Translate

Ryssland är inte Sovjetunionen

Motsättningen mellan Ryssland och Europa handlar egentligen inte så mycket om geopolitik och ekonomi, dessa aspekter är mera av konsekvenser av någonting annat. Denna faktor X handlar om en syn på verkligheten, som är diametralt motsatt vår egen, och den har sitt ursprung i den andliga världen. Det bästa ordet är mentalitet, från latinets mens, själ.

 

En annan faktor som kommer till uttryck i rivaliteten mellan Ryssland och Europa är tid. Precis som varje människa har sin tidslinje på Facebook, har varje civilisation sin tidslinje i olika cykler. Tid går med olika hastighet, från evighet till dagens händelser, medan cyklerna kan delas in i skiftande konjunkturer. Västerlandet är nu inne i samma konjunktur som ryssarna var i sovjetisk tid, när alla människor är bröder och systrar och skall tas upp i gemenskapen, även dem som inte har insett sanningen och måste tvingas in i värmen. Denna konjunktur har diskuterats på ett fantastiskt intressant sätt av Dostojevskij, Berdjajev och Solzjenitsyn, medan den tyska tanken hos Spengler fått en helt avgörande betydelse för den grundläggande historiesynen. Samtidigt som ett hopkok av dessa tänkares idéer och slutsatser ger en hel del förståelse för dagens händelser, visar de att konflikten kommer att fortsätta tills den ena sidan går under och att förhoppningarna om ett "lydigt" Ryssland som tar instruktioner från den "fria världen" bara är trams. Ryssland vill självt ge instruktioner, åtminstone i sina egna ärenden, och den frihet vi föreslår kan inte mäta sig med den ryska "volja".

I det sekulära Västerlandet är det få om någon som lägger vikt vid andliga frågor, särskilt inte när det gäller statlig politik. Men det finns nog inget land eller någon relation som är mer präglad av religion än Ryssland och dikotomin Ryssland-Europa. Det kan också påstås att Ryssland idag har lyckats föra frågan ända upp på världspolitisk nivå. Religion skall förstås i ett bredare perspektiv än kyrka, för alla etnos och alla civilisationer (superetnos) har alltid en mentalitet, alltid en tro på vad som är heligt.  De västerländska nationalstaterna (etnos) håller till i den religiösa form som kallas sekterism, som jag har beskrivit på andra ställen (Putin som häxa).

 

Spengler såg ryssarna som steppfolket, den väldiga ytans bönder, för evigt bundna till jorden, djupt religiösa och primitiva. Spengler skall läsas för att förstå vad han menade med "primitiv", ett ord som senare blev ett skällsord. För övrigt har bonde också en negativ klang i våra öron. Men när Spengler talade i de här termerna menade han att ryssarna var ett ungdomligt etnos, till skillnad från det senildementa Västerlandet. Det hade ingenting med antropologernas "primitiva" folk eller Hitlers "primitiva" slaver att göra. De senare epiteten var uttryck för det inneboende västerländska föraktet för andra folk. Spenglers primitiva bonde var den källa ur vilken etnos hämtar sina hälsobringande livsdelar i tider av kulturell styrka, som i dagens Ryssland, där livsmedel sakta men säkert tar exportandelar från oljan. Jordbruk är alltid grunden för högkultur, och en av de grundläggande orsakerna till Sovjetunionens fall var misslyckandet i jordbruket, som inte kunde föda den sovjetiska Maskinen.

Men enligt Spengler och den tyska idealismen har varje etnos en själ,  i dagens språkbruk en mentalitet. Den kan spåras i matematik, musik, arkitektur, vetenskap och litteratur. Intressant nog menar han att den västerländskt inspirerade kultur som infördes av Peter de store var en fasad, som gavs namnet petrinism. Jag är helt säker på att Spengler skulle ha gett perioden 1917-1999 namnet sovjetism. Eller så skulle han ha sagt att petrinismen avslutades som experiment på nyår år 2000. En strid som varat i 300 år avgjordes i ett sista, nyktert beslut av den siste sovjetiske petrinisten, som bad det ryska folket om ursäkt i sitt sista nyårstal. Han hade själv fått nog av petrinismen.  

Spengler såg den ryska själen på den väldiga steppen, de gränslösa vidderna, men det kan med fog hävdas att den också består av skog och vattendrag. Det viktiga är dock att den ryska mentaliteten uttrycker sin egen oändlighet, på samma sätt som den västerländska förslavas i sin egen teknik inför undergången. Det är viktigt att förstå att Spengler inte lämnar moraliska omdömen, utan bara observerar hur civilisationer uppstår, blomstrar och dör. Västerlandets undergång kommer när det inte längre är möjligt att producera stor konst eller musik, inte ens som upprepning av det klassiska, eftersom dessa framgångar nås i vårens tid, när civilisationen är ung. Undergången kommer när det enda civilisationen har att erbjuda världen är teknokratisk militarism, precis som andra civilisationer, som redan har fallit i glömska. Efter Västerlandets undergång kommer, enligt Spengler, den ryska världen.

