Translate

Välj språk

Mest lästa

En resa från Malmö till Moskva

FaceBookTwitterGoogle+

Julen 2020

Inte nog med att Askungen i år är en homosexuell neger, hela Julen är klädd i absurd svärta, sjukdom och en känsla av att ingenting i hela världen är som det brukar. I tre veckor har jag talat med ett dussin flickor på det som en gång var

pålitliga Televerket för att ta bort en anteckning. Det går inte, ingen vet hur det skall gå till och kedjan av vidarekopplingar tycks oändlig. Det slår mig att hela det svenska samhället kan liknas vid en vidarekoppling utan slut. Det är ett faktum att den västerländska demokratin går under i varje kris och katastrof till ett ofta orimligt högt pris i antal döda samtidigt som demokratins skrivare utropar att demokrati är viktigare än alla döda. Likt gnuer som rusar över floden, jagade av krokodiler, kommer vi att kunna pusta ut, alltså de som finns kvar på andra sidan corona, och säga till varandra att gräset trots allt är grönare på den här sidan. Istället för att organisera flocken, välja en klok ledare och kompetens i maktorgan och myndigheter, styrs den västerländska demokratin av dem som är mest rädda, intellektuellt lägst och längst ifrån kompetens. Framgångsreceptet är att prata strunt, gnälla och gråta, vilket sköts av media. Dela ansvar betyder att skylla på andra och varandra. Samtidigt finns i den västerländska demokratin en tydlig strävan att utpeka sig själv som bäst, och för detta fenomen att utnämna sig själv till bäst, varandes sämst, finns bara psykiatriska diagnoser att tillgå.

Efter USA, som nu återtas av färgat slödder, vänsterpatrask, maffia, media och tokiga fruntimmer efter ett monumentalt fuskval, där snart en halv miljon vita medelklassmänniskor har flytt demokratins största stad på grund av förföljelser, är Sverige det tydligaste exemplet på att demokrati är en dödlig ideologi. I USA får nu en dement kriminell stå statist för negerpresidenten på samma sätt som en tomte utan mask fått ta makten från nepotismens största nisse i Sverige i den dödligaste krisen sedan spanska sjukan. I uttalanden efter uttalanden har det sedan senvintern stått klart att tomten utan mask är som vilken annan tjänsteman som helst, alltså totalt inkompetent. Den som på något vis har blickat in i kommunal verksamhet vet att där sitter människor som kallar sig med alla möjliga fina titlar som ingenjör, ekonom, samhällsplanerare och vad vet jag. Men liksom gamla Televerket gör de ingenting och kan de ingenting. Häri ligger också demokratins fundament och orsaken till fiaskot med corona. Sveriges vårdcentraler, som också ansvarar för alla äldreboenden, var de som skulle ha tagit hand om corona, enligt det demokratiska konceptet. Men de svenska vårdcentralerna har ingenting med vård att göra, de är också en enda lång vidarekoppling utan ände, det vet den som har försökt boka en tid när krämporna kommer. I corona vidarekopplade vårdcentralerna till sjukhusen, som gjorde en hastig omställning till avancerad sjukvård som den skall se ut. Sjukvården klarade corona galant. All död skedde i demokratins namn, där äldreboendena sattes på vidarekoppling, den här gången inte oändlig. Personalen där bär fortfarande varken munskydd eller skyddsrock. Tvärtom har tomten och hans nissar skrivit en ny önskelista för sjukvårdens personal, där det står att vare sig handskar eller skyddsrock behövs i kontakten med coronasmittade. Men sjukvården är helt odemokratisk och förser personalen med nödvändigt skydd.

Tomten har aldrig haft rätt, och hela världen skrattar. Men det är orättvist, eftersom han i demokrati är den ende som förstår vad som är viktigast av allt, nämligen friheten. Liksom gnuerna som rusar över floden är demokratin värd all död för dem som kommer över med flocken. Denna instinkt artikulerade han med eftertryck i sina mejl till allehanda sakkunniga, äkta sakkunniga, för flocken skulle ju klara sig när ett visst antal hade stupat. För demokratin. Som ju ur flockens synvinkel är viktigare än ett enstaka gnuliv, ett meddelande som går som en vidarekoppling mellan flockens medlemmar på ena sidan och kadavren på den andra.

 

I Ryssland är tomten ett helgon (Jultomten är ryss) och skulle aldrig få för sig att påstå annat än att livet är människans viktigaste rättighet. Dessutom bär han mask och skyddsrock i sitt arbete, man vet ju aldrig vem som är smittad av demokratins virus. I år är han och ledsagerskan Snöflingan väntad och välkommen mer än någonsin både av barn och föräldrar. Det sägs att han tre julklappar att välja bland, alla med ett vaccin mot corona, det har sjukvårdspersonalen redan börjat viska om, medan demokratins kreatur förstås inte tror på tomten längre, om han nu inte är en riktig tomte. Det blir en glädjens jul i Ryssland, en triumf för den personliga demokratin, där det inte för inte i språket står helt klart att persona är både en mask och ett ansikte. Snart nog den ende i maktens boningar som inte har vaccinerats mot corona är Tomtens viktigaste Nisse. Han sitter i Kreml och gör upp listor för turordningen, där sjukvårdspersonal och lärare går först, riskgrupper och nu också barn och ungdomar får julklapp nummer två. Den tredje julklappen är till de minsta barnen och de äldsta släktingarna och kommer inte förrän till den andra julen och det andra nyåret i januari. En sann Tomte tar sista julklappen.

 

 

 KLICKA HÄR för en resa i rysk historia och mentalitet!

 

 

 

Sök