En galen terrorist

Häromveckan försökte utfrågaren i statskontrollerade SVT förmå en expert att gå med på argumentet att ryssarna hade sig själva att skylla för terrorattacken i St Petersburg. Det lyckades inte helt, eftersom experten visste att terrorismen som andra kollektivistiska läror inte har

något fosterland. Han anade kanske också att han, som ansvarig för ett statligt kontrollerat institut, skulle se ganska dum ut, om terroristernas nästa mål skulle bli den egna huvudstaden. Det enda han ville gå med på var att ryssar behandlar muslimer illa, både hemma och i Syrien. Var experten hämtat dessa kunskaper om Rysslands symbios med den muslimska kulturen under 1000 år, vet jag inte, men troligen har han andra källor än jag. Men budskapet stod kvar, nämligen att det var lika gott åt ryssarna.

Poängen i det här samtalet var att understryka den svenska regimens politik att försöka göra goda människor av både muslimer som terrorister. Att ta hand om de egna krigsförbrytarna och sedan leta krigsbrott i andra länder, till exempel Ryssland, borde kunna freda landet från terrordåd, var andemeningen i det statligt kontrollerade pseudosamtalet, ett utbyte av åsikter där det inte gick att avgöra vem som var galnast. 

I enlighet med den svenska regimens terroristvänliga politik och ryssfientliga utrikespolitik sände varken Sveriges statschef eller regering kondoleanser till Ryssland efter terrorattacken i St Petersburg. Att en sådan politik inte har någon moralisk grund eller framtid stod klart ett par dagar senare, då Rysslands president sände kondoleanser till den svenske statschefen. Jag undrar om Hans Majestät reflekterar över detta faktum. Tycker han och den regim han företräder att verklighetsbilden är normal, eller kanske till och med att den är helt riktig. Att det är synd om svenskar och lika gott åt ryssar? Den ryske statschefen tycker synd om båda folkens offer. Hans moraliska övertag är tydligt. 

I denna fråga, frågan om förhållandet till terrorismen, där den västerländska schizofrenin är lika framträdande som synbarligen obotlig, väcktes ändå ett hopp under det amerikanska presidentvalet, där uttalanden gjordes som helt klart kunde tolkas som att det i varje fall i denna fråga var dags för en stor överenskommelse och samarbete. Men det visade sig bara vara ord, när presidenten helt plötsligt, lika plötsligt som en terrorist, bestämde sig för att gå till attack mot terrorismens fiende nr 1, nämligen Syrien. Enligt det kända schemat med först fabricerat lidande, sedan falsk bevisföring, propaganda och till slut raketer och bomber visade sig presidenten från en oväntad - men ändå inte - sida. Som en galen terrorist agerade han utan stöd i moral, egna lagar eller internationell rätt, utan mening, med det enda målet att sprida skräck. Terrorismen har blivit en ideologi, både bland kungar och presidenter. Det är, förvisso, synd om svenskarna. Men inte om ryssarna.

Sök

Vinaora Visitors Counter

383955
Today
Yesterday
This Week
Last Week
This Month
Last Month
All days
435
875
13086
355776
53465
58138
383955
Your IP: 54.167.29.208
2018-02-23 10:38