Translate

Välj språk

En resa från Malmö till Moskva

FaceBookTwitterGoogle+

Nytt år i en ny tid

Historien liksom naturen har sina lagar och sin rytm, tiderna avlöser varandra, liksom perioder, kulturtyper, fram och tillbaka, upp och ner. Vi lever i en historisk brytningstid, där Ryssland, liksom för 100 år sedan, går i spetsen och USA nu hakar på. Modernitetens rötter har

förtvinat, dess anda har blivit satanistisk, den är uttröttad. Den moderna rationaliteten har gått i baklås och producerar enbart dumhet.

"Förnuftets" tid är förbi, vi är på väg mot en ny historia. De som är rädda kallar den mörker, natt och svart mystik. Vår stund på jorden bryts upp i en förskjutning, vissa ropar i skräck när sprickan vidgas och avgrunden öppnar sig. Människorna har under ett sekel betraktat sig som rationella med kärnvapen som den yttersta skapelsen, men hon känner sorg efter livets väsentligheter, som försvann i ett svampliknande moln.

Den som försöker föreställa sig hur det kändes för människorna när Rom gick under eller Bysans krossades kan kanske sökas av samma känslor som Platon eller höra Dostojevskijs förtvivlade rop när Ryska imperiet snart skulle förtrampas av kommunismen, eller Spenglers sylvassa kritik och aningar om undergång i mellankrigstiden. En sak är då säker, nämligen att det inte finns någon återvändo till dem tankar som härskade i Ryssland och Tyskland och den totalitarism som tog över efter dem. Det senaste seklets revolutioner och totalitaristiska samhällen över hela världen, senast i Västeuropa och Mellanöstern, kommer att rytmiskt gå över i en "irrationell" och superetnisk medeltid.

Den andens revolution som kom efter antiken och ledde in i en mörk medeltid, enligt rationella historieskrivare, var i själva verket en återkomst för livets viktiga grundvalar och var en kreativ tid utan like. Det gäller att kasta av sig den linjära tiden och se att epokerna bara skiftar från den ena ytterligheten till den andra. Renässans och upplysning, romantik och nationalism, kommunism och fascism, liberalism och islamism, alla är de brytningstider.

All tid har sin mening och passion. Det stora kätteriet gav människan möjlighet att smaka friheten, men nu är medeltiden här igen, men inte i den dystra meningen. Skärseldens neutrala rike mellan gott och ont, mellan himmel och jord, har nu ruttnat igenom. Det heliga måste återvinnas från frihetens kätteri. Trons tid är tillbaka. Därmed inte sagt att människan skall gå ut och söka den sanna Guden, utan att det är dags för strid mellan Gud och Djävulen.

Det senaste seklet kan stoltsera med demokrati, författningar och vetenskap, men i grunden för denna glans låg den förkastliga individualismen. Frihet måste vinnas för någoting, men moderniteten kunde inte säga vad. Det blev en frihet för sig själv. Paradoxen blev att individualismen, demokratin, materialismen, konsensusmedia och konsensusparlament tog död på persona, förfalskade indivdualiteten, skapade den jämlika tråkigheten och en allmän röra. Personen var starkare och färgstarkare under medeltiden. Liberalismen och dess juridiska formalism, som alltmer reglerade den individualism som den födde och föddes ur, har gjort sitt och bleknar bort. 

Moderniteten skapade en livsform, som byggde inte på sanning, utan på formell rätt att välja vilken sanning eller lögn som helst, vilket gav en kultur utan föremål, konst utan objekt och ett samhälle som till slut inte visste varför det fanns till. Men vi vet från kommunismen, ja fascismen också, att människan utan Gud skapar sig nya gudar. I vår tid, den allra senaste, tror ingen på någonting, vare sig lag eller parlament, ingen författning och inget internationellt avtal har något värde. Den starkaste vinner. Precis som i fascismen har under det senaste kvartsseklet stater ersatts av spontana, smårevolutioner, väpnade grupper finansierade av liberalismens sista frihetsvurmare försöker organisera makten under sig. Den legitima maktens fall, demokratins och rättens principer, ersattes av rå makt och samhällsgruppers passion. 

