Revolutionär exportstrategi

Ryssland finns inte längre med bland dem länder, som den svenska regeringen vill att företagen ska exportera till. Åtminstone inte med den svenska staten i ryggen. Det framställs som ett svar på Rysslands aggressiva beteende, som det heter, och lite andra tramsiga förklaringar. Samtidigt har regeringen i samband med

fadäsen i handeln med Saudi-Arabien gjort klart att politik och ekonomi skall skiljas åt. Den intressanta frågan uppstår varför detta inte gäller Ryssland. Det smyger sig på en kuslig motivering, nämligen att i Ryssland bor ryssar. Den svenska regeringen ser det inte som önskvärt att handla med ryssar - för att de är ryssar. Annars skulle vi inte heller handla med USA, ja vem skulle vi handla med, förresten, om handel var ett sätt att påverka politiken, att framtvinga ett önskvärt beteende och tänkande? Det betyder att den svenska regeringen bedriver en etniskt grundad politik, och då vet vi vem vi har att göra med. Fascister. Vilket annat argument som helst för att inte handla med ryssar, kunde gälla för nästan vilket annat land som helst av dem som vi handlar med. Då har jag ändå inte nämnt att de argument som används är falska, eftersom den diskussionen är ganska hopplös. Dessa argument trumpetas ut av de svenska drakarnas väl avlönade propagandister, och de kan inte väntas bli diskuterade på en seriös nivå under överskådlig framtid. Det finns en annan sida av den svenska exportstrategin, nämligen den ryska importstrategin. Den kallas i Ryssland på motsvarande sätt för importsubstitution, och har lett till att Volvo, i varje fall som svenskt företag, och Nordea lämnar Ryssland, inte för att de vill eller av kommersiella skäl, utan för att de tvingas av den ryska importsubstitutionen, vilket speglas i den svenska exportstrategin. På samma sätt leder den ryska importsubstitutionen, inte svenska sanktioner, till att svenska mjölk- och fläskproducenter går på knä och knappast kommer att klara sig ur knipan utan ryska inköp. Den svenska exportstrategin grundar sig på ett felslut, ja minst ett, nämligen att bandvagnar eller rakettransportfordon inte kan rulla utan svenska hjul. De kommer att rulla fint, ända till Sverige om nödvändigt, på både vitryska och ryska chassin och hjul. Samma gäller för vilken teknik som helst. Felslutet grundar sig på en ingrodd föreställning om rysk efterblivenhet, dvs också här en etnisk, fascistoid föreställning om rysk underlägsenhet. Det är lätt att se, hur man än ser på saken, att svensk företagsutveckling förlorar på den här föreställningen, medan rysk företagsutveckling gynnas. Det var också så, under skydd av sanktioner, som det kinesiska undret började. Så ryssarna kommer att se tillbaka på den svenska exportstrategin med tacksamhet, medan de svenska företagen redan idag sliter sitt hår och förbannar denna strategi. Det elände som skulle drabba ryssar, drabbar svenska företagare. Det är de svenska företagen som är under press, inte Ryssland, där regeringen faktiskt drar en lättnadens suck, eftersom frågan om hur landet skulle få igång denna importsubstitution har varit på tapeten i 10-15 år. 

Sverige har blottat sitt etniskt bestämda innersta väsen när det gäller relationerna till Ryssland. Synen på handel som ett vapen är nu öppet uttalad. Det blir svårt att backa tillbaka bandet, trots att det gick fint i Saudi-affären. Återigen ett bevis på den ryska särställningen. Förhoppningen att Ryssland i någon av frågorna som det strids om skulle backa kan avskrivas direkt av den enkla anledningen att Ryssland omöjligt kan backa från den egna gränsen. Det är ganska självklart, särskilt med tanke på att Ryssland har rätten på sin sida i samtliga stridsfrågor. Det enda sättet att få Ryssland på reträtt, i varje fall tillfälligt som under andra angrepp, skulle vara ett krig. Det är lätt att se att den etniskt bestämda strategin mot Ryssland faktiskt leder dit. Den enda vägen ur strategin är att lägga ner den. Eller driva den till sin yttersta konsekvens och dö på kuppen. Det diskuteras flitigt hur och om den ryska militären skulle stå emot, så kriget finns redan i tankarna. Det finns också analytiker - väl betalda för att säga det de säger, men ändå - som redan vet att det blir krig. Denna frestelse att angripa Ryssland dyker upp minst en gång per sekel, och varje gång är segervittringen lika viss. För den grundar sig varje gång på simpelt hat mot ett folk. 

Sök

Vinaora Visitors Counter

569873
Today
Yesterday
This Week
Last Week
This Month
Last Month
All days
1325
1133
8006
552212
36043
62431
569873
Your IP: 54.80.189.255
2018-05-24 21:31