NATO eller inte NATO. Det är inte frågan.

Ryssland kommer efter läxan från Sovjetunionen inte att överträda sina gränser. För den delen även efter läxan från Imperiet, som slutade i revolution och förintelse av tiotals miljoner ryssar. Solzjenitsyn har lärt ut den läxan, och Putin följer den noga. Utom i ett fall:

om landet angrips. Då kommer vågen efter kriget att återigen svepa över grannländer och angripare. Det enda nu synliga hotet om krig mot Ryssland är NATO (USA och dess lydstater), som har satt halva världen i brand, bombat Serbien och Syrien till grus och invaderat Ukraina med instruktörer och vapen på inbjudan av en marionettregering, tillsatt i en statskupp, där USA skickade fram Tyskland, Frankrike och Polen att göra smutsjobbet för att sedan ta över. Det behövs inga djupare geopolitiska studier eller tankar för att se detta aggressiva mönster eller upptäcka vilket folk denna helt livsfarliga politik är riktad mot. Nu vill och kommer Sverige att träda in i denna organisation, eftersom det finns människor i landet som tror att det går att säga till en ryss att vara snäll, annars får han smäll. Men det går inte. Den som säger så, vinner bara ryssens förakt. Särskilt den som är i status av lydstat, värdland som det heter på NATO-språk. Den som dessutom angriper andra stater, som i Ukraina, eller stödjer aggressioner som den georgiska eller inte stödjer människor av en viss etnicitet, nämligen rysk, som på Krim, som befriade sig från förtryck och förföljelse, möter också förakt från ryssens sida. Att ena dagen (Kosovo, Norge, USA) säga si om frihetslängtan, och nästa dag säga så (Krim, Sydossetien) gör att falskheten framträder med all tydlighet. Så att tala om rysk aggression som en anledning till NATO-inträde håller inte vad Ryssland angår, eftersom denna aggression inte finns, så när som mot en militär organisation vars syfte är att begränsa och hota Ryssland. Där finns rysk aggression, det är bara naturligt. Ironin i sammanhanget är att det inte finns någon aggression mot Finland, som betraktas som ett ganska sympatiskt land, som är berett att försvara sig. Det inger respekt, särskilt mot bakgrund av Vinterkriget. Ryssland har inte ens skenmanövrerat mot Finland. Ukraina är också ett sympatiskt land ur rysk synvinkel, och det är uppenbart att om Ryssland hade varit det aggressiva land som NATO och dess anhängare vill ge sken av, hade Ukraina varit en rysk provins idag. Många ryssar, och jag också, tror att detta hade varit det bästa för ukrainarna, men nu är det ju en gång så att de inte vill, så då får det bli så. Också det enligt Solzjenitsyn. Men ukrainare får inte genomföra folkmord på ryssar, även om de råkar bo i Ukraina, en fullt godkänd hållning från vilken stat som helst, både juridiskt och moraliskt, ja det är till och med en skyldighet att gripa in i sådana fall, enligt internationell rätt.

Om då det ryska hotet, som alltid i erövringstider, är ett påhitt, en propagandistisk ansträngning, som är lätt att genomskåda, kan man undra varför människor strider så vilt i frågan i vårt land. Det har i varje fall ingenting med Ryssland att göra, mer än som en förhoppning att få vara med och besegra Ryssland nästa gång det beger sig. Men ska man som statsman bygga en försvarspolitik eller utrikespolitik på sådana romantiska ambitioner? Säkert finns det andra, mera mondäna skäl att vilja vara med, som att få strutta omkring i uniform vid den ryska gränsen i Baltikum eller få segla med US Navy till Svarta havet och ligga på redden utanför Sevastopol med skjutklara kanoner. NATO är ju också en gigantisk organisation med tusentals karriärvägar och saftiga löner för alla möjliga yrkeskategorier, vilket kan få till och med en i övrigt sansad norrman att häva ur sig de mest befängda uttalanden om både krig och fred.

Sanningen är att Ryssland inte har någon åsikt om att Sverige går med i NATO eller inte går med. Det är skit samma. Vi har den status vi har av helt andra skäl. Om vi går med, blir det kärnvapenmissiler inte bara i Kaliningrad utan också från Kola-halvön som riktas mot Sverige, som försvar, inte hot. Som vi har sett i Syrien, där de ryska raketerna löpte från Kaspiska havet över hela Orienten och träffade mitt i prick, behövs ingen trupp för att nedgöra fienden. Men det är ett faktum som bör begrundas att ett NATO-medlemskap för Sverige närmare den ryska försvarsgränsen. Den dag ett NATO-plan, med eller utan kärnvapen, lyfter mot Ryssland från svensk startbana, finns inte Sverige mer. 

Sverige väljer självklart självt, men Ryssland har inget med saken att göra. NATO är en relikt från en gången tid, med fel fokus och missriktade aggressioner. Fienden är en helt annan, han finns redan mitt ibland oss. Det kommer vi att bli varse när Ryssland, inte NATO, avslutar kriget i Syrien. 

Sök

Vinaora Visitors Counter

383955
Today
Yesterday
This Week
Last Week
This Month
Last Month
All days
435
875
13086
355776
53465
58138
383955
Your IP: 54.167.29.208
2018-02-23 10:38