Kapitalismens kännetecken var jakten på rikedom, vilket ju måste bygga på att Gud inte finns. Materia segrade över ande, vilket fick sin logiska utvecklingen i socialismen, men när socialismen tog slut var det inte kapitalismen som vann, det var kapitalismens dödsdom. Kapitalismen och liberalismen födde krig och elände under 100 år, ända fram till idag när Europa begår självmord. Ryssland har funnit en väg mellan Scylla och Charybdis, mellan privat äganderätt och arbetarklass med värdigt liv. Ryssarna kallar det kris, men det är den nya asketismen, alltså ett förnekande av kapitalismens omättlighet. Det blir inte någon mer jämlikhet i Ryssland, men heller inga som svälter eller dör i misär och ensamhet. Kapitalismen är slut i Ryssland och efterträds av en ny medeltid. 

Moderniteten bestod av individualism och personlig vinning, vilket fick följder en nivå högre upp, där folken finns. Reformationen blåste liv i den nationella självdyrkan i sitt raserande av universalismen. Nationalismen skulle sedan falla samman i klasser och partier. 

Nationalism är hedendom, där folket är en falsk gud, där nationalismen senare fick internationell prägel i kommunismen och i våra dagar liberalismen. Globalism är nationalism på internationell nivå. Ryssland kallar oss tillbaka till medeltiden, där globalismen byggde på hellenism och romersk kultur. Tro och tradition är en väg tillbaka ut ur blodbadet, en väg att mötas för Öst och Väst. Europa måste avstå sitt fiktiva monopol och luta sig med större tyngd mot Ryssland, som nu åter står mellan Öst och Väst i en allt viktigare roll. Det ryska folket är det mest globala av alla och det enda som kan leda folken mot en ny kristen andlighet. Det ryska folket har idag nått en styrka i sin nationella individualitet, som gör globalismen möjlig.

Framstegsprofeterna har fel i sin bedömning av medeltiden. Det var en tid av enorm andlighet, inspiration och stora tankar om livets frågor, en tid som har få intellektuella motsvarigheter.

Vår tid slits i sönder av inhuman ateism, där den stora toleransen bara är ovilja att välja sida mellan ont och gott. Valet står i den nya medeltid mellan Gud och Djävulen. Den nya medletiden skiljer sig från den gamla genom att den religiösa känslan då inte fann kraften att bygga det goda samhället på jorden, bara i himlen, medan kraften finns idag, men strider mot dem som vill bygga det onda samhället. Den nya medeltiden kan innebära ett realistiskt bygge av det goda samhället, en symbios mellan kapitalism och tro. Ryssland har förstått att den ateistiska världen, med vetenskap och konst fulla av tomhet och dumhet, har uttömt sina möjligheter, precis som parlamentarismen inte har något med medborgarnas liv att göra. Denna medvetenhet ger upphov till en ny dimension i politiken, den andliga. Både för individer och folk är det dags att böja sig för organisk hierarki, naturens ordning.

Den nya medeltiden är det privata initiativets återkomst, där människor bildar grupper, inte på politikens område, utan inom ekonomin och yrkeslivet. Dessa medeltida gillen kommer att tvinga den parlamentariska jämikheten att bli agerande representanter för yrkeslivet med den enda uppgiften att lösa livets frågor och inte käbbla om politisk makt genom att hetsa den ena gruppen mot den andra. 

Den nya medeltiden blir folkens tid, och den blir alls inte demokratisk, för ingen vettig människa strävar efter demokrati, utan efter att få sin yrkesroll stärkt i organ som inte driver med människan, samt efter att få sin traditionella familjeroll respekterad, inte bespottad, oklart i vilket syfte.

Den nya medeltiden kräver ledare, som vi ser både i Ryssland och USA. Folket vill självt bestämma vem som är ledare och hjälte. 

Det blir dags att arbeta igen, ingen ska kunna strutta omkring i glänsande kostym enbart för sin närhet till politiken. Det blir en tid då arbete är att skapa, inte att skrapa vinster. Arbetet måste leda mot livets mening och mål, inte mot medel att leva för. Framsteg skymmer sikten för livets verkliga mål och mening.

 Den nya medeltiden kräver nya kvinnor och män. Kvinnor som föder fram andlig universalism och återställer naturens ordning, i skydd av en ny riddarorden.  

Den nya medeltiden började i den gamla tidens kalender, när ryssarna firade in det Gamla Nyåret i mitten av januari 2000. USA träder in i den nya tiden i dagarna. Europa har en lång väg dit. 

Sök