Translate

Välj språk

En resa från Malmö till Moskva

FaceBookTwitterGoogle+

SSSR 100 år


Den allra största friheten är att ha ett land, ett hemland.Ett fosterland, som det hette förr. I Ryssland heter det fortfarande fosterland. Ett fosterland kan inte dö, så länge det är ett fosterland, så länge kulturen bevaras och överförs från generation till generation. Fosterlandets historia har inget ord för framsteg, progress, som det heter på andra språk. Ryskan har lånat progress, och var och varannan sovjetisk organisation hette så, var och varannan artikel redde ut begreppet. Men den raka tidslinjens historia var bara ett försök att dölja den ryska traditionen. Den raka tidslinjen kom västerifrån, och kommunismen var framstegets skimrande ideologi. Men redan 1920, när polackerna marscherade mot Moskva, tyskarna mot Kiev, britterna mot Murmansk och amerikanerna mot Sibiriens städer, förvandlades kommunismens proletärer till Ryssar i hela världen, förenen eder! Därefter blev Sovjetunionen en enda lång kamp mot den vite mannens vånda. Den ryska historien och kulturen drog ännu ett varv i den tusenåriga cykeln.

Inuti cykeln återkom den ryska kulturens mest fascinerande yttring från 1600-talet i Stalins kommunistiska framstegsparti efter utrensningarna av den judiska terrormaskinen, nämligen den gamla tron från tiden före Nikons grekiska reformer under 1600-talet. De gammaltroende skapade med sin arbetsmoral och kärlek till Ryssland Stalins ekonomiska under 1929-1953. Kommunismens främste ideolog från Stalin till Gorbatjov var den gammaltroende Ustinov.

Den ryska historiecykelns cirkelrörelser innebär att det är svårt att uppfatta början och slut på mera kortlivade perioder.  Idag råder sovjetnostalgi i Ryssland, då det antas att 1990-talet innebar slutet på en sovjetisk framgångsera. Men Sovjetunionen var bara ett hack i tidens långsamma kugghjul, och terrorn 1917-1937 var en västerländsk idé om utvaldhet liknande den som råder i dagens Ukraina.

Den västerländska idén om utvaldhet kolliderar tid efter annan med den ryska bilden av ett evigt land, för det som är evigt kan inte göra framsteg och kan inte förändras. Härav försöken att helt enkelt förbjuda rysk kultur och utfärda bullor mot (den ryska) kristendomen i avsikt att lösa medborgarna från lydnad mot fursten. 

Den sovjetiska perioden går nu mot sitt slutliga slut, nämligen mot en tid utan en beundrad västerländsk framstegidé. Ryssland befriar sig och sina medborgare från kulturyttringar av mindre värde. Förbudet mot rysk kultur bottnar i det faktum att rysk kulltur är den Kultur mot vilken alla andra mäts. Vem har stött på ukrainsk kultur, eller svensk, eller amerikansk, ja västerländsk? Ingen, de står ej att finna. Ingen skulle heller komma på tanken att förbjuda sådana kulturer, det har de inte förtjänat.

För i dagarna 100 år sedan förlorade Ryssland den största friheten av alla till det sovjetiska Västerlandet: fosterlandet. Barbarernas främsta kännetecken är inte att de förlorat sin Gud och tro, den var ändå inte riktig som den ryska, utan avsaknaden av det land som fostrat dem, eller avsaknad av land överhuvudtaget. Det märkliga kriget, där så kallade ukrainare rusar i tusental mot döden, är en uppvisning i denna tankes riktighet. Och den är längre än 100 år.

 

KLICKA HÄR för en resa i rysk historia och mentalitet!

Sök