Negerpresidenten och Lilla landet

I Lilla landet blev den lilla nyheten om valet av Negerpresidenten en stor nyhet, en andlös förväntan tog vid och Lilla landet tänkte att nu blir världen en säkrare och friare plats, så de

gav Negerpresidenten priset för fred i förskott. Deras underdånighet fick en sådan kraft att det värkte i ryggen och tungan blev helt öm, men de fortsatte oförtrutet att underkasta sig beslut och befallningar i en rasande takt så till den grad att de inte märkte eller förstod att de flesta var tvärtemot vad de hade önskat eller kunnat föreställa sig. Hela branscher i industrin fick läggas ner och andra hotades, men kampen mot det onda gick framgångsrikt vidare. Alla människor som hals över huvud fick fly de onda länderna måste Lilla landet rädda, och för en del var detta också själva tanken och meningen med krigen mot dem onda makterna, eftersom denna handel med människor fick ersätta de industrier som lagts ner. Lilla landet hade en särdeles krigisk minister, som reste land och riken runt för att elda massorna i de onda makterna mot dem onda makterna. Han förklarade att detta var viktigt för en stabil och säker värld, för omvärlden var en enda röra av svårigheter, elände och, vilket han skrev om i andra ord, slutet på legenden om Euforiska Unionen. Han beskrev det som att denna legend var utsatt för angrepp från omvärlden, som inte förstod sitt eget bästa och inte kunde välja den enda vägen på egen hand. Därför var det viktigt att lyda och sopa undan spåren efter det fria ordet, så att det inte blev alltför fritt. Ministern dompterade ett helt departement och ett helt land, ja han verkade ivrigt för Negerpresidentens sak i Unionen.

Men ministern arbetade förstås inte ensam, särskilt inte när det gällde vad som får sägas och vad som blev förbjudet. En hel drös med skrivare med tillträde till tribunerna steg fram för att slå ett slag mot omvärlden och styra tankarna hemma i Lilla landet på rätt väg, samtidigt som tankarna hemma i Lilla landet och lillalandstexter här och där fick en tillsägelse om vilka ord som var gångbara eller förbjudna. För att inte påminna om forna tiders bokbrännare, ställde lillalandsmännen, ja kvinnorna också för den delen, undan sådant som inte kunde läsas ordentligt av barn och gamla. I den här uppgiften inkallades specialstyrkor, som rekryterades från de allra mest stendumma, de helt okränkbara nuförtiden, valda ur de grupper som tidigare varit mindre eftertraktade men nu helt enkelt blev urvals- och referensgrupper. Deras uppgift blev att helt rensa texter från påminnelser om att Negerpresidenten haft föregångare och exempel. I en del fall blev det paradoxala resultatet att de rensade ut sig själva, de egna hjältarna och goda exemplen. En och annan började till och med undra om inte detta var en upprepning av tidigare kränkningar, men slog sedan bort tanken, eftersom DE nu hade fått del i makten. Det var ju den svarta maktens krav, nämligen att förinta sig själv för att få del av maktens glans. Även i andra, lite större länder pågick denna process i betydligt brutalare former.

Men frågan uppstår i Lilla landet hur då Negerpresidenten skall framställas, eller till och med om han över huvud skall visas fram i tidningar och TV, på bibliotek och i skolor? Var det inte bäst om han bara fick heta Presidenten, The Leader of the Leading Nation, eller som de säger i Negerkungens ockupationszon, Der Fuhrer der fuhrende Nation. Så kunde han ju bara ringa runt till sina undersåtar och meddela deras beslut, som de hade att verkställa. Att vara men inte synas. Så att ingen skulle känna sig kränkt. En genialisk idé, som alla lilländare genast har hakat på. Ja, inte alla. Det finns länder som inte vill vara lilländer, som vill vara sig själva och betraktas som de är, i sin egen rätt, inte som de borde vara enligt andra. De vill stå framme på hyllan och inte förpassas ner i källaren av maktfullkomliga, små människor, som i sin iver att degradera sig själva undanröjer alla bevis på att de finns. Troligen för att inte känna sig kränkta, eller för att utöva sin nyvunna makt utan att synas, vem vet. Eller för att värna dem som hela tiden försöker kränka dem genom att tilltala dem i bild och text utan att förstå vad de gör. De kan inte förstå dessa människors självhat, som är så djupt att de inte drar sig för att ge sig på barn, oskyldiga barn som vill läsa om allt som finns i hela världen. I Lilla landet kommer det snart inte att finnas barn, som vet något om avlägsna platser och främmande människor, det enda de får bekräftat att det är de som finns. De är de enda rätta, alla andra är utsuddade från alla texter och övermålade i alla bilder. Tack vare Negerpresidentens helt exklusiva ideologi. 

 

Sök

Vinaora Visitors Counter

383955
Today
Yesterday
This Week
Last Week
This Month
Last Month
All days
435
875
13086
355776
53465
58138
383955
Your IP: 54.167.29.208
2018-02-23 10:38