Enligt Spengler har den ryska ortodoxa arkitekturen formen av en horisont, en sprakande färgklick utslängd på steppen, i kontrast till den västerländska gotikens spira som klyver rummet, eller den magiska moskéns instängdhet. Men Spengler slutar där, i väntan på det ryska uppvaknandet, som vi idag är vittnen till. Men de ryska författarna försökte formulera det ryska uppvaknandet i ord och tankar.

Nikolaj Berdjajev var också ute på steppen i sökandet efter den andliga geografins fysiska koordinater. Det kan noteras än en gång att skogen försummas även av Berdjajev, som därmed missar den ryska ortodoxins största kraft, enslingens meditation, hesychasmen och Jesusbönen, som tillsammans med handel, krediter och privat äganderätt spreds via floderna ända bort till Kina utan att ett enda etnos gick under. Denna geografiska expansion vanställdes i sovjetisk tid till att inkludera tvång mot etnos som varken förtjänade eller ville ingå i den ryska civilisationen. Men de hamnade aldrig under begreppet Rodina, fosterlandet, där roten "rod" i ryskan binder samman alla ord med betydelsen familj, etnos, födelse, enhet, släktskap och hemland.

Men hos både Berdjajev och Spengler kunde den västerländska mentaliteten, uttryckt i liberalism, rationalism och dialektisk materialism, inte förstöra, bara förtrycka, de ryska tankarna om vad det ryska innebär. Även under bolsjevismen sade Spengler från början att Ryssland skulle ge sig till känna under den petrinska importen av marxism. När kriget kom var det åter Det Heliga Ryssland, inte det internationella proletariatet, som kallades in under fanorna. 

Det ryska Vi istället för Jag, som är synd och fåfänga, kommer till uttryck över hela den ryska horisonten, från lekplatsens automatiska inkluderande av alla barn till Putins opersonliga ansträngningar i landets tjänst. Det var denna socialistiska väg Stalin försökte styra över till från Lenins och Trotskijs judiska internationalism. Denna förbindelse mellan ryssar är lika svår att beskriva i ord som den är lätt att uppleva. Det är bara att bege sig ner i tunnelbanan och sluta knuffas som i Malmö. Berdjajev försökte beskriva det som att "ryssarna är det enda folket i världen med gemenskapens anda; det ryska sättet att leva och ryska seder är i högsta grad av detta slag. Den ryska gästfriheten är ett första tecken på denna gemenskapskänsla."

Det är inte mer än logiskt att den ryska inkluderande gemenskapen har fått sina främsta uttryck hos en neger och en ukrainare. Nationalpoeten Pushkin och nationalförfattaren Gogol grundade en äkta rysk tradition för litteratur och poesi. Medan Pusjkin står för estetiken i det ryska språket, har ukrainaren Gogol skapat det ryska folkets historia, bland annat i sina berättelser om kosackerna och deras strider mot den västerländska mentaliteten. Kosackerna i Zaporozhe skapade sitt subetnos med hjälp av religionen och förbannade semitisk krämarmentalitet. De hälsade med en fråga om religiös tillhörighet och ansåg att bröder och systrar i gemenskapen skulle dela med sig av det som fanns, inte handla med varandra. 

Det är lätt att dra parallellen mellan den kommande ryska socialismen och den förhatliga kapitalismen redan i Taras Bulba, där den väldiga steppen gör gemenskapen viktigare än handel. Steppen kan också vara med och förklara den kommande symbiosen med dem numera muslimska steppfolken, som också hade seden att hålla samman på steppen i vått och torrt. Men det viktigaste hos Gogol är den känsla av Vi som han bygger upp i Taras Bulba. Det ryska folket springer enligt Gogol ur kosackernas gemenskap med start i Zaporozhye. Det handlar inte om biologi eller ras, det är en mentalitet som skapas. Verket Taras Bulba är en explosion i våld som är svår att förstå för dem flesta läsare. Ungefär som en dålig Hollywoodfilm, men liksom dessa finns det en tanke bakom. Den "ras" som både Gogol och Spengler söker finna, är den karaktär, personlighet, mentalitet som skapas av subetnos som vandrar på steppen i bestämda banor. Det är ingen nutida rasistisk nationalism som beskrivs vare sig av Gogol eller Spengler, utan en andlig process, där "en fader älskar sina barn, en moder älskar sina barn, barnen älskar sin far och mor, men det här är inte riktigt så, bröder. Djuret älskar också sin avkomma. Men människan kan endast anknyta till andra genom likhet i anden, inte i blodet. Det har funnits andra gemenskaper, men ingen som den i Ryssland", säger Taras, som också dödar sin egen son i gemenskapens intresse. Orsaken är att gemenskapen har en större uppgift än att bara fostra familjen, nämligen att rädda världen.

