Translate

Swedish Swedish
sv Swedishzh-CN Chinese (Simplified)en Englishru Russiansr Serbianes Spanishyi Yiddish

Välj språk

Kontakt

En resa från Malmö till Moskva

KÖP NU!
 
FaceBookTwitterGoogle+

Andra andra världskriget

Uppgifter
Kategori: Politik
Publicerad söndag, 16 juni 2019 21:18
Skriven av Stefan Gehander
Erfarenheterna från sovjetisk tid visar att fake news inte är någon nyhet, men det märkliga med sovjetiska media var att de fejkade nyheter om det egna landet, medan nyheterna från kapitalismens värld var sakliga och kunniga. De skulle faktiskt stämma även idag. Den kapitalistiska världen avslöjades i all sin skenhelighet och dumhet med en skärpa som håller än idag framför allt i den politiska satiren, där det fanns en särskild tidskrift som hette Krokodil. Den duger än, och det är lite synd att dess teckningar numera bara finns på museum. Just det faktum att tidskriften gick i graven 2008 är ett tecken i tiden, då satiren blev verklighet och nyhetssändningarna från Ryssland bara behövde berätta om verkligheten för att framkalla minnena om Krokodil. Det mest minnesvärda var flickan som tackade ryska soldater och kvinnan som berättade att anfallet kom från Georgien. Båda blev avbrutna av den västerländske reportern å det grövsta, eftersom den versionen inte var intressant. Sedan dess har vi sett otaliga exempel på denna satiriserade rapportering i en lång, lång rad av lögner, som tvättas rena och därefter används som fakta. Boven i dramat, som ibland sker, ibland organiseras och regisseras, är alltid Ryssland, och historien går med stormsteg mot den dag, då Västvärlden står som segrare i andra världskriget, medan Sovjetunionen glöms bort och Ryssland framställs som förlorare eller inte ens delaktig i kriget. Det är inget nytt, det skedde även med utbytet av Borodino mot Waterloo.
 

Ryssland bjöds inte in till firandet av 75-årsdagen av landstigningen i Normandie, medan däremot det fascistiska Frankrike och det nazistiska Tyskland åter togs till heder i en absurd historieförvrängning med otympliga figurer i frack och balklänningar som travade runt och gratulerade sig själva till segern. Men den segern finns bara i den egna historieskrivningen, ingen annanstans, allra minst i Ryssland. Den tyska kanslerns deltagande i firandet var en höjdpunkt i denna fejkade historia. Hon hade inte ens vett att tacka nej.

Även yrkeshistorikerna anstränger sig för att framställa landstigningen först som en avgörande händelse i kriget och sedan som själva segern. Det är dagens önsketänkande om historiens verklighet. En titt på siffrorna ger vid handen att landstigningen var  en droppe i havet i krigets monstruösa matematik. Här är det fullt logiskt att Ryssland inte bjöds in, eftersom Västerlandet i samlad trupp anföll Sovjetunionen. Det var bara USA som tvekade och inte riktigt kunde bestämma sig vilken sida som var den rätta. Först gick stödet till Tyskland, när medvinden låg på mot öster,, sedan vände vinden. Storbritannien och Frankrike planerade ett gemensamt anfall mot Sovjetunionen 1938, och Turkiet stod och väntade på att samtidigt stöta in mot Kaukasus och Krim. Italienare, ungrare, bulgarer, rumäner, slovaker och finnar var lyckliga att få vara med i det stora fälttåget österut. Polackerna hade en pakt med Nazi-Tyskland och stod också redo att marschera österut. Dessa fakta finns i ryska historieböcker och skolbarnen kan dem, men de finns nog bara där. I USA har man bara bytt ut ordet sovjetisk mot amerikanska, och vips så är segern vår.

Det finns två andra världskrig, ett lögnaktigt och ett sant. Inte bara det, det finns två världar, den ena fostrar i lögn, den andra numera i sanning. Ryska skolbarn känner till D-dagen, våra barn har aldrig hört talas om Stalingrad, än mindre om blockaden av Leningrad under 900 dagar. Putin vet vem som befriade Auschwitz, Obama var helt övertygad om att hans farbror var med. Kriget är bara en del av striden, den mest utmärkande, bland alla de händelser som kallas propagandakriget. Det här handlar inte om propaganda, den som tror det är en idiot. Det handlar om sant och falskt, och mer än det. De som struttade omkring i högklackat i sanden i Normandie är samma människor som missade chansen till hjälterollen då genom att stå vid sidan av och titta på. De vet att de skulle stå i skuggan om Putin bjöds in, i varje fall skulle det bli en påminnelse om var de egentliga hjältarna fanns. De förstår inte att Putin skulle tacka för öppnandet av Andra fronten i det andra Andra världskriget.

Jag tror att just den låghet, skuld och skam som är motsatsen till värdighet och som kunde anas i festligheterna i Normandie är och var orsaken till krig, helt klart på den tyska sidan. Västerlandet gör en Raskolnikov och försöker komma undan det perfekta mordet, ja precis som Raskolnikov ser Västerlandet ut att ha lyckats med samma bedrift, där priset är eviga plågor. Hysterin mot Ryssland i vår tid är ett uttryck för dessa plågor, där Ryssland är en påminnelse om att det fanns ett vittne till mordet, om att mördare alltid får sitt straff. Det hemska med firandet i Normandie är att mördarna hoppas på en andra chans, att det finns statsledare som är redo att hetsa sina folk igen. De drömmer om ett andra Andra världskrig.

Sök