Translate

Det dumma samhället och dess vänner

Charlie brast ut i tårar häromdagen. Hebdo, alltså. Karikatyrtidningen som hånfullt "skämtat" om både den lille pojken på stranden och det ryska planet från Egypten, som kanske utsattes för en terrorakt. Men när det handlar om det egna Paris tar "skämten" slut, de för yttrandefriheten så viktiga, de skämt som fått stöd hela vägen av en enig union om värdet av sådana "skämt". Karikatyrtidningen är från och med idag en

karikatyr på sig själv, samtidigt som den omtalade yttrandefriheten blir ett skämt. Charlie visar på ett viktigt historiskt faktum, som det dumma samhället försöker förneka, nämligen att etniciteten är det helt avgörande när saker och ting ställs på sin spets. Skämt om araber och ryssar, tårar för det egna folket. Men så är praxis i det dumma samhället, att göra ett skämt av det man håller för heligt i andra sammanhang, att helt plötsligt påstå motsatsen till det man grundar sin existens på. Det dumma samhället har inte bara skämtat om det ryska flygplanet eller talat tyst om folkmordförsöket på ryssar i Ukraina, utan också vältrat sig i en historieskrivning om det barbariska Ryssland, där det enligt Karl Marx finns en asiat, om man skrapar på en ryss. Ryssland var under 200 år ockuperat av tatarer och mongoler, vilka antog islam och efter hand nådde fram till Västeuropa. Ryssland som vi känner det idag skapades under denna tid i ett modus vivendi med islam, som fungerar än idag. Den viktigaste beståndsdelen i detta modus var tanken att det handlade om två etnos, två olika system, som aldrig skulle bli ett på etnisk nivå. Denna tanke befästes 1380 i slaget vid Kulikovo, där det ryska etnos nådde sin första men inte sista stora seger över den muslimska världen. Ryssland blev efter Kulikovo ett superetnos, en civilisation bestående av flera etnos med ryska kulturkarakteristika som bärande element. Islam blev ett av många karakteristika i detta superetnos, men ryssar minns fortfarande Kulikovo som en befriande seger. Men ingen ryss är dum nog att se de muslimska folken som antingen vi eller dem, de är både och, både vi som superetnos och de som etnos. Tiden före Kulikovo var det en hel del ryska furstar och ryska subetnos som såg muslimer, alltså tatarer och mongoler, som vänner. De bjöds in i integrationens trygghet, och ryska subetnos välkomnade sina nya vänner i förhoppningen att de tillsammans med dessa krigare skulle gå mot ljusa tider. I den inledande överraskningsattacken tvingades också de ryska furstarna betala skatt för invasionen, alltså samma absurda situation som råder i dagens EU, där ockupanterna får betalt för att ockupera och både furstar och folk slåss för att bli angripna, allt för att bli vän med fienden. Det slutade i de ryska furstendömena för det mesta med att huvuden rullade, särskilt i det som idag är västra Ukraina. De ryska furstendömena ingick allianser med tatarer och mongoler för att besegra andra ryska furstar på samma sätt som Västerlandet skapade al qaida i Afghanistan och Kaukasus för att försöka erövra Ryssland. Det kommer att sluta precis på samma sätt som för dem ryska furstar som inte förstod etnicitetens avgörande betydelse för sisådär 600 år sedan. Dumma samhällen som tror att de andra är som vi har alltid gått under, dumma etnos som föraktar sina egna får inte många chanser att överleva. Dumma samhällen som inte kan se skillnad på vän och fiende kan stänga gränsen med hur många bommar som helst. Fienden är redan innanför. I vännens förklädnad.

I våra dagar blickar åter en mongol ut över den centralasiatiska steppen, Persien och Orientens kalifat, där hans förfäder intog Damaskus och Aleppo i en krigisk tradition från Tjingiz Khan. Han är, förstås, försvarsminister och tillhör det folk vi kallar ryssar, som bebor 95 "länder" i en federation med 18 officiella språk och hundratalet folkslag, ett etniskt konglomerat som föddes vid Kulikovo och vuxit fram under historiens gång utan att ett enda av dem har försvunnit från kartan. Alla finns kvar i bästa välmående. Liksom vid Kulikovo, där tatarer och mongoler inte kunde se skillnad på vän och fiende, utan valde fel sida och slogs för Västerlandet tillsammans med genuesare, polacker,ungrare och litauer, är uppgiften att försvara Ryssland mot fienden och dennes vänner. Läxan från Kulikovo är att det är viktigt att kunna skilja på vän och fiende. Det är bara dumma samhällen som inte lärt sig den läxan.

Sök

Vinaora Visitors Counter

855881
Today
Yesterday
This Week
Last Week
This Month
Last Month
All days
1602
2449
10749
838046
29971
57883
855881
Your IP: 178.214.255.253
2018-09-20 17:16