Det har alltid funnits en frestelse, både hos ryssar och västerlänningar, att bygga en västerländsk fasad i Ryssland, men varje gång har Gogols Ryssland pressats in i en falsk och konstgjord historia, det som Spengler kallade petrinism. Efter befrielsen från den västerländska kommunismen med upplysningen vid vägs ände tillsammans med förlegad samhällsvetenskap, samhällsetik och materialism, kunde liberalismens syster, kommunismen, läggas åt sidan. Denna kommunism hade 1917 lagt sig över en gemenskap, där religion var det enda språk ryssen förstod sig själv och världen i, enligt Spengler. Samma åsikt finns hos en rad ryska tänkare från Berdjajev till Solzjenitsyn. Dess senaste uttolkare är Putin. Berdjajev menade, helt riktigt, att det fanns vare sig klasser eller borgare i Ryssland. Ännu idag bor två tredjedelar av ryssarna på landet eller i småstäder.

"Alla måste bli ryssar, främst ryssar. Om mänsklighet är det ryska idealet, måste alla bli ryssar", säger Dostojevskij. Ja, till och med Gud blir ryss, för även om Gud inte kan reduceras till en nationalitet, så kan ett etnos bli Gud, ett gudsbärande etnos, säger han.

Dostojevskij vill säga att ryssar är mer än ett etnos genom att ha uppgiften att rädda världen inför undergången, en tanke som fördes in i kommunismen under de första sovjetiska åren, när världsrevolutionen tycktes nära. Men Ryssland räddade faktiskt både den koloniala världen från imperialismen och Europa från nazismen. Kommunismen var nazism med mänskligt ansikte, kunde man säga. Att de båda ideologierna var två sidor av samma mynt, stod klart när det sekulariserade Väst chockades av både Solzjenitsyns och Zinovjevs otacksamma fördömande av ett degraderande Västerland. De här martyrerna och fritänkarna hade ingen tanke på att överge sina ryska traditionalism för applåder, utan angrep begrepp som rättigheter, frihet, lycka, rikedom, fri press och talade om den allt överskuggande fegheten.

"Om någon skulle fråga mig, om jag föredrar Väst som det ser ut idag som en modell för mitt land, skulle jag uppriktigt svara nej. Jag skulle inte rekommendera ert samhälle som ideal för oss. Genom vårt djupa lidande har vår andliga utveckling fått en sådan intensitet att det västerländska systemet i sin andefattigdom inte lockar," sade Solzjenitsyn och blev aldrig mer inbjuden att hålla föredrag vid Harvard.

Solzjenitsyn skulle nog hålla med Spengler om mycket, och Putins politik är som tagen från Solzjenitsyn: "Den ryska identiteten utmanas av händelserna i världen. Vi ser hur den västerländska civilisationen förnekar sina rötter, de kristna värderingar som är dess grund. Europa och USA förnekar moraliska principer och alla traditionella identiteter, de må vara nationella, kulturella, religiösa eller till och med sexuella."

Spengler visste att Ryssland skulle befria sig från den främmande Sovjetunionen, från Tolstojs upplysningsideal, och nå fram till Dostojevskijs Ryssland, som såg Västerlandet utan hat, som svepte in det i allt ryskt: Jag har två hemländer, Ryssland och Europa." Dostojevskij som det framtida Ryssland, Solzjenitsyn och Putin i våra dagar, håller Europa kärt. Därför förfäras de av förfallet, eftersom förfall kommer efter blomstring, en skillnad mellan kultur och degradering som ryssarna såg före Spengler.

Om Dostojevskij var ganska likgiltig för Västerlandet, var Tolstoj en produkt av samma Västerland. Tolstoj bannlystes av den ryska kyrkan, eftersom hans kristendom var kätteri, där Jesus var Marx. "Ingen nation har byggts på vetenskap eller förnuft", sade Dostojevskij, och enligt Spengler bytte marxisterna bara en västerländsk fasad mot en annan. "Den verklige ryssen är Dostojevskijs lärjunge, även om han eller hon aldrig har läst Dostojevskij, eller kanske för att han eller hon inte kan läsa, för att deras väsen är Dostojevskij," säger Spengler, som var övertygad om att ryssen till slut skulle kasta av sig bolsjevismen och alla andra former av petrinism och att nästa civilisation skulle bli rysk, asiatisk i ordets egentliga betydelse, dvs allt öster om Grekland. 

Spengler tvivlade på att någon ryss tog kommunismen på allvar och menade att Ryssland var det land som påverkats minst av bolsjevismen. Sovjetunionen försvann för att ryssarna ville det. Ingen i Västerlandet ville att det skulle försvinna, tvärtom var det en bekväm sits att alltid stå på den goda sidan, den rätta, den fria, och betrakta sig själv i den sovjetiska spegelbilden. "Spegel, spegel, på väggen där, säg mig vem som friast i världen är!" "Ingen är friare än du, min kära", ropade Sovjetunionen och förlängde livet på Västerlandet. Men liksom Spengler ser Putin nya möjligheter för Ryssland, en annan spegelbild, en omvänd sådan, en historisk uppgift i riktning mot Konstantinopel och Jerusalem, och det är, som alltid för ryssar, en andlig konflikt med ett Västerland i undergång. 

Sök

Vinaora Visitors Counter

968350
Today
Yesterday
This Week
Last Week
This Month
Last Month
All days
3331
1608
4939
948783
25083
67311
968350
Your IP: 54.144.82.216
2018-11-16 23:29