Translate

Putin och Ehrenström

 

Ryssarnas direktlinje till demokratin har kopplats upp för 17e gången, och för 17e gången påminner den om den enda anekdoten om Ryssland som lärs ut i svenska historieböcker. Johan Albrecht Ehrenström, en svenskfinländsk skrivare av fejkade nyheter från och om Ryssland på 1700-talet, myntade det historiska begreppet

Potjomkin-kulisser i sin skildring av Katarinas resa till Krim för att inspektera de nya territorierna. De nystädade byarna längs de nylagda vägarna skulle ge kejsarinnan intrycket av ett blomstrande fosterland med vinkande bönder, sprängfyllda handelsbodar och soliga stränder på Krim. Resan tog ett halvår och gick via Smolensk och Kiev till Sevastopol och Feodosia. Följet bestod av cirka 3000 personer och organiserades av furst Grigorij Potjomkin, som också lyckades sälja en biljett inkognito till Österrikes kejsare Josef II. Den senare ville inte skylta med sin vänskap till Ryssland och kejsarinnan inför Västerlandet, som kokade av harm och förtret över ryssarnas seger över de muslimska turkarna. Men det värsta av allt, tyckte de, var att Krim nu var en rysk halvö och bäddade för nya ryska segrar till havs. De funderade allvarligt på att införa sanktioner för brott mot den internationella rätt som de skapat för sig själva. I de svenska historieböckerna har Ehrenströms fejkade berättelse etsat sig fast lika envist som rapporterna från dagens journalister på besök i kulissernas förlovade demokrati. Det fanns liksom i dagens historier om och från Ryssland en kärna av sanning i Ehrenströms lättsinniga skriverier, som också ska förstås mot bakgrund av att Poltava bara var 80 år gammalt. Potjomkin spenderade en hel del rubel på en festlig inramning av den kejserliga resan med utsmyckning av rastställen och fyrverkerier, och hela denna resa, alla ansträngningar för att statschefen skulle bli på gott humör, de bråda dagarna av flit och slit bland byråkratins oduglingar, går att koppla ända fram till dagens direktlinje till Putin.

Presidentens underverk för enskilda medborgare i direktsändning är en uppvisning i direktdemokratins häpnadsväckande konster. Fem minuter innan sändningen startade, sänktes bensinpriset på alla bensinmackar i världens största land. I Sverige hotades bensinprotestanterna med förlorade jobb till tysthet, också det ett underverk, fast odemokratiskt. I Ryssland fortsatte demokratifesten som om den vore regisserad av Potjomkin själv. I Krasnojarsk klagade medborgarna på en parkering - och vips stod guvernören i folkmassan och lovade att problemet i princip redan var löst. Sedan vinkade han också till presidenten på den gigantiska TV-skärmen, där hela landet och hela folket deltog i direktsändning. Ekologerna tog sig sedan fram till mikrofonen och kameran och krävde stopp för bygget av en soptipp. I direktsändning försvann alla grävskopor och byggare från platsen, och enligt alla papper hade nu bygget aldrig ens inletts. Valfängelset vid ostkusten öppnade portarna i direktsändning och släppte ut valarna och späckhuggarna i friheten efter månader av byråkratiskt krångel och juridiskt hokuspokus om äganderätten till djuren. I en annan stad stod svårtillgängliga läkare helt plötsligt och antecknade namn på alla som ville bli undersökta, i en by åkte polisen för att hämta en fabrikschef, som inte betalade ut löner och i en annan liten håla väcktes åtal mot arroganta tjänstemän. 

Ryssland är ett land där alla problem kan lösas. Det finns inga hinder för samtal mellan makt och folk, och när presidenten talar löser sig problemen i rekordfart, vilket är ett mycket ryskt fenomen. Putin reser runt i hela landet och "jag ser bakom det nymålade gräset och de nymålade parkbänkarna vad som egentligen pågår", vilket ger vid handen att Putin känner till Potjomkin-myten. Det är hög tid för de ryska byråkraterna att göra en Ehrenström. I svensk tjänst fejkade den äventyrlige adelsmannen texter om Ryssland, men när han senare blev tsarens tjänsteman i Storfurstendömet Finland byggde han det vackra Helsingfors vi kan se idag. Han insåg att bakom de nymålade fasaderna bodde det människor, som kan och vill säga sin mening, vilket under 100 år hade kostat Sverige väldiga tributer och honom själv närapå det egna livet. 

Bakom kulisserna finns alltid en verklighet, och det är med viss tillfredsställelse jag läser svenska media, som inte innehåller ett enda egenhändigt reportage om direktdemokratins underverk, förutom gammal skåpmat från obskyra källor. Även för dem är det dags att göra en Ehrenström, nämligen att gå i rysk tjänst för att lika uppriktigt som Putin berätta om läget i landet och planerna för framtiden för den enskilde medborgaren. Putin känner ju inte bara sin Potjomkin, han vet att i varje skrivare döljer sig en Ehrenström.

Vinaora Visitors Counter

2472000
Today
Yesterday
This Week
Last Week
This Month
Last Month
All days
6865
9018
64461
2346072
196867
223797
2472000
Your IP: 35.172.100.232
2019-09-21 03:49

Sök