Translate

Polsk riksdag på TV

Det har varit många konstiga TV-program på senare tid, vilket troligen har att göra med att världen håller på att förändras, eller att den redan har förändrats, utan att vi riktigt har märkt det. På mitt eget intresseområde är detta särskilt tydligt, där Rysslands president anklagas för

korruption av USAs vice finansminster, att döma av namnet en rysk jude, i ett program från BBC, som stödjer sig på intervjuer med förrymda ryska ekobrottslingar Vad den amerikanske vice finansministern hade i ett sådant program att göra var otydligt, men han fick senare stöd av Vita husets presstalesman. Inte ett enda faktum presenterades, inte ett dokument, inte ett spår av belägg, bara ord, ord och ord. Programmet var helt enkelt en dåligt framförd förolämpning. 

Några dagar senare förolämpades en stupad sovjetisk general och den ryske kulturministern i ett TV-program i Polen. Här var förolämpningen mer plump och absurt nog erkänd, eftersom programledaren berättade för kulturministern att hon hittat på historien för att få ett bättre program. Den polske TV-producenten generades över det smaklösa programmets urspårning och lämnade in en ursäkt till det ryska kulturministeriet. TV-producenten blev då avskedad i enlighet med den nya politiska TV-organisationen i Polen.

För att röra om i grytan ordentligt har svenska media ända ner till lokalblaskorna drivit en kampanj mot den nya, politiskt styrda TV-organisationen i Polen med anklagelser om förstatligande och utvidgat politiskt inflytande över TV i landet. Svenska journalister tycks vara helt ovetande om att SVT styrs av en handfull politiker, som utses av regeringen, vilket, återigen, tydligast framträder i rapporteringen från den slaviska världen. Det är den förändring som håller på att ske. Vi ser den också i hanteringen av det lilla inbördeskrig som pågår i Sverige, där nyheter delas in i godkända och icke godkända med hjälp av interna koder, som naturligtvis skickas ut av regeringen i form av signaler. Dessa är lätta att tyda för människor, som kopplar på hjärnan då och då, och för dem som läst lite Voltaire är de uppenbara: "Vill du veta vem som härskar, ta reda på vem som inte får kritiseras", sade han. Det är ju inte så svårt, men det märkliga är att alla vet att alla vet, även utan Voltaire. Alla känner igen sig i den olustigt dumma situationen på jobb eller någon annanstans, när alla vid en viss punkt tystnar, och sedan skiljs församlingen åt. Jag känner igen beteendet från 1980-talet i Sovjetunionen. Den värld jag läser om idag är det förflutna. Men den värld jag lever i är framtiden, och den är mörk. Det betyder att jag är lyckligt lottad, för jag fick njuta frukterna av en eller två generationers hårda arbete, en privilegierad tid mellan dagens förflutna och framtid. Min tid var en diskontinuitet, en anomali. Jag visste att SVT var en statlig organisation, ledd av riksdagen och betald av de arbetande massorna. Ingen skulle ens ha fått för sig att påstå något annat, vare sig i skola eller media. Men ofoget att kritisera DEM ANDRA för att vara ofria eller ha ofri TV, det lever kvar. När det gäller DEM ANDRA känns det som att knäppa på TVn en gång för länge sedan, i Sovjetunionen.

Men om sovjetmedborgarna till gemens var goda analytiker och förstod både vad som sades och inte sades, var svenskarna en gång ett ansvarsfullt folk, som vågade fatta beslut och genomföra förändringar. Politik är att vilja. Idag är politiken helt utan ansvar och beslutsfattande, det blir varken bu eller bä vare sig med det ena eller andra, för att citera statsministern. Den politiska viljan är just dessa två moment, analysförmåga och ansvar för beslut som fattas.

 

De märkliga programmen om Ryssland med deltagande av ryska ministrar (när får vi se en svensk eller västerländsk minister intervjuas i rysk TV?) eller till och med presidenten samt de nervösa påhoppen på polsk TV, har troligen att göra med det faktum att de här processerna upplevs som okontrollerade, dvs de grundas på brister i analysförmågan och total frånvaro av ansvar för det som påstås. Det är inte längre så att den politiska viljan försöker förändra verkligheten genom arbete, dvs analys och ansvar, utan den politiska viljan försöker förändra uppfattningen av verkligheten. Det är inte längre viktigt att förstå vad som är gott och ont, rätt eller fel, vad som pågår i själva verket, utan allt formas i en plastisk massa, som kan vara både bu och bä och gälla vilken fråga som helst. Denna plastiska psykologi kan ena dagen älska, nästa dag hata, den kan häva ur sig vad som helst, men den är helt utan beslutsförmåga. Som en polsk riksdag. 

Sök

Vinaora Visitors Counter

855881
Today
Yesterday
This Week
Last Week
This Month
Last Month
All days
1602
2449
10749
838046
29971
57883
855881
Your IP: 178.214.255.253
2018-09-20 17:16