Den Helige Ande i historien

Ryska värderingar blir allt tydligare i utrikespolitiken, och framstår ännu tydligare mot bakgrund av den västerländska utrikespolitiken. Landet har befriat sig från den kommunistiska ideologin på ett föredömligt sätt och kan nu hävda värderingar, som ligger närmare folkrätten än vad andra länder kan prestera. Ryssland skulle gärna se

att dessa värderingar godkändes, men det finns en kollektiv, "ryssländsk", medvetenhet om att varje nation har sin egen kulturella utveckling. Denna värdering om alla nationers lika rätt gör att Ryssland inte kommer att försöka främja sina etiska ståndpunkter utanför det egna landets gränser. Talet om det ryska hotet handlar enbart om inrikespolitik.

Det är rysk utrikespolitiks ledstjärna att världssamfundet kan åberopa allmängiltiga normer endast när dessa uttalas av FN. Det är ett högt krav, men måste så vara för att ingen skall kunna missbruka den internationella rätten, så som har skett sedan Jugoslavien.

Värderingar som Ryssland anser ligger närmare internationell rätt finns i de fyra stora religionerna. Ryssland sätter självt exempel och visar hur de kan interagera sinsemellan och med staten för att visa att religion inte är konfliktkällan i dagens värld. Rysslands hoppas och förväntar sig att Västerlandet skall ta efter.         

 

Västerlandet håller med om att utrikespolitik är en fortsättning på inrikespolitiken, men länderna som ingår i detta superetnos kallar sina värderingar "mänskliga", dvs gällande för alla och bättre än andra. Orsaken sägs vara att demokratier inte angriper varandra, den så kallade demokratiska fredsprincipen. Ur den följer att länder med demokrati av den här typen står moraliskt högre när det gäller att skapa en internationell ordning. Ur den har också dragits slutsatsen att de som inte följer de moraliska påbuden i internationell politik inte är demokratier. 

De internationella institutionerna har raserats enligt detta logiska felslut och den demokratiska fredsprincipen har använts som en de facto internationell standard. Västerlandet behöver inte FN. Världen behöver Västerlandet. Ryssland har pekat på den bristande logiken under 20 års tid, och nu har den militära styrkan byggts upp till en nivå som tillåter ryssarna att kraftfullt ta avstånd från denna falska standard, som har satt halva världen i brand och nu faktiskt hotar de egna, västerländska institutionerna, framför allt EU och WTO. Demokratier har blivit sekter, som förbannar och angriper allt som är icke-demokratiskt läs västerländskt. Gud, FN och självbestämmande kan ryssarna stoppa upp där bak.

Men det var Gud, FN och självbestämmande som skapade den internationella gemenskapen. Det ironiska är att det är Vladimir Putin, inte Barack Obama, som är bekymrad över att USA blivit en diktatur och terroriststat, en motsats till den amerikanska andan från forna dagar.

Den ortodoxa kyrkan håller visserligen på traditionerna, men den är inte ett dugg antimodern eller antiliberal. Det är helt ok att hylla upplysningens ideal och liberalism som värdefulla sociala idéer än idag, men utan Gud är både upplysning och liberalism förvrängda monster. Den ortodoxa kyrkan lägger dock hela sin själ i motviljan mot sekulariseringen. Om sedan Västerlandet lägger sekulariseringen till modernitet och liberalism i en ny form av treenighetslära, kommer en bön om att lämna Ryssland i fred.

Den viktigaste insikten för Västerlandet här att ta in är hur obetydlig sekulariseringen är för den ortodoxa kyrkan, och därmed för Ryssland, eftersom kyrkan agerar på alla samhällsområden. Sekularisering betyder ingenting, noll, i Ryssland. Där den ortodoxa kyrkan agerar, även i utrikespolitiken, agerar den i en dimension som vi lite grand har svårt att greppa, just på grund av vår sekularisering: ortodoxin representerar Den Helige Ande i historien. Politiskt käbbel betyder inget när det handlar om alla människors själar, mänsklighetens själsliga tillstånd. Det är vad den verkliga striden handlar om, därför strider kyrkan, och striden kommer inte att avgöras i politiska beslut.

