Krig i vår tid

Det är i dessa dagar populärt med historiska paralleller. Visst har de en lockelse, men det bör uppmärksammas att parallellerna

måste tolkas och de har en tendens att tränga sig på i den form som vår förförståelse av dagens händelser anger. I samband med statskuppen i Ukraina och de ryskspråkigas, ja de mest envisa av dem, vägran att erkänna sitt språk och sin etnicitet som mindre värda i sitt land, har de historiska parallellerna haglat. De ryskspråkiga kosackättlingarna i Novorossija, som fram till 1920 låg i Ryssland och ritades över till Ukrainska socialistrepubliken som kompensation för freden i Brest-Litovsk, ser sig själva i en parallell från 1941, när de stred mot nazisterna som ukrainare. De främmande trupperna hade även den gången med sig västukrainska extremister, som gärna höll med om att ryska och ryssar borde utrotas. Västukrainarna, ledda av Stepan Bandera, gick i tjänst som "polizei" och terroriserade judar och ryssar så att till och med SS-trupperna fick kalla kårar. Kassett- och fosforbomberna idag mot civila, barn och gamla i vanliga bostadshus, påminner om den besinningslösa terrorn under andra världskriget. I de ryska ukrainarnas ögon är EU, och framför allt USA, dåtidens Nazi-Tyskland, där personer som Carl Bildt liknas vid Goebbels.

På motsatta sidan liknas Putin vid Hitler och Minsk-avtalet, eller avtalen, vid ett nytt Munchen. De som försvarar sin etnicitet och sitt språk mot förintelse liknas vid sudettyskarna.

Den som lägger en parallell har ett stort ansvar i den därpå följande tolkningen. Parallellen får inte styra tolkningen och ge ett automatiskt resultat på grundval av hur det gick till den gången och vad resultatet blev då. En större ansträngning måste göras för att ta sig förbi den simpla liknelsen och den mentalitetsbyggande förförståelsen.

Vi börjar med ryssarna i Novorossija. De ser inte att bortjagande av den legitime presidenten och förbudet mot att tala och skriva ryska eller de ekonomiska orättvisorna skulle ha något med fred och demokrati att göra. De ser tack vare internet att de görs till omänniskor och att det våld de utsätts för bejublas eller förtigs i världens media. Deras barn som träffas av en raket i badrummet är ingenting värda jämfört med en sårad västukrainsk soldat eller en svensk i tjänst som polizei. De västukrainska soldaterna har nu också med hjälp av Polens utrikesminister tagit åt sig äran av att ha befriat Auschwitz, men varje familj i Novorossija vet vem som stred i första ledet på den ukrainska delen av den sovjetiska fronten.

Ryssarna i Novorossija har aldrig angripit några mål utanför sina gränser eller framfört några territoriella krav som går utöver den region de bebor. De har bett om att få vara ifred och tala ryska INOM Ukraina. Så står det också i båda Minsk-avtalen, som alls inte har utarbetats av Västerlandet, utan av Putin. Putin har inget intresse av Ukraina, ett land som under 25 år har varit en ofantligt dyr historia och ett ständigt irritationsmoment i alla mellanstatliga frågor. Saken kompliceras av att miljoner ukrainare arbetar i Ryssland och ytterligare miljoner har arbetat i ukrainska företag med handel och export till Ryssland. Utom i västra Ukraina, som i 25 år har nöjt sig med att plocka potatis i Polen och jordgubbar i Italien. Det enda ryska intresset i Ukraina är att ukrainarna inte får kärnvapen på NATO-baser i Novorossija, där också Krim ingår historiskt. Inte bara för att kärnvapen är farligt, utan också för att ukrainare med kärnvapen är mycket farligt. Två nerskjutna civila flygplan och Tjernobyl är argument nog för sådana anspråk

Ryssland är inte Tyskland 1938. Ryssland är i denna fråga Sovjetunionen 1945, när Tjeckoslovakien befriades från den västeuropeiska fascismen, där de västeuropeiska fegisarna överlämnade Tjeckoslovakien i händerna på Das grosse Volk, idag The Leading Nation, och dess medlöpare, den gången Polen och Ungern, som fick Slovakien. Så kunde Tjeckoslovakien tömmas på mindre värda människor och ekonomiska tillgångar, och militära baser kunde byggas upp inför det stora, egentliga kriget. Fegisarna visste vartåt den krigiska stormakten strävade och trodde att eftergifter var lösningen. 

Tyskland och Frankrike är inte britter och fransoser 1938. Men jag tror att de klart ser parallellen, och minsann har vi här statsmän som lärt av historien. Munchen ledde självklart till krig, det visste alla, även Chamberlain, men han hoppades och förväntade sig att det skulle föras österut. Hans uttalande om fred skall ses mot den bakgrunden att Östeuropa och Sovjetunionen inte ingick i fredspaketet. Merkel och Hollande har lärt sig läxan och försöker tysta USAs vapenskrammel, men inte som Chamberlain försökte tysta Hitlers. De förstår, mot bakgrund av Munchen 1938, att vapenskramlet från stormakten måste tystas, annars blir det, som Hollande sade, krig i vår tid. 

Novorossijas strävan mot demokrati, frihet och fred är helt igenom folkligt. Det är odemokratiskt att inte tillgodose folkets intressen. Det ukrainska parlamentet har röstat igenom ett förslag om särskild hänsyn till de ryskspråkigas intressen, eller rättare sagt de östra regionernas strävanden, som inte har en endaste udd riktad mot något ukrainskt.  Det är självklart att en demokrati värd namnet tar till sig dessa rättigheter, lika självklart som de inte är någon anledning att mörda civila för. Den som säger att det INTE är demokrati att ta hänsyn, har en märklig uppfattning av demokratisk ordning

Den historiska parallellen kan vara upplysande, men inte om den får stå ensam. För 70 år sedan befriade sovjetiska styrkor Tjeckoslovakien från fascismen. 1948 genomfördes i Tjeckoslovakien en statskupp enligt modell från Ryssland 1917 och den demokratiska republiken Tjeckoslovakien bildades. Landet fick världens mest demokratiska konstitution, och länderna i den stora unionen gratulerade och jublade på torgen. Den Store Ledaren antydde ganska öppet att det var hans och partivännernas idoga arbete som hade fixat statskuppen samtidigt som han gav sitt fulla stöd åt den folkliga resningen. Vasallstaterna ställde sig i kö för att skandera jubelramsor. Den Store Ledaren skickade vapen och trupper för att säkerställa demokratin. Presidenten valdes i en fars på förslag från Ledaren. Tyska språket förbjöds och tyskar jagades iväg från sina hemtrakter sedan medeltiden. Först 1968 erkändes de som människor i Tjeckoslovakien, men då fanns nästan inga kvar. I Novorossija kommer detta inte att ske. Putin står i vägen för Den Store Ledaren och hans ockuperade vasaller.

Sök

Vinaora Visitors Counter

569873
Today
Yesterday
This Week
Last Week
This Month
Last Month
All days
1325
1133
8006
552212
36043
62431
569873
Your IP: 54.80.189.255
2018-05-24 21:31