Translate

Putin som häxa

I samhällen med tydliga gränser mot omvärlden, till exempel nationalstater, där de interna relationerna är förvirrade, till exempel demokratier, och där samhällena är små, som i Europa, är det vanligt att häxornas kosmologi är för handen. Att bli anklagad för häxeri, eller rasism med moderna ord, är att bli

anklagad för ondska. Häxan eller rasisten, eller vad han eller hon nu kallas, är ingen vanlig tjuv, våldtäktsman eller ens en vanlig förrädare. Han är pervers, i maskopi med mänsklighetens fiender, till och med i allians med djävulen. Häxan betecknas som motsatsen till allt mänskligt, han är som natten till dag. Han har enorma krafter, kan vara på flera ställen samtidigt, han kan rida, flyga och går ibland omkring nästan naken. Häxan är framför allt en bedragare, som varken säger ja eller nej för att dölja sina ondskefulla planer. Det finns också alltid en idé om en pakt, med andra häxor eller med förrädiska grupper, som verkar i samhället.

Om vi tror att de här åsikterna om häxans natur säger något om ett samhälle som tar dem på allvar, så framträder en beskrivning av samhället som en inhägnad bakom vilken härskar avundsjuka och favoritismen blomstrar samt där medlemmarnas förväntningar hela tiden grusas. Så häxan, som ser normal ut, förhäxar och hotar hela samhället med sina övernaturliga, ondskefulla krafter. Han är allestädes närvarande, men inte kroppsligt, bara till sin onda ande.

Symbolerna i detta samhälle är först och främst sådana som talar om insida och utsida. Häxans inre är fullständigt korrumperat, och han skadar sina offer genom att attackera deras innerliga godhet. Han lockar med listigt förtal och suger ut deras själ ur kroppen genom att sälja förgiftade produkter, så de stackars förvirrade samhällsmedlemmarna gör allt för att slippa fria och bli oberoende. För att skada måste häxan ta sig in, både i samhället och i de goda själarna, och komma åt deras kroppsvätskor och utsöndringar, de besatta börjar prata skit, de spottar och häver ur sig en massa hat. Det är Han som fördärvat dem tidigare goda, han har smittat dem, tagit dem i våld, förvandlat dem till troll. Hela det lilla samhället är förgiftat samtidigt som Häxan skramlar med sina vapen lite på avstånd, så där lagom hotfullt. Men framför allt är det själarna som tar skada till oigenkännlighet.

Samtidigt som människorna i det lilla samhället föreställer sig en häxa, har de föreställningar om människans natur, dess begränsningar och strävan efter godhet och rättvisa, medan då häxan är tvärtom. Dessa föreställningar används i det sociala livet. I sådana här små och simpla samhällen, med diffusa roller, där vem som helst kan vara vem som helst, har det inte utvecklats tekniker för reglering och samförstånd eller för distansering (antingen knuffas de eller så flyr de). Den enda kontrollmekanism som finns är häxeriet, som lägger all skuld på bråkmakare och oliktänkare. Anklagelsernas syfte är konformitet och lydnad. Hela samhället stelnar av skräck inför konflikter, och denna rädsla rättfärdigar avfärdande och uteslutning. Det är mobbingkulturens höjdpunkt. I detta samhälle finns ingen auktoritet, utan det sker hela tiden en justering av rollerna, där målet hela tiden bara kan vara små och begränsade, lagom. De som inte tycker likadant stöts ut, eller så delas blocken om på nytt. Samhällets gränser kränks ideligen av ubåtar och flygplan, moderna varianter av svarta katter och häxkvastar.

Det sektantiska samhället av denna typ, som i korthet har beskrivits av Durkheim i frasen Samhället är Gud, känner sig som särskilt heligt, där individer och familjer  tar del av heligheten genom social hygien. "Det finns inga Andra, det finns bara vi", som antirasisterna säger, förlåt häxjägarna, exorcisterna. I själva verket finns det en hög mur mot omvärlden, det är priset för att bevara renheten. På andra sidan finns den dåliga sidan av mänskligheten, medan godheten och renheten frodas på den andra. De andra är både välkomna att komma in i värmen och fruktade för sin djävulska smitta, som måste behandlas och tvättas bort vid inträdet. Det finns ju ingen plats för olikhet i denna typ av samhälle. Även den fria viljan hindras, eftersom människans enda vilja är att synda. Till och med änglarna lyder under Den Helige Ande, vilket betyder att gemenskapen kontrollerar individen. Människorna vill inte vad de önskar, och kan inte göra motstånd mot det de inte vill. De är neutrala, passiva och kan inte bestämma sig om gränsen skall vara öppen eller stängd. Det finns inga regler eller ritualer och ingen auktoritet tillåts som kunde genomdriva beslut. De här människorna står tillsammans och välkomnar alla vid gränsen, men de står inte för något. De har ju ingen direkt lära, ingen doktrin, inga regler, det enda som finns är kamratskap och god vilja, medan organisation och hierarki ses med motvilja, och motsvaras av oförmåga. Denna änglarnas gemenskap rasar mot utsidans korruption och formella institutioner, mot kättarna som vill ha närmare kontakt med den yttre världen.

I detta samhälle är Gud redan närvarande, ja det är Gud, så kyrkan kan rivas, säljas eller låsas, ingen organisation tillåts, till och med att bilda regering är hart när omöjligt. Och en president kan inte vara något annat än en häxa.

 

Sök

Vinaora Visitors Counter

968184
Today
Yesterday
This Week
Last Week
This Month
Last Month
All days
3165
1608
4773
948783
24917
67311
968184
Your IP: 54.36.148.122
2018-11-16 23:14