Translate

Hålla avstånd

WHO-chefen har uttalat sig om det moraliska problemet att vaccinerna mot corona inte kan spridas över världen av ekonomiska skäl. Han säger att det finns mörka fläckar på mänsklighetens samvete. Uttalandet är typiskt för vår tid, då människor har tagit för vana att

klandra andra för det de själva ansvarar för. WHO har fortfarande (?!) inte godkänt vare sig Sputnik, EpiVac eller CoviVac, klassiska ryska vaccin som kostar en tiondel av de genmanipulerade vaccin som fem minuter efter produktionsstart godkändes av WHO och nu är till salu över världen, till ett pris som ingen vill eller kan betala. De är också ineffektiva och skyddet dalar, särskilt bland äldre, redan efter ett par månader. Sputnik tillverkas och sprids i 70 länder över hela världen - utan att WHO deltar på minsta vis, eftersom det världsomfattande vaccinet inte har godkänts av organisationen. Verkningsgraden är enligt de rapporter som inkommit 95%, och det har ännu inte förmärkts någon dalande tendens i skyddet. Siffrorna från San Marino och Ungern visar att Sputnik är det enda vaccin som med garanti hindrar infektion från att leda till döden, vilket indirekt bekräftas av siffrorna från USA och Israel. Det kan sägas att Ryssland agerar som WHO borde ha gjort, medan WHO blivit ett försäljningskontor för Västerlandets farmakologiska industri.

Statistik kan  myndigheter och forskare dribbla med nästan hur de vill, och processen är svårtolkad och ganska ointressant, egentligen. Det som är den viktiga frågan är just den som WHO ställer, nämligen hur det kan komma sig att länder och organisationer inte samarbetar, till och med hindrar arbetet med att rädda liv i strid med all moral och etik. Det finns billiga vaccin som fungerar som alla de klassiska vaccinerna, men länder och organisationer offrar människoliv i strid för någonting annat, för politik. De medicinska och vetenskapliga besluten fattas av politiker, som helt uppenbart inte har en susning om det de beslutar i. Det gäller även andra aspekter av epidemien, där nu kraven på vaccination växer, framför allt bland okunniga. De senare finns i alla samhällsklasser och kategorier, men det är särskilt bekymmersamt när okunskapen finns bland vårdpersonal och politiker. I vissa kommuner och regioner finns politiker som vill tvångsvaccinera vårdpersonal, läkare vid intensivvårdsavdelningar vill avgiftsbelägga sin vård och - det värsta - Statens medicinsk-etiska kommitté har uttalat att vårdpersonal har en moralisk skyldighet att vaccinera sig. Härtill kommer en lång rad vetenskapsjournalister, som hävdar tvångsvaccineringens självklarhet med sedvanlig journalistisk lätthet. Samtliga uttalanden bygger på det felaktiga och ovetenskapliga antagandet att vaccination skyddar mot spridning och smitta. Det gör den inte, alla kan smitta och alla kan bli smittade. Vaccination betyder bara att du med stor sannolikhet inte avlider. Bara det. Sjuksköterskan som i  hissen frågade mig om jag var vaccinerad, ställde frågan av rädsla för att bli smittad av en ovaccinerad. Hon borde veta två saker; dels att även vaccinerade smittar, dels att om hon är vaccinerad, behöver hon inte bry sig om andras eventuella vaccination. Till och med lilltjejen hemma vet det. Vad bra, pappa, nu dör du inte, var hennes kommentar efter min vaccination. Så sant, och det är vad saken handlar om, inget annat.

Det tog 200 år att få bukt med smittkoppor, där vaccinering, smittspårning och isolering i ett globalt samarbete var lösningen. Det krävs alltså även moral och kultur i vid mening. Om WHO varit vad den skulle vara, och inte en anglosachsisk säljorganisation, om Statens medicinsk-etiska kommitté hade velat diskutera moral, kunde frågan ha ställts varför ansvarigt departement inte köpt in Sputnik, varför svenska staten inte har moralisk kraft nog att skydda medborgarna från ekonomiska intressen. Liksom Sovjetunionen, som startade WHOs smittkoppsprogram i världen på 1950-talet i kraft av sitt moraliska inflytande och med hjälp av det sovjetiska vaccinet, föreslår Ryssland idag ett globalt samarbete på basis av ryska vacciner, men landet har inte längre något inflytande i WHO, och moral är en global bristvara. Svenska staten låter hellre människor dö än att samarbeta, liksom WHO. Hålla avstånd tycks vara mer angeläget, liksom att hålla ihop, annars hade både Österrike, Italien och Tyskland gått i samarbete med Ryssland. EU liknar mest den svenske bilföraren, som okynnesbromsar med fara för sitt eget och andras liv när bakomliggande fordon kommer "för nära". Denna handling är inte bara omoralisk, den strider mot lagen om buskörning, men den sitter djupt kulturellt. Den är ett exempel på att kulturen också har sin epidemiska roll, då förtjusningen i avstånd verkar ha haft ett positivt inflytande på virusets framfart i det svenska samhället. I länder som Ryssland och Italien har tvärtom förtjusningen i mänsklig närhet haft ett negativt inflytande på spridningen i samhället. 

Det moraliska tjafset väcker enbart vämjelse, särskilt eftersom det inte bara finns verksamma vaccin i Ryssland, utan också för att det finns smittskyddslagar i de flesta länder, vilka hjälpte till en gång att besegra smittkoppor. Corona är en allmänfarlig sjukdom, och den som är smittad och/eller vägrar behandling skall egentligen isoleras. Om den bestämmelse hade utnyttjats, både i Sverige och Ryssland, hade länderna nu varit fria från smittan. Med vissa gradskillnader, eftersom Sverige nyttjar dåliga vaccin, men tillsammans med tvångsisolering kunde kampen vinnas. I Ryssland är problemet motviljan mot vaccination, men det kunde enkelt lösas med isolering, från förbud mot att nyttja kollektivtrafik till tvångsisolering i hemmet eller i fängelse. Det enda som inte hjälper mot virus är falska moraldiskussioner om andras skyldigheter och bristande moralisk samarbetsvilja mellan länder till förfång för de egna medborgarna. Men dit är avståndet ännu alltför långt. 

 

 

KLICKA HÄR för en resa i rysk historia och mentalitet!

 

Sök