Translate

Välj språk

En resa från Malmö till Moskva

FaceBookTwitterGoogle+

Styrkan finns i sanningen

Rubriken är troligen det mest använda talesättet i Ryssland, särskilt under det senaste året. I Malmö verkar man tro det absolut omvända, nämligen att det skulle finnas någon styrka i att inte säga sanningen. I början av terrorattackerna innehöll flera artiklar och uttalanden åsikten att

det rörde sig om kriminalitet och att "juggemaffian" låg bakom. Uttalanden kom från polisen, som senare, visade det sig, hade i vart fall ett hum vem det egentligen var som tränade terrorattacker a la IS. Men det var en bekvämare utväg att peka ut slaver, som vanligt. In i det sista har polisen också fortsatt antyda att slaver och särskilt serber har med terrorn att göra genom att lägga in en mening om att granaterna var tillverkade i Jugoslavien. Det är ju i och för sig möjligt, men det hör absolut inte till saken. Det är en motbjudande halvsanning, så betecknande för vår tid och vår stad. Men den som tror att denna väg är framkomlig, misstar sig å det grövsta. Det finns inga mörka krafter, som söker feltolkningar av sanningen. Det finns bara sanningssökare bland halvsanningar, och det är en livsfarlig blandning. Att hjälpa terrorister och mördare att gömma sig är nämligen ett brott, ett svek mot dem invånare som makten är satt att skydda. Att med antydningar eller direkta utpekanden av andra vilseleda är också ett brott. Men ändamålet helgar medlen. Polisen står och begår brott mitt på det demokratiska torget. 

I en symbolisk gest, som säger allt om var makten hör hemma och vem som andligen uppmuntrar terroristerna, skall polisen nu på politikernas uppmaning göra sig till kompisar med granatkastarna. Inte med allmänheten, utan med dem som terroriserar, med dem som polisen redan visste var de skyldiga, men som tidigare inte hade gripits. De kommer nu att slussas in i kompisprojekt med makten, få arbete och bostad samt gratulationskort från IS. Allt sker trots att polisen dagen innan hade lett misstankarna till juggemaffian och jugoslaviska granater. Nu är det ju så att granaterna mycket väl kan komma från Jugoslavien, till och med från Bosnien, ja, vem vet, kanske från Srebrenica. Där finns ju redan träningsläger för lovande IS-krigare och staden gör ju skäl för sitt namn, som har med silver att göra. Kan det vara silverpenningar som har myntats här en gång i tiden? Staden har blivit en symbol för lögnen om Bosnien-kriget och den etniska rensningen av serber. Här mördades 3723 serber under en period, som avslutades med en attack, där cirka 800 bosniska soldater mördades. Denna historia har skrivits om helt i stil med det som sker i Ukraina, där Västerlandet också ändrar gränser med våld. I Bosnien fanns svenska soldater, som ombads hålla käften i 20 år om Västerlandets vapenleveranser till de bosniska terroristerna. Att rester av dessa vapen kanske nu säljs i Malmö är den djupaste historiska ironi. För att travestera det ryska talesättet, så sitter svagheten i lögnen. I Malmö.

Sök