Translate

Välj språk

En resa från Malmö till Moskva

FaceBookTwitterGoogle+

Propagandans barn

 

 

Det är ingen hemlighet att kunskapen om Ryssland och ryssar är obefintlig i Sverige. På nationell nivå råder total okunskap, vilket ställer till det inte bara för politiker och journalister, utan också för vanliga människor, då de

i möten med ryssar ser fåniga ut. Vanliga svenskar missar också möjligheten att resa till Ryssland och se ett land och människor, som lyckats med det som vi misslyckades med från 1980-talet. För okunskapen föder rädsla, men rädsla för det främmande uppfattas som en styrka i inrikespolitiken och är en härskarteknik, som använts med framgång i Sverige under de senaste decennierna.

Ett av resmålen för egentligen nyfikna svenskar skulle kunna vara Kamtjatka, en naturskön halvö med vulkaner, gejsrar och fiske med fångsgaranti längst bort i öster. Förutom nationalparker och ekoturism har halvöns sociala utveckling inte hängt med i Putins ekonomiska under. Förvisso har Putin avslutat rovfisket från japanska och koreanska båtar och återuppbyggt stillahavsflottan till skräckinjagande kapacitet, men det finns mycket att göra på Kamtjatka. För att agera krävs kunskap och initiativ, och här har media en utomordentligt viktig roll. Men här dyker det upp en faktor, som aldrig upphör att förvåna mig: ryssar är okunniga om sitt eget land. De ställer gärna upp i västerländska media och berättar hur eländet växer och framtiden mörknar. De är lätta offer för svenska statliga media.

I en artikel om demografisk nedgång i Ryssland får ett ungt par berätta i svenska statliga media om sin hopplösa situation, utan möjlighet att vidareutveckla sin ryska framtid med fler barn, större lägenhet och stigande inkomster. Den unge mannen tjänar 46 000 rubel, vilket journalisten genast översätter till 5 000 kronor för propagandans skull. Men 46 000 rubel är 46 000 kronor i köpkraft. Skatten om 13% är redan borträknad, eftersom bruttolön inte existerar för ryssar. Det är en skatteteknisk detalj, som inte finns i verkligheten, ett propagandaverktyg. Det är också fuljournalistik, då detta antyder att mannen är utan yrkesutbildning och har ungefär lägsta möjliga lön på Kamtjatka. Ett vanligt körkortsjobb ger 100 000. Den unga kvinnan, som sitter hemma med första barnet enligt rysk tradition, även om det finns gratis dagis att tillgå, får 10 000 rubel för barnet. Om hon hade ett jobb innan hon födde barn baseras barnbidraget på inkomst och kan komma upp i 30 000 rubel. 

I nästa steg inträder den verkliga okunskapen, för om problemet är demografi och de unga föräldrarna vill ha ytterligare ett barn, men inte vågar på grund av den begränsade bostadsytan, är upplägget för den som känner sitt land eller känner Ryssland uppenbart: nästa barn ger en premie på en halv miljon rubel och tillgång till statlig bolånegaranti i bostadsprogrammet. Det innebär att den unga familjen kan gå in på valfri bank så fort kvinnan är gravid och hämta en lägenhet, till exempel för 3 miljoner rubel, vilket räcker långt för Kamtjatka. Denna lägenhet kommer att kosta 12 000 rubel i månaden för den unga familjen. Här tar jag inte med i beräkningen att den gamla lägenheten, ett arv från Sovjetunionen, kan säljas för cirka en miljon rubel. Det blir naturligtvis också ett andra barnbidrag om minst 10 000 rubel i månaden, vilket ger vid handen att unga människor i Ryssland som vill förbättra sin ekonomiska situation kan ta till knepet att föda barn, vilket just är poängen med Putins sociala program. 

Den statligt anställde journalisten från landet som inte har sociala program längre tar hjälp av en rysk forskare, som helt i den ryska mentalitet som inte ens förstår sin egen president påstår motsatsen till det jag här har hävdat, nämligen att den ryska fattigdomen är så djup att den unga familjen inte har en chans att skaffa fler barn och förbättra sitt ekonomiska läge. Han har samma spöken i hjärnan som den unga familjen och bidrar med välbehag till den svenska propagandan.

Under 1990-talet och en bit in i Putins tid vimlade Kamtjatka av utlänningar. Det var en massa ideella föreningar, som olika UD kallar dem, som spred sina läroböcker i skolorna, startade kurser i engelska och berättade om hur viktigt det var att bevara djur och natur, så viktigt att turismen togs över av utländska företagare och fisken skickades till andra länder med fina fiskebåtar. De utländska företagarna byggde små villor vid stillahavskusten och ledde in vulkanvattnet i ledningarna, så att uppvärmning av bostäder idag är gratis på delar av Kamtjatka. Putin satte stopp för koloniseringen och hoppas att hans budskap om barn och en god framtid skall uppmärksammas av Rysslands unga.

Rysslands problem är inte ekonomiska, långtifrån, de är mentala. Den ryska ekonomiska utvecklingen är så stark att den unga familjen utan problem skulle kunna bygga både sin familj och Kamtjatka. Halvön är nästan lika stor som Norge och ungefär lika rik på gas och olja, rikare på guld och mineraler, kol och fisk. Det enda som saknas på Kamtjatka är - propaganda. Här skulle de svenska statliga skrivarna kunna göra en insats, bara med det omvända perspektivet, så att ungdomarna fick upp ögonen för hur en ljus framtid skapas. Men propaganda är alltid till för att dölja något, både för sina egna och de andra.

 

 

  KLICKA HÄR för en resa i rysk historia och mentalitet!

 

Sök