Andra kalla kriget

 För ett av den senaste tidens mer vettlösa utspel, åtminstone i vårt lilla hörn av världen, svarar den ukrainske presidenten. Han kan gott sägas vara Västerlandets representant i den ryska världen. Den fredsplan han presenterar, och som minuterna efter offentliggörandet fick stöd av Västerlandet, innehåller en uppmaning till den demokratiska rörelsen i sydöstra delen av Ukraina, Novorossija, att gå med på etnisk rensning av sig själv. Vapenvilan i det fredliga budskapet, som Västerlandet uppmanar Putin att stödja - annars blir det sanktioner, heter det på geopolitisk dagisnivå - understöds av artillerield mot den lilla staden Slavjansk, som snart inte finns mer. Samtidigt kallas Putin kukhuvud i det ukrainska parlamentet och den ryska ambassaden attackeras av rysshatande pöbel, ledd av Ukrainas utrikesminister. Vi känner igen rysshatet från våra egna media, där den samlade kåren av kukhuvuden under snart ett år drivit en ofattbar kampanj mot allt vad Ryssland och Putin heter. All denna drängtjänst åt obamismens enfald återspeglar faktiskt åsikterna också i maktens boningar, särskilt i fradgatuggande länder som Sverige, Polen, de baltiska länderna och Finland. Drömmen är att spela ut Ukraina mot Ryssland i ett krig. Men Putin följer slaviskt Solzhenitsyns råd att spara folket och författarens syn på Ukraina (se Solzjenitsyn om Ukraina), så alla förhoppningar om ett Ryssland i krig är fåfänga. Konfliken är konstgjord, vilket märks i talet i media och i politiken, där vitt blir svart och vice versa. Västerlandet har skapat en konflikt för konfliktens skull i ett försök att destabilisera den ryska civilisationen och har därefter utvecklat en retorik, som säger att den som angrips är syndabocken, och den som från början är illegitim ifrågasätter andras legitimitet. Ren och skär fräckhet. Det finns anledning att befara att allt detta absurda svammel är en del av den revanschistiska europeism och obamism som nu vräker sig över den ryska världen med förakt för allt vad demokrati och folkrätt heter. I sitt tack vare Putin kända tal betonade Obama denna nya läras historiska exklusivitet. Obamismen är grovt hyckleri, understödd av en dompterad folkopinion och allt mer lierad med den europeiska revanschismen, som i sin tur har sin grund i fascismen. Dess främste ideolog är Zbigniew Brzeszinski, det förra kalla krigets chefsideolog. Huvudtanken i den nya ideologin obamism är att Ryssland alltid ljuger och bara förstår maktens och vapenstyrkans språk. Inför hela världen skiljs ett folk och dess representanter ut i listor, som är ett arv från nazisternas judelistor, och hela det diplomatiska samtalet har förvandlats till hot om vedergällning. Målet är, precis som hos Hitler, att ta tillbaka den västerländska världens bestämmanderätt, som Putin listigt har berövat obamismen, och skapa historisk rättvisa genom att revidera andra världskrigets resultat. I paradoxen ingår att påstå att Ryssland på något sätt har angripit Ukraina, ett scenario som mina ukrainska vänner är helt övertygade om tack vare förbud mot rysk TV och egen produktion av sanslösa lögner. Helt enligt obamismens recept.Västerlandet kräver att få diktera andra länders säkerhetslösningar. Det är oacceptabelt – och den nuvarande Ukraina-krisens grundorsak: Ukraina skall hindras från att söka sig österut. NATO är en aggressiv och förödande militär organisation, som nu borde terroristklassas. EU håller på att bli NATOs politiska del, en mycket farlig utveckling.Varje land måste kunna välja sin egen väg och utgå från att den respekteras av omvärlden. Ukraina valde i demokratisk ordning att söka sig till Ryssland och avstå från Europa. Då aktiverade Västerlandet den betalda massan och inhyrda nyttiga dårar.Vad som står på spel är inget mindre än den nationella suveräniteten, Ukrainas frihet och oberoende.Obamismens anspråk på säkerhetspolitisk vetorätt och exklusivitet möts av märklig förståelse. De europeiska undersåtarna får inte känna sig överlistade och förorättade, ty då börjar de slå omkring sig i blint raseri.På vissa håll utgör denna förståelse ett slags ideologisk fantomsmärta från Sovjettiden, manifesterad genom extremister till både höger och vänster. Tyvärr har de en svag och lite feg ledare, Barack Obama, som inte har något medel, förutom vapen, att ta itu med ett allt starkare Ryssland, där demokratin är levande och moralen på topp.Detta leder fram till det märkliga fenomentet att Sverige, som under förra kalla kriget vände sig mot diktaturer i alla former för att värna demokratin, nu av gammal vana tror att demokratin och självbestämmanderätten finns där den fanns förra gången. Men den västerländska demokratin är inte geografisk, idag inte ens västerländsk. Det är också Ukrainas misstag i vår tid.Mycket har förändrats i Europa. Järnridån och Sovjetunionen är bortsopade. Men Sovjetunionens fabricerade anfall mot Finland kan ses i repris i Ukraina idag, och en läsning av media bekräftar underordningen under obamismen. Då stod vi på rätt sida och hjälpte finnarna så gott vi kunde. Idag deltar vi på andra sidan i angreppet på Ukraina för att ta ukrainarnas frihet och självständighet. Men det som Finland klarade kommer också Ukraina att klara, dock troligen bara i östra delarna, där nu Novorossija tar form.

Sök

Vinaora Visitors Counter

383955
Today
Yesterday
This Week
Last Week
This Month
Last Month
All days
435
875
13086
355776
53465
58138
383955
Your IP: 54.167.29.208
2018-02-23 10:38