Fruntimmers logik

Västerlandets angrepp - återigen - på den ryska civilisationen i statskuppen 2014 i Kiev går nu mot sitt slut. Angreppet är i historisk återblick både en fortsättning på 1989, och för dem som känner till att kommunismen var en

västerländsk ockupation av Ryssland, också en fortsättning på de långa linjerna i historien, Braudels la longue durrée, en utdragen tid under händelsernas brus. Dessförinnan, före kolonialismen och dess fortsättning fascismen, utgjorde Ryssland, Kina och Indien den stora världshandelns förlovade land. En västerländsk parentes håller på att slutas. Ryssland leder som så många gånger förr frihetskampen, och både Kina och Indien jublar. Det har till och med gått så långt att arabvärlden inte tar luren när den amerikanske presidenten ringer och vill manipulera olja och valutor till egen fördel. Måhända jublar även semiterna inombords.

Ryssland hade hoppats annorlunda, från strävandena under 1990-talet att bli europeiskt godkänd till förhandlingarna om stopp av folkmordet och förföljelserna av ryssar i Ukraina. Det skall tilläggas att ukrainarna är ryssar, medan det som skapats av Västerlandet är en chimär med rötter i den västerländska fascismen, som sitter djupare än bara ett misslyckat 1930-tal. Vi har den i blodet, vilket illustreras å det tydligaste i Västerlandets antisemitism mot ryssar på restauranger, i butiker, på gatan och mot rysktalande barn i skolan. I vissa länder finns till och med förbud mot de egna bokstäverna Z och V, vilket ger vissa problem när den ukrainske presidenten skall presenteras. Den här hysterin är inte folklig, den drivs på uppifrån, där etablissemanget gömmer sig bakom folkmassorna precis på samma sätt som Västerlandets naziknektar driver den ukrainska befolkningen framför sig i det ryska frihetskriget. Etablissemangets skrivare drar ut i lögnkampanjer, där det ekonomiska förfallet i Västerlandet skrivs över på Ryssland och verkligheterna får byta plats. För dem som förstår Putin och vet att denna historiebild var den som räddade Ryssland från 1990-talet, är det som sker nu en välsignelse. Ukraina skall tala ryska och ryska livsmedel, konstgödsel, olja, gas, kol och senare även turismen kommer att handlas i rubel. Myterna om att Ryssland skulle behöva något i Västerlandet - det talas till och med om militär teknik! - är samma omskrivning av verkligheten som på det ekonomiska området.

Västerlandet beter sig som en kvinna av modernt snitt, som tror att hon har ett värde i sig och att varenda man trånar efter hennes gunst, trots att hon i själva verket är ful som stryk och dum som en kossa. Den där fula skatan, som snabbar på stegen när jag är på väg till jobbet på kvällen och råkar korsa hennes väg. Jag känner hennes rädsla, och jag vet att skulle jag tilltala henne, skulle hon antingen svimma av skräck eller anmäla mig för försök till våldtäkt. Den här skräcken kan, om man vill, läggas över på förhållandet mellan Västerlandet och Ryssland, där Västerlandet nu försöker komma undan, men Ryssland korsar dess väg. Rysslands tålamod tog slut.

Västerlandet har under ett par årtionden byggt upp en logik, som stämmer helt överens med tankebanorna i metoo-fenomenet. Den svenska utrikespolitiken liknas vid en vägran att inse att Ryssland är en förövare, när landet försvarar sig, medan Husbonden knullar Svea i både röv och mun var och varannan dag. För att rädda den egna relationen och lindra självföraktet, skylls allt på vem det vara må. Sverige ska gå med i Nato för att Ryssland våldtar och misshandlar landet, vilket ju är en lögn. Ryssland har bara gått förbi, som jag på väg till jobb, med något fartyg på väg till St Petersburg, eller jagat bort svenskt stridsflyg från den ryska gränsen.

Den ryska logiken är lika enkel som mannens i metoo, eller rättare sagt kvinnans. Den som ljuger om våldtäkt eller misshandel, ska ha stryk, fängelse eller neutraliseras. Om det sedan är falska fruntimmer, lögