Translate

Välj språk

Mest lästa

En resa från Malmö till Moskva

FaceBookTwitterGoogle+

Luftslott och sandslott

Frihet och lycka i livet är vaga begrepp. Den mänskliga tanken har sina begränsningar men också sina förmågor. Men det krävs en grund för tänkandet, och det är viktigt att dessa grundvalar inte suddas ut genom att alla elever får alla rätt på matteprovet av medlidande eller en statsideologi som proklamerar

Nietsches Sista Människa, som inte behöver tänka eller göra något för att finna livets frihet och lycka. För matematiken lär oss att tänka, och om vi inte kan det uppstår förvirring, där frihet betyder tillåtelse, som ger ungdomsbrottslighet, där lycka betyder pengar, som ger vuxen brottslighet, allt ett missförstånd, grundat i skolans matteprov, där livet blir en smutsig kamp för överlevnad.

 

I matematikens historia bjuds en hel del exempel på tankens kraft och hur nya synsätt plötsligt etableras på grund av en liten ändring i tanken. Det handlar om den syn vi lägger på verkligheten, det vi lägger vikt vid när vi betraktar den. En av matematikens största upptäckter handlade “bara” om att byta synsätt. Nikolaj Lobatjevskij kom på tanken att Euklides kunde ha fel och att två parallella linjer kunde mötas. Sagt och gjort, bara att vända och vrida på flera årtusendens benhårda axiom. Euklides eller någon annan hade aldrig bevisat sitt axiom, men det var ett antagande som gjorde att geometrin kunde fungera, och fortfarande fungerar. Den är också fortfarande en modell för klart tänkande.

I ett system med klara tankar är starten ett antal enkla antaganden, som sedan med hjälp av logik ger konsekvenser. Euklides tog ett par enkla förhållanden, som gav upphov till en mängd komplicerade teorier, där vi alla känner till Pythagoras sats. En sådan sats bevisas genom att den kan härledas till de första antagandena. Varje påstående måste hämta stöd i inledande antaganden eller i de teorier som bevisats med hjälp av dessa antaganden. Teorin kan bara ha stöd i antagandena.

Det viktiga med matematik är att antagandena aldrig kan bevisas, vilket i sin tur bevisar att vetenskap aldrig bevisar något; det kan den inte. Vetenskap är bara cirkelresonemang. Det visste Euklides säkert. Men han misslyckades med parallellerna. Det enda sätt problemet kunde lösas var att släppa beviskraven och se på antagandena. De var ju bara påhittade av Euklides och gick att bolla med. Lobatjevskij satte in två linjer i C, som var parallell till linjen mellan A och B. Systemet kunde bevaras, men en ny geometri skapades. Den är svår att förstå för oss vanliga dödliga, men Einstein byggde sin relativitetsteori på det faktum att det fanns två geometriska system, ja relativitetsteorin är omöjlig utan Lobatjevskijs tanke.

Lobatjevskij visade att det inte finns orubbliga sanningar, men han visade också att klart tänkande följer ett visst mönster, att matematik visserligen är en konstruktion, ett luftslott, men den utkräver ansvar för vad som sägs och görs.Friheten att skapa nytt begränsas av ödmjukhet, som springer ur insikten att alla sanningar är tillfälliga, hur klar tanken än är.

I botten på det klara tänkandet ligger således att systemets antaganden inte får motsäga varandra, och häri ligger matematikens moraliska potential. Här byggs slott av sand, och det går inte att fuska, för då rasar bygget. Lögn kan alltså aldrig leda till tänkande. Det är den princip som gäller till och med i leken, som inte går att leka utan regler. Bakom kulisserna i varje vetenskap finns en moral, där livet självt är basen. Det går inte att bevisa att livet är värt att leva, det är bara ett antagande. Av detta antagande följer logiskt att lika rättigheter och social rättvisa är ett grundantagande för alla, inte bara för några, som Hitler ansåg, eller den svenska regimen i förhållande till ryssar, till exempel på Krim. Sådana tankar springer ur självöverskattning och oförmåga att tillämpa grundantagandet. Det följer ju ur Lobatjevskijs tanke att ett helt system av tankar bygger på ett grundantagande.

En annan som tänkte som Hitler är Fukuyama, då han lade in en finalitet i systemet. Men det finns inget system som inte förr eller senare förändras med hjälp av nya antaganden. Inte ens matematik. 

Både etnos och så kallad demokrati lyder under matematikens lagar, då de inte heller bär på finalitet, dvs de kommer att degradera, tröttna och bli slitna enligt matematikens lagar och grundantaganden om tid och energi. Då kan vi sammanställa några grundantaganden:

Varje människa måste få leva, dvs växa och skapa, och då behövs frihet att växa och skapa utan att störa varandra, vilket betyder att friheten begränsas av vårt ansvar, annars blir det konflikt, vilket i sin tur motsäger antagandet om liv som systemets mål. Det är inte helt lätt att blanda sig i vad andra gör, vilka luftslott, sandslott eller andra slott de bygger. För det krävs insikt och lugn om att var och en finner lyckan på sitt vis. Livet är inte värt att leva annars. Om du vill något annat än det du ser, gör som Lobatjevskij.

Om civilisationens konstanta är liv som grundantagande, behöver människan tillräckligt med föda, god hälsa och vaccin samt utbildning utan alla rätt på matteprovet för alla. Våld är utan värde, medan fred och vänskap är av godo för systemet. Det torde också vara gynnsamt med ödmjukhet, eftersom ingen sanning finns. De som kallar andra faktaresistenta och redovisar mothypoteser som kunskapsförakt raserar systemet.

Ryssland ändrade sina grundantaganden för ett par decennier sedan. Men det är inte helt lätt att förstå historiens gång, vilket blir tydligt i all skarphet i en video med anledning av de senaste händelserna i landet. Den ryska staten förverkligar det nya systemets grundantaganden och förser den unga människan med bostad, utbildning, barnomsorg och arbete vid det företag som ansvarar för förverkligandet. När den unga människan lyssnar till och lämnar sitt stöd till det omoraliska och utdöende SYSTEMET på andra sidan, berövas hon möjligheten att delta i det nya. Hon förlorar allt och hamnar på gatan med ett barn på armen. Nu beklagar hon sig över “regimens” förtryck och orättvisa. Under applåder från ett SYSTEM i Västerlandet, som för länge sedan brutit med sådana grundantaganden.

Historiens förändringar i Ryssland gav upphov till tankar om finalitet, att Ryssland nu inträdde i SYSTEMET. Det var en villfarelse, då det fanns fler av Lobatjevskijs sort i landet. Ryssland bytte till ett nytt system, som inte erkänner uppenbara motsägelser i SYSTEMETS grundantaganden och deras konsekvenser, och alls inte finalitet i denna värld. Historien tog slut i Västerlandet, och fortsätter med nya, uppfriskade grundantaganden i Ryssland. Där får vem som helst bygga vilka slott som helst, så länge det ger arbete åt andra, yrkesskicklighet, tillfredsställelse och andra värden. Slott och herregårdar, från vilka ropen skallar om förintelse av andras slott, hör en svunnen tid till. Dessa rop är ekon av omoraliska och förlegade grundantaganden. Med dem kan endast luftslott byggas.

 

 

 

KLICKA HÄR för en resa i rysk historia och mentalitet! 

 

Sök