Putins partner

Med tårar i ögonen lämnar den siste svarte presidenten tronen, hysteriskt applåderad och avbruten av ovationer fler gånger än självaste Brezjnev. Media ända bort i Sverige hyllar också den första fejkpresidenten, obekant för vad. Några nämner de stora

fredsansträngningarna utan att rodna eller fnissa, misslyckade klimatavtal och frihandelsavtal, som författades i hemlighet och av det som är känt i läckor mest liknade förtvivlade ockupationsmanövrar mot den europeiska ekonomin. Själv har fejkpresidenten upprepade gånger uttalat att han säkrat den amerikanska exklusiviteten i världspolitiken genom att anlägga falskt darr på rösten och höga ord om storhetens Amerika. Som en historiens slav har han krupit för en amerikansk nationalidé, som just när den blev verklighet vad gäller presidentposten gick upp i rök i resten av landet och i världen. Som alltid när slaven blir herre, blir han mer herre än herren själv. Ledaren för en av historiens största nationer har urskillningslöst bombat halva Mellanöstern och jämfört ryssar med sjukdomar och djur, han har förolämpat och surat varje gång han fått se sig förlöjligad i handling av rysk list och statsmannaskap, och vartän han styrt sin resa, har det blivit fiasko, både i Paris och London, och snart i Berlin. Dumma norrmän har överlämnat priset i fred för att han var svart, medan dumma svenskar har fått den galna idén att följa med i korståget mot Ryssland för att han var liberal. Denna svarta liberalism har på ett absurt sätt satt fart på min tes om Ryssland i vårt sekel. 

Inte ens Putin har lämnat ett så stort bidrag till en positiv utveckling i Ryssland som den avgående fejkpresidenten, och om någon borde bli misstänkt för att gå Kremls ärenden, är det han. Den ryska ekonomin går som tåget, industrin genomgår tack vare exklusivitetens nyttiga påminnelse om att själv är bäste dräng en ett veritabel Wirtschaftswunder, och det handlar faktiskt om en modern industrialisering i Ryssland, där till och med alla investeringar är inhemska. Inte ett lån, inte en kredit, tack vare den amerikanske presidenten. Men den stora förändringen har skett i den ryska mentaliteten, där nu inte bara Putin utan också den vanlige ryssen efter allt svek och alla lögner vet med sig att Västerlandet i allmänhet och de amerikanska pseudokristna i synnerhet är historiens avskräde. Att den tanken skall komma till liv, har jag väntat på i många år. 

Återstår att se om fejkpresidentens stora tanke om det amerikanska folkets exklusivitet också får efterverkningar, oanade sådana. Det mest slående med den svarta liberalism som praktiserats är ju att den inte visste vad den talade om, allt den sade blev Newspeak. Fred blev krig, sanning lögn, och exklusivitet blev just vad ordet betyder egentligen: utestängning. USA är helt ute i kylan, "excluded" från normalt mellanstatligt umgänge, där 75% av befolkningen är helt övertygade pm att tredje världskriget står för dörren. Det är inte så fantastiskt som det låter, eftersom USA faktiskt bekrigar en hel del länder och regioner. Den enda anledningen till att bomberna inte faller över Ryssland är att landet har ett fullgott försvar, även det till viss del tack vare fejkpresidentens krigspolitik. Ryssland kommer alltid att minnas Barack Obama med tacksamhet, en riktig partner, som Putin brukar säga.

Sök

Vinaora Visitors Counter

383955
Today
Yesterday
This Week
Last Week
This Month
Last Month
All days
435
875
13086
355776
53465
58138
383955
Your IP: 54.167.29.208
2018-02-23 10:38