Det skall också läggas på minnet att den ortodoxa kyrkan har helt andra tidsramar än det sekulariserade samhället. Sovjetunionen var ett kort ögonblick i den ryska ortodoxins historia, den var inte svår att vänta ut. Tidsramen har sin gräns i evigheten, och det kan ingen besegra. 

Jo, jag hör kommentarerna. Det finns väl ingen vettig Homo secularis som lyssnar på sådant prat. Inte kan Ryssland på allvar mena att gammal kristendom kan fungera som moralisk propaganda? Vem skulle hänga på sådant nys? Ja, säg inte det. Det finns ju för det första fler världsdelar än Västerlandet.

Men det finns också grannländer, som är ganska känsliga för kultur och religion som mjuka former av utrikespolitik. Både Ukraina och Georgien skakas av hatkärlek och Ryssland är det ständiga temat i ländernas media, trots att den köpta "eliten" gör allt för att bli oberoende av Ryssland. Länder som Polen och Litauen blir hysteriska när de påminns om sina slaviska rötter eller sin ryska historia. Grekland kom helt plötsligt på att de var ortodoxa, även om de snart glömde bort det igen. Syndens svenska näste påminns dagligen av Ryssland om sin sodomi, och kanske är det därför alla frenetiskt vill hävda att de har medkänsla med svaga och fattiga. Sodom gick ju under inte bara för att invånarna var perversa mot både sig själva och djur, utan för sin bristande medkänsla. De främsta liberalerna kämpar fortfarande för att sex med djur skall tillåtas i Sverige som tidigare.

Så kultur och religion kan vara värdefulla tillgångar när förbund och motallianser byggs, eftersom kultur med fördel kan utvecklas till politiskt och ekonomiskt samarbete, medan det omvända inte är sant.

Men eldprovet för den mjuka ryska makten blir om den kan skapa en positiv atmosfär i områden som aldrig har påverkats kulturellt av Ryssland. För att lyckas har ryssarna lagt fram två enkla budskap, som kan gå hem, i varje fall utanför Västerlandet.

Det går bra att vara sig själv. För att lyckas behövs ingen västerländsk modell. BRICS visar att olika länder kan utvecklas utan godkännande från Washington. Lokala traditioner duger utmärkt som resurs i den globala konkurrensen.

Det går också bra att säga att det finns bättre alternativ än det västerländska konsumtionssamhället. Det senare leder till andlig fattigdom, slöseri med resurser och demografisk och ekologisk kris. Det finns goda möjligheter till egna, hållbara alternativ för både andlig och ekonomisk utveckling.

Vi måste hela tiden hålla i minnet antropologens gyllene regel: de egna värderingarna skymmer sikten. Den personliga friheten är för samhällen som det ryska bara lössläppthet (tolerans), tungomål (yttrandefrihet) och ett vältrande i låga instinkter (homofili).

I denna framväxande rörelse med Ryssland i en ledande roll i syfte att omordna världsordningen är det tydligt att Västerlandet saknar andlig och kulturell styrka för att ta hand om globala kriser. Det är just vad den ryska ortodoxin säger, nämligen att det finns en gräns för mänsklighetens förmåga att förändra sig och sin miljö, och att det är farligt övermod att påstå något annat.

Det här är naturligtvis svårt att fatta för en västerlänning. Men världens mäktigaste man för tredje året i rad har fattat och söker nu fler nationer som önskar en ny internationell gemenskap.

 

Sök

Vinaora Visitors Counter

238104
Today
Yesterday
This Week
Last Week
This Month
Last Month
All days
1819
1796
4907
219589
22568
27194
238104
Your IP: 54.227.126.69
2017-12-12 17:37