTwitterGoogle+

Rysk imperialism

Till och med Vladimir Putin har nu använt ordet russofobi. Det hände sig under Ekonomiskt forum i St Petersburg, där han också jämförde den med antisemitismen. Ryssland och ryssen är skyldiga per se, som juden, och behöver

vare sig göra eller säga något, för skulden är förkroppsligad i etniciteten.

Talet om den ryska aggressiviteten och hemskheten dyker regelbundet upp i det offentliga samtalet, och när talet kommer in på den ryska staten används termen imperialism. Karl Marx talade om Ryssland i termen orientalisk despotism, medan Kennan, Kissinger och Brzeszinski gjorde sig namn med en teori om hur den inneboende ryska imperialismen skulle stävjas. Deras tankar är nu axiom i de humanistiska vetenskaperna, särskilt statsvetenskapen. Det är inte heller svårt att finna en fördjupning av denna teori till biologins nivåer, där politiker och experter i våra dagar gör uttalanden om genetisk rysk imperialism eller, som Carl Bildt, om imperialistisk instinkt i den ryska staten. Det var här Putin tyckte sig se likheter med antisemitismen.

De här resonemangen kan inlemmas i en historisk determinism, som mer än nuddar vid rasbiologins argument, tillämpade på en stat, ett land och ett folk. I en bisarr logik är den just vad den säger sig studera, den är sitt eget ämne, nämligen tankens imperialism. Från Peter den store till Lenin har den ryska staten varit upptagen med att etablera sig och sina gränser i en absolut inhemsk utveckling, medan Västerlandet från Upplysningen till Ukraina 2014 har varit upptaget av imperialistisk kolonisering av Amerika, Afrika, Indien och Mellanöstern. Den ryska imperialismen har varje gång den överträtt den ryska gränsen dragit sig tillbaka frivilligt, senast som Sovjetunionen. Det var 1900-talets största geopolitiska misstag att befria Västerlandet från nazismen och sedan slösa resurser på Östeuropa och Baltikum. Om Stalin då hade stannat vid den polska och ukrainska gränsen och låtit nazismen utrota folken i Baltikum och Östeuropa, hade Ryssland haft ett par problem mindre idag. Men det som är värt att lägga på minnet är att inga polacker, balter eller något annat folk utsattes för samma grymheter som indianerna i USA, hinduerna i Bengalen eller zulu-folket i Sydafrika, för att inte tala om det sadistiska belgiska Kongo. Dessa folk dog i miljoner i den västerländska imperialismen. Imperialismen, den västerländska, tog kål på 40 miljoner människor i Indien, förslavade 60 miljoner afrikaner och smittade 50 miljoner indianer med mässling och syfilis innan de drog skalpen av dem. I Australien avrättades hela stammar och den siste tasmaniern dödades någon gång i slutet av 1800-talet. Adolf Hitler ser ut som en skolpojke i en jämförelse med den tidigare västerländska imperialismen, och hans läger och utrotningar var en läxa han hämtat från reservaten i USA och brittiska fångläger i Afrika och Indien.

I den ryska imperialismen finns inte en tillstymmelse till liknande hemskheter. Över hela Sibirien integrerades folken frivilligt i Ryssland, i Kaukasus var krigen försvar av mindre folk mot turkiska erövringar och i Centralasien mot krigiska britter. Men inget folk utrotades. De krigiska tjuktjerna på Tjukotska halvön fick leva i fred och inkluderades inte i Ryska imperiet. Polen, Finland och Baltikum har haft industri och positiv demografisk utveckling endast i Ryska imperiet, aldrig utanför. Ja, idag är det bara Finland som har folk kvar i landet, om än i negativ demografisk avveckling.

Det senaste exemplet på befrielse från den ryska imperialismen sägs vara Ukraina. I ryska imperiet fanns en ukrainsk släkt som hette Razumovskij. En blev Katarina den storas make, en annan ordförande i Ryska vetenskapsakademin och en tredje utbildningsminister. Det fanns också en general och flera diplomater i släkten. Det är bara ett exempel. Ingen zulu eller indier har nånsin lett Brittiska vetenskapsakademien, ej heller har de blivit ingifta i kungafamiljen. 

Ryssland missade upplysningen och dess framstegsidé, därmed missade landet också tanken på mer och mindre utvecklade folk. Ryssland missade imperialismen som idé och har framgångsrikt försvarat sig och andra mot den. Fram till 1917, då startskottet gick för den globalstiska imperialismens segertåg över Ryssland. Under allt krig, svält, terror och plundring av landet gick i runda tal 100 miljoner ryssar under. Förintelsen av Ryssland stoppades av Putins patriotism, som ser som sin uppgift att krossa den rasbiologiska imperialismen, den som är medfödd i Västerlandet samtidigt som den skylls på andra länder och folk. Må den segra.

Sök