Translate

Munväder och mens

Det visar sig helt plötsligt att Sverige inte har resurser, vare sig materiella eller andliga, att ta emot flyktingar, som "kan ta sig hit". Det var väl en överraskning att alla dessa människor faktiskt kunde ta sig hit. Det hade man inte räknat med, för talet om

öppna hjärtan var bara munväder och har på en vecka blivit till stängda gränser. Även om man inte ens vet hur det skall gå till. Ryssland kommer att öka pressen på våra gränser genom att trycka ut alla inhyrda hjärtevänner ur Syrien och in i Turkiet, där de tränades. Det kommer att bli trångt i Turkiet. Landet kommer att skyffla strömmen vidare längs samma väg som den rysk-turkiska gasledningen skulle ha gått. Men det ligger väl mer pengar i människohandel. Det kan konstateras att Putin, som nu har ett förtroende om 90% i Ryssland, lurade både tyskar och turkar genom att spela ut den ena gasledningen mot den andra. Den tyska är nu i hamn. Den turkiska drömmen om gas från Katar via Syrien, som också är orsaken till kriget, kommer inte att förverkligas. Turkiets premiärminister har uttryckt sin besvikelse över att landet nu liknar mer ett koncentrationsläger. Under tiden meddelar Sverige att 54000 flyktingar skall skickas tillbaka dit de kom från. Om då Turkiet är ett koncentrationsläger utan gas, så är Sverige ett främlingsfientligt gästgiveri. 

Men vad betyder det att talet om öppna hjärtan inte betydde ett dugg, att det bara var tungomål? Vad är det för samhälle, som ljuger för sig självt på det sättet, för det är ju uppenbart i den kalabalik som nu uppstått att detta samhälle inte hade en tanke på att ta emot alla som "kan ta sig hit"? Ja, även om tanken hade varit där, står det klart att inte ens förmågan är för handen. Samhället står handfallet, helt utan organisation, det är knappt det finns ett tält att resa. Varifrån kommer det samhälle och de människor som envist hetsar sig själva till rasism och sedan förfäras över konsekvenserna? Det är ett liv i svart och vitt, bokstavligt talat, där den enes död knappt får omtalas (vita döden), medan den andres död basuneras ut av självaste Ledaren som ett angrepp på hela samhället (svarta döden). De båda händelserna är identiska. Totalt identiska. Men de tolkas helt olika, och i denna olikhet föds och växer hatet. Det är lätt att skylla på nätet, men det är enfaldigt, för nätet är bara ett medium. Nyckeln till en förståelse ligger i det faktum att den första döden förklaras med kärleken till samhället, medan det andra fallet förklaras med hat mot samhället. Den som dyrkar samhället får lov att döda, och det är samhället fel, skuld, att gärningsmannen drevs till att döda. På liknande sätt beläggs samhället med skuld för att den vita gärningsmannen gjorde som han gjorde. Den generella, samhälleliga skulden är en religiös aspekt av samhällslivet, en rest från arvsynden som vi inte längre uppfattar. Att dyrka samhället är ett slags religion, där samhället är Gud, men där dyrkan efter hand förlorar sina institutioner och ritualer och bara en etik finns kvar. Samhället blir en sekt, som lallar i tungomål och vars enda mål är att göra gott. Men ett samhälle utan ritualer och institutioner kan inte organisera sig, ett faktum som har noterats av antropologer bland afrikanska stammar. "Rasismen" i sådana samhällen är det ständiga samtalsämnet, men det produceras gång efter gång av samhällets medlemmar. I sådana samhällen finns häxjakter. Det agerande som Ledaren uppvisar är samtidigt en beklagan av det onda, "rasismen", och en lovsång till kampen mot det onda. Om Ledaren skulle markera vid båda tragedierna, skulle samhället förvirras, eftersom det onda inte skulle finnas inuti människan, i själen, utan i handlingen. Men när ett mord är ett mord, oavsett färg, blir samhällslivet ointressant. Då behövs ingen Ledare. Då behövs inga skrivare, inga shamaner, som är experter på att behandla rasism och rasister, eller vad de nu kallas. 

Hela samhället omfattas av denna jakt på innerlighet istället för tråkiga ritualer. Betygen försvinner från skolan så att alla blir duktiga och kan dyrkas, alla lärare blir professorer vid universitetet, så att alla mer eller mindre lärda kan dyrka varandra, demokratins valprocess avskaffas, så att alla kan gratulera varandra och samarbeta i det godas namn. Alla skrivare skriver likadant, så att alla kan firas sanningens triumf. Alla är lika och fria från tyngande ritualer. Det är den marxistiska drömmen om avskaffandet av alla olikheter, där man och kvinna är strunt samma, sant eller falskt skit samma, rätt eller fel avskaffat. Sekten mår bra i gemenskapens varma famn. Allting är bara gott. Medlemmarna är till och med beredda att betala för nöjet att må bra. De skänker av hela sitt hjärta till goda ändamål, påeldade av en professor under matematiska väckelsemöten. Hemma framför TVn sitter landets fattigaste, vissa av dem levande på svältgränsen, och muttrar att de trots allt har de bra, så nästa morgon skänker de bort en av de sista tjugorna utanför ICA. Gud ske lov har de ett hem och en TV, ur vilken ordningens lov strömmar till sånger om kiss, bajs och till och med mens. Det senare ordet har en koppling till latin och är roten i ordet "mentalitet" och betyder "själ". Själen ska komma ut ur öppningen precis som hjärtat ska öppna sig. Det öppna samhällets öppningar står ju öppna för alla, ingenting är längre heligt, kom in och se, känn värmen. Men i ett samhälle utan regler, utan ritualer och symboler kan ingen något, varken ingenjörer eller lärare, men alla har unika kompetenser och brinner för sin sak, så till den grad att vissa blir alldeles utbrända i sina försök att förstå att det viktiga är att vara social, alltså delaktig i gemenskapen. Men sektens dilemma är att det inte finns ritualer, förutom samlingen i fikarummet, som anger hur arbetet skall utföras. Banktjänstemannen som inte vet hur en kredit med tillhörande kort skapas måste fråga sin kollega, men denne viftar avvärjande om sin egen oförmåga. Tjänstemannen är ensam, trots all innerlig gemenskap i fikarummet. Ensamheten är en förutsättning för sektens gemenskapskänsla.

Sekter är bra när det gäller protester och stöd åt olika aparta grupper, sekter som Islamiska staten och Högersektorn i Ukraina är mästare på att föra krig och krossa ritualer och symboler, men de kan inte bygga fred och demokrati. För att lyckas med det måste samhället organisera sig och skapa ritualer och symboler, där kvinnan ska beslöja sitt hår i kyrkan, inte får delta i gudstjänst under menstruation och det anses för dålig uppfostran att skaka en kvinnas hand. När kvinnan är helig, kommer stora idéer, inte mensblod, ur hennes sköte. Det är kristendomens stora symbol och ritual. 

 

Sök

Vinaora Visitors Counter

855881
Today
Yesterday
This Week
Last Week
This Month
Last Month
All days
1602
2449
10749
838046
29971
57883
855881
Your IP: 178.214.255.253
2018-09-20 17:16