Translate

Framtidens bakvatten

I en av de minst lästa texterna här, Is och sol, påstod jag att mentala omvandlingar gör avtryck i geografin, där det omvända sambandet är av lika stor betydelse. De geografiska förskjutningarna i dagens Ryssland bär på världshistoriska konsekvenser, som är lika illa studerade som de är avgörande för den ryska civilisationen. St Petersburg går sakta mot

gammaleuropeisk och romantisk provinsialism, medan Vladivostok leder Ryssland mot framtiden. Västerlandet är under tiden upptaget med porrstjärnor och presidenter, vars medarbetare stjäl dokument från hans arbetsbord, eller med två ryska bögars eskapader bland gotikens spiror i den engelska landsbygden. Konspirationer och påverkansoperationer fyller tomma hjärnor med sensationer och perceptioner av verkligheten. 

I Ryssland finns inga sådana dominerande nyheter, det krävs tålamod och spaning för att finna andra nyheter än Ukraina och sanktioner. Ryska media är lika tråkiga som västerländska är vulgära. Det är inte helt lätt att upptäcka den geografiskt revolutionerande nyheten att danska Maersk startat containertrafik i Ishavet mellan Sydkorea och Kirkenes, en sträcka som tog 18 dagar, där resan går vidare mot Bremerhafen och sedan St Petersburg på ytterligare sex dagar. Det betyder att Nordostpassagen är öppen och Suezkanalen förlorar sin betydelse. Geografin förändras och vi med den. Våra blickar vrids mot norr och öster, långsamt, som i alla geohistoriska processer. Inte ens ryssarna märker mycket av dem, så långsamma är de. Medias besatthet med amerikanska sanktioner, ukrainska låtsasmord och europeiska absurditeter har ju 300 år av geografisk historia på nacken och är inget som släpps i första taget. Mentaliteten sitter fast i geografin. 

I mina texter från 1990-talet och i min bok En resa från Malmö till Moskva talas om Eurasien, och en och annan frågade faktiskt var det låg. En gång stod dess representanter framför Västerlandets portar, men sedan kom Peter den store och 300 år av geografisk mentalitet, som först nu börjar släppa. Men då, före Peter, var Eurasien en gemensam plats för folk med en helt annan mentalitet. Begrepp som Europa, Eurasien och Fjärran östern är europeiska påhitt, som bara finns i hjärnan. Indelningen grundas helt och hållet på ett atlantiskt tänkande, som delar in världen i ockupationszoner. Men Eurasien var och är en helhet, med Silkesvägen och nu Nordostpassagen som blodsystem. Den västerländska kolonialismen gav i konkurrensens hetta upphov till gränser och demarkationslinjer för att dela bytet. Idag är Eurasien inte längre en resurs att dela mellan främlingar, utan ett transportområde som i takt med att det växer ger större fördelar för de inblandade. Varken Kina, Indien eller Ryssland strävar efter att ta den bästa biten för sig själv, utan länderna och folken inser att om hinder och gränser rivs, både faktiska och påhittade, kommer den fria rörligheten västerut att öka rikedom och välstånd. Kina ger alla länder chansen att dra fördelar av sina bidrag, men inte genom konkurrens, utan genom samarbete. Det kan påstås att den kinesiska idén är att sudda ut gränserna och skapa ett gemensamt rum. Kina och Ryssland har visumfria resor för turister, Indien och Ryssland ligger i slutförhandlingar om visumfrihet.

Ryssarna har bara börjat denna resa i rummet. Den ryska mentaliteten har bara börjat ta in tankar, som ligger långt i norr och öster. Kineser och indier översvämmar de ryska hotellen, och en sommarkväll i St Petersburg är min familj de enda européerna på framförandet av Svansjön. Den europeiska svansjön har försurats och har ingen framtid, men den lockar fortfarande. I en framtid kommer den att återfinna sig själv, men då i en ny tid och ett annat rum. Precis som det danska containerfartyget anlöper den ryska kulturstaden efter en rundresa i Eurasien.

 

Sök

Vinaora Visitors Counter

968184
Today
Yesterday
This Week
Last Week
This Month
Last Month
All days
3165
1608
4773
948783
24917
67311
968184
Your IP: 54.36.148.122
2018-11-16 23:14