Translate

Kyrkklockan i horhuset

I en svensk småstad nästan mitt i Sverige ringer kyrkklockan midnatt lite försagt, lagom dovt och mjukt för att sömnen ska komma vaggande med trevliga associationer. Det är som om kyrkan drar försorg om människan efter dagens arbete. Jag sjunker in i en dröm om

ett svunnet Sverige, när medlemskap i svenska kyrkan var ett krav för att få pass, och nationalitet skrevs in i dokumentet. Innehavaren var inte bara medborgare i Sverige, utan också av svensk nationalitet. Av den senare anledningen ville inte ens sovjetmedborgare ha ett svenskt pass. Då skulle de ju betraktas som etniskt svenska, ryste de. De visste också som en självklarhet att det inte var möjligt att byta etnos.

Drömmen går vidare lite hipp som happ med minnesbilder av en svensk stolthet utan nationalism. Det var inte möjligt att vara nationalist efter krigets skam, men själv växte jag upp med övertygelsen att vi i varje fall inte hade gått i krig för fascismen, som alla våra andra brödrafolk. Helt plötsligt växlar drömmen till mardröm och så står de där, de som i decennier gömt den svenska flaggan i garderoben och förnedrat sina tidigare väljare genom att välja andra stödtrupper för sin politik, och viftar med den blågula fanan, vissa i ord, andra konkret viftande, somliga ropande i hysterisk falsett om ett älskat Sverige. Tala om att ha skelett i garderoben. Inspirerade av sverigedemokraternas förslag att dansa folkdans på Rosengård talas nu stora ord om alla de svenska värderingar som landet och folket bidragit med till den världshistoriska och mycket svenska utvecklingen. Men etnos har inga och skapar inga värderingar, de kommer alla från religion och tillhör i vårt fall ett superetnos som brukar kallas Västerlandet. När den sista klockan tystnar i samhället, börjar bygget av Sodom och Gomorra. Den perversa staten ersätter en anständig samhällsorganisation bakom en fasad av så kallad jämlikhet. Det senare sägs vara Sveriges stora bidrag till globaliseringen, eller det område där vi har kommit långt. Vi har kommit så långt att kvinnorna i den sociala omsorgen organiserar familjehem, som egentligen är horhus, och i drömmen får jag förklaringen till den svenska invandringspolitiken. Den freudianska mardrömmen berättar historien om kvinnan, som är helt befriad från kultur och vanlig hyfs, som tar tag i mannens lem och hand för att skaka den i vällust. Bondmoran, vars händer borde mjölka kor och som borde stå på knä i potatislandet, har sedan 1921 rest sig för att ta kommandot på gården. I enlighet med politikernas domedagsprofetior om hur det skulle sluta, litteraturens varningar och mardrömsbeskrivningar har hon byggt en djurfarm, där hingstarna är ständigt brunstiga och den tidigare husbonden står i förkläde vid spisen. Nej, hon har till och med lyckats ta livet av mannen, han behövs inte längre, och kärleken till hingstarna är större. Den här sex- och penningtörstande moderna, jämlika kvinnan har också tagit livet av sina föräldrar, forna folkhemsbyggare, vars stat har intagits och erövrats av mordiska sodomiter, som håller på att bygga den perfekta horstaten, där unga män är både barn, man och inkomstkälla. Den totalt jämlika staten.

Jag vaknar med ett ryck i den svenska småstaden. Kyrkklockan ringer morgon, en ny dag. Nya drömmar, nya mardrömmar.

Sök

Vinaora Visitors Counter

968184
Today
Yesterday
This Week
Last Week
This Month
Last Month
All days
3165
1608
4773
948783
24917
67311
968184
Your IP: 54.36.148.122
2018-11-16 23:14