Krig och fred

Uppgifter

Kategori: Kultur

Publicerad onsdag, 07 oktober 2015 23:17

Skriven av Stefan Gehander

Den europeiska romanen handlar om kärlek. Den ryska romanen handlar om familjen. Vi känner igen temat från dagens strider mellan västerländsk och rysk mentalitet. Tolstojs mastodontiska familjehistoria skall i år

läsas upp av skådespelare, kändisar och vanligt folk i TV, radio och på nätet under en veckas litterär maraton. Liksom då är den ryska familjen idag under angrepp från en aggressiv europeisk kärlek, den här gången enkönad. Liksom då är det den europeiska aggressiviteten på människokärlekens basis som går till attack genom att hetsa och hyra in andra folk att gå i spetsen för en slakt av den ryska familjen. I Krig och fred är Napoleon helt övertygad om att det går att leda soldaterna, till och med den enskilde soldaten, till seger, medan Kutuzov försöker finna fram till och väcka soldatmassans anda. Han litar sedan på att armén gör vad som krävs för att segra. Kutuzov är härföraren som intuitivt fattar beslut på basis av soldatmassans rörelser när den skapar historia. Han besegrar egentligen inte Napoleon, han överlistar honom. Han var alltid tystlåten om sina planer, som ofta överraskade fienden. Han betraktades av fienden, av Västerlandet, som en falskspelare, som i det offentliga talade om en sak, men gav helt andra instruktioner till soldatmassan. Ingen västerländsk historiker har kunnat förklara hur en halv miljon soldater ledda av ett militärt geni kunde gå upp i intet i strider mot ryska bönder. Tolstojs förklaring är att människan är fri och förnuftig. Hon kan inte ledas och vill inte bli ledd. Ledaren, som försöker kontrollera massan, är i själva verket den minst fria människan. Napoleon är ett geni så länge massan av soldater gör honom till det. I Västerlandet heter det Napoleon-krigen, i Ryssland Fosterländska kriget. Folket vann och skapade historia. Nu skapar Tolstoj historia genom att bli uppläst i direktsändning av folket. Läsningen kopplas i en gigantisk folklig aktion till dagens historieskrivning. Putin läses fram till en dagens Kutuzov eller Suvorov. 

På liknande sätt skapar Putin historia i Västerlandets förståelse av dagens Ryssland. Kalkylen var att utsätta personen Putin för sanktioner, att göra hans omgivning irriterad på hans politik så att de skulle avsätta honom. Det var säkerhetstjänsternas rekommendation inför, under och efter angreppet på Ukraina. På allvar. Hur otroligt okunnigt det än låter. I Syrien spelas samma roman upp, där de inhyrda arabisk-västerländska knektarna skulle gå vidare i det sekulariserade Västerlandets tjänst mot dem sista resterna av Rom, kristendomen och slutföra inringningen av Tredje Rom. Den i sig själv förälskade människan, som blivit sekulariserad Gud, skulle skriva den slutliga romanen i ett apokalyptiskt krig mot den heliga familjen. Från mottagandet av en Fredsängel ur Påve Franciskus händer till talet till FNs generalförsamling och firandet av sin födelsedag med stjärnformade explosioner i kryssningsmissilernas spår över halva Orienten och Levanten gör det ryska folkets enda vänner, armén och flottan, Putin till politisk och militär ledare av historiska mått. Västerlandet står stum av förundran, inte ett ord i massmedia, inte ens i Sveriges polsk-judiska, om hur denna historiska skapas, var den kommer ifrån och vad den betyder. Det som kan presenteras är en säkerhets- och utrikespolitisk expert, som på fullt allvar frågar sig hur ryssar kan veta var de ska släppa bomberna, när Västerlandet har bombat i över ett år och bara träffat civila, sjukhus och bröllopsfester. Experten förstår inte att hon är terrorismens hantlangare och förkunnare, ja till och med hennes kontor ligger granne med Syriska nationalkongressen, en gren av terroristerna som finansieras av svenska staten för att skära halsen av syriska småflickor och sedan för intjänade pengar öppnar bageri i Bryssel. Men så långt kan inte en personfixerad och Putin-förhäxad propagandamakare se. Men så har hon inte heller läst Krig och fred. 

• Tillb
• Nästa