Translate

Välj språk

En resa från Malmö till Moskva

FaceBookTwitterGoogle+

Vladimir Caesar

Diktatorn utmärks av sin förmåga att stå över politiken och omvandla världen. Diktatorn har också en förmåga att ändra tingens ordning, som när Julius Caesar skapade en ny kalender eller benådade sina dödsfiender. Julius var nästan lika

omtyckt av folket som Putin, och hans krig hade också den egenheten att fred skapades och ett imperium grundlades. Liksom Putin gick Julius i täten och syntes inte sällan vid fronten. Putins rapport från besöket i Syrien var lika kortfattad som Caesars Veni, vidi, vici, och den senaste manövern, där amerikanerna fick fly och lämnade de franska specialstyrkorna i sticket var lika vacker som Caesars seger vid Farsalus i inbördeskriget. Caesar bars till Rom av sina anhängare, populares, och blev diktator på livstid. 

Caesars korta och berömda rapport författades i Syrien, där den romerske diktatorn i ett blitzkrieg besegrade den pontiske kungen Farnases. Syrien hade länge varit en provins i den romerska republiken, där Antiochia var Roms tredje största stad efter huvudstaden och Alexandria. Staden skulle gå under för muslimerna, när de normandiska korsriddarna gjorde sig till militärt odugliga furstar i denna första kristna stad, ungefär som dagens hjärndöda krigsorganisation, som mest börjar likna en byråkratisk terrororganisation. Härifrån kommer också en av den ryska ortodoxa kyrkans tre heliga hierarker, Johannes Chrysostomos, antisemitismens grundare. 

Dictator var en ämbetsman, som i svåra tider tillsammans med rytteriets befälhavare ställde ordning i republiken. Caesar var den siste diktatorn och den förste som realiserade tjänstens möjligheter till fullo. Hans imperium skulle stå i 500 år väster om Syrien, i Österlandet i 1500 år, i all sin prakt och enligt republikens lagar. I normala tider blev de båda makthavarna med oinskränkta befogenheter återigen två vanliga konsuler, som skiftades om att styra. Det mest utmärkande för diktatorer då och nu är deras omåttliga popularitet bland folket, populares, en bedrift som ingen demokrati har lyckats med, men som alltid är det hägrande målet. Den grekiska demokratin skapade inget imperium, de gick alla under i små krig. De stora imperierna faller de också, efter sin blomstringstid, och det är svårt att leva i dessa demokratiska tider. 

Vi lever nu i ett imperiums uppgångfas, där Kina står för styrka och Ryssland för andlig kraft. Tillsammans har de ett tekniskt försprång, Kina civilt och Ryssland militärt, som gör att motstånd eller angrepp är meningslöst. I det samarbete som kallas BRICS har Västerlandet som civilisation passerats i alla viktiga parametrar, och när Ryssland får riktig fart på vapenexporten kommer freden att sprida sig över världen. Det blir ett Tredje Rom.

 

 

 

Sök