Translate

Välj språk

En resa från Malmö till Moskva

FaceBookTwitterGoogle+

Apselut

Det finns beräkningar i amerikanska affärstidningar som visar att 7% av de utländska företagen i Ryssland verkligen har lämnat landet. Det betyder att de västerländska olagliga sanktionerna, som

är en viktig del av det krig mot Ryssland som gick in i sin avgörande fas 2014, åtnjuter ett stöd om 7% av den internationella handeln. Det vill säga att 93% av de internationella företagen stödjer handel med Ryssland. Företagen byter namn, sätter upp bulvanföretag och hyr in målvakter, de bildar bolag i sanktionsfria länder och forslar sedan lasten vidare till Ryssland. Sätten är många och ibland komplicerade, men andemeningen är tydlig: we couldn´t care less about Ukraine.

Denna ekonomiska fredsrörelse har ett intimt samband med den demokratiska befrielserörelsen från Krim och genomskådandet av de västerländska lögnerna kring Minskavtalen, en process som sågs med förakt av i förhandlingar luttrade affärsmän från hela världen. Den här politiken har sitt ursprung i en amerikansk tradition av maffia och comboys, med sprängningen av den europeiska gasledningen som höjdpunkt. Ett gäng av mafiosi och kofösare erbjuder Europa sitt skydd i förslag som inte går att tacka nej till. Baktanken är korsikanskt simpel, nämligen att ta över verksamheten. Polen, den amerikanska maffians ivrigaste springpojke, är nu Europas största importör av rysk gas, trots påståenden om diametralt motsatta förhållanden. 

Den svenskaste symbolen för livets goda drogs med i denna galna politik, men klarade affärerna tack vare stora lager i Ryssland. När allt var uppdrucket, av utländska diplomater och andra utlänningar, ryssar dricker inte den svenska vodkan, då den inte erkänns som vodka. Ryktet säger att den görs på skånsk sockerbeta, och ingen ryss med självaktning dricker vodka som inte är gjord på vete. Den svenska drycken förknippas också med fulvodka från 1990-talet, eftersom flaskans design uppskattades av bedragare och hembrännare. 

Tanken med sanktionerna är att ryssar skall lida, men hittills har resultatet bara blivit lidande i Västerlandet, och idén att svensk vodka skulle spela någon roll i det ryska vodkahavet är apselut inte klok. Inställd export drabbar bara utlänningar i Ryssland. Men den häftigaste effekten av sanktionerna är att den vackra svenska flaskan snart kommer att innehålla rysk vodka, tillverkad i Serbien och Montenegro, där ryska företag har startat en handfull spritfabriker. 

Den planerade exporten av svensk vodka, som fördömdes av pöbeln i Sverige, skulle enligt företaget rädda det ryska bolaget och försäljningen i Ryssland. Men pöbelns främsta kännetecken är irrationalitet, och företaget tvingas då vända på processen och istället sälja rysk vodka i svenska flaskor till svensk patriotisk pöbel. 

I tanken att det skulle vara en bestraffning av ryssar att inte tjäna pengar på försäljning av svensk vodka i Ryssland ligger en övertro på den egna förträffligheten. En mera normal tanke skulle vara att öka exporten för att tjäna pengar på ryssar, men i den här frågan finns ingen normalitet.

De äckligaste exemplen på denna övertro är de privatpersoner som Magnus och Sven som hjälper ukrainare att möta en säker död, först genom att utbilda och visa vägen mot döden, sedan genom att från säkert avstånd samla in liken och posera i svenska statligt styrda media. Det påstås att de riskerar sina liv för att rädda ukrainska. Men sanningen är ju att de riskerar ukrainska liv för att rädda sina egna. Förmodligen skålar de i vodka när de kommer hem. Men de kan inte längre vara absolut säkra på varifrån vodkan kommer.

 

KLICKA HÄR för en resa i rysk historia och mentalitet!

Sök