Translate

Välj språk

Mest lästa

En resa från Malmö till Moskva

FaceBookTwitterGoogle+

Patienten i Berlin och filosofen i Paris

Människan är en social varelse, så till den grad att sanningen inte kan vara annat än social. En sanning som inte är social, är bara galenskap. Filosoferna reflekterar sällan över frågan om en lögn också är social, och om i så fall en lögn, som inte är social, då är en

sanning. Till och med den yttersta sanningen, Gud, är social. Som det heter i den berömda frasen, samhället är Gud. Men det finns ett land, där sanningen aldrig är helt social, och det är få förunnat att förstå denna oerhörda strävan efter sanning, så oerhörd att en man kan inbilla sig att bära på sanning mot ett helt samhälle. Rasputin, Stavrogin, Lenin, Sacharov och Solzjenitsyn och en lång rad lite mindre kända personer. Inte så att de var outgrundliga filosofer, det är ett västerländskt fenomen, och inte heller samhällsforskare, utan helt uppfyllda av sin egen rättfärdighet och övertygelse om det rätta. De har alla skakat om och hetsat inte bara sitt eget land, utan också gett upphov till omfattande forskning och diskussion, grundläggande av vetenskaper och outsinlig litterär produktion i Västerlandet. Få är de sanningssägare i Västerlandet som kan mäta sig i upproriskhet, kanske Luther, när det gäller att stöta sig med den sociala sanningen. I Västerlandet är det brukligt att denna strävan begränsas till filosofins spekulationer med liten relevans för samhällslivet. För sanningar att bli sociala krävs därför att resonemangen förenklas för att kunna sväljas av samhället. Resultatet har blivit en fördumning i det västerländska sociala livet. Misstaget har varit att filosofin tvingats sänka ribban för att få ut sitt budskap och öka styrbarheten i det samhälle som kallas demokrati, där målet är en superstat med universella ambitioner och homogent tänkande. I ett sådant samhälle blir hyckleriet aggressivt och sexuellt deformerat. Ledstjärnan finns nedtecknad i den amerikanska självständighetsförklaringen, där Jefferson undertecknade dokumentet som förklarade att alla människor var likadana. Sedan tog han sin piska och pryglade sina slavar, inklusive sin hustru, avkomma av en våldtäkt i den nya slaveristaten.

Men idén om den universella superstaten med likadana människor utvecklades av en ryss, som flytt den egna revolutionen. Aleksandr Kozjevnikov var en filosofiskt lagd ryss, som gjorde karriär i den franska diplomatin och politiken. Han var mannen bakom EU, unionens grå eminens och främste påskyndare med sina tankar om historiens slut. Om ett samhälle kunde häva motsättningen mellan Herre och Slav genom att i arbete frigöra slaven, kunde denne bestiga Herrens höjder och därmed avsluta historien. Det här var en teori, som med viss ironi förverkligades i Sovjetunionen, och det fanns en tid misstankar om att Kozjevnikov egentligen var en av Stalins många spioner och undergrävande hantlangare i Västerlandet. Men idén levde vidare och fick ett märkligt uppsving efter 1989, då den kraschade i Ryssland men levde upp igen bland liberalismens ideologer. EU är idag den universella och homogena superstaten, i varje fall mentalt och i sina strävanden, som faktiskt har förverkligat Kozjevnikovs tes om historiens slut. Men debatten fortsätter, och i Ryssland har på ett överraskande sätt Den Sista Människan dykt upp. Kozjevnikov skulle troligen känna igen honom, men förmodligen göra en översyn av sin filosofi.

En av vår tids största tänkare, som han kommit att kallas i Jeffersons hemland, fast han inte har tänkt ut något sätt att driva igenom någon social sanning, är just en rysk liberal. Rättare sagt, judisk. Hans galenskap är egenintressets förnuftsvidriga fantasier, för vilka han lades in på klinik i den historiskt avslutade europeiska unionen, som ju både lider i och sprider detta slut. Han behandlades där med beteendeterapi för att återuppta sitt tungomål vid hemkomsten. Han kommer att dö inom kort, att döma av den reklamkampanj som brusar i västerländska media. Patienten kan ju inte delta i val i Ryssland, eftersom han är dömd för brott. Två gånger, båda gångerna villkorligt, vilket rysk lag för övrigt inte tillåter. Det finns ytterligare en handfull åtal för bedrägerier och penningtvätt till ett värde av cirka 1,5 miljarder rubel, vilka ser ut att ha glömts bort av välvilliga ryska sponsorer. Tänkarens barn är gisslan i USA, där det också finns en skuld på  runt 20 miljoner dollar. Men hans hustru kan bli samma president som President Sveta i Vitryssland, alltså i Litauen och Polen. Härför krävs bara att historien tar slut och dess sista människa offras. Hur är en smaksak, med gift som Sokrates eller på korset, som kollegan i Jerusalem. 

 

 

KLICKA HÄR för en resa i rysk historia och mentalitet! 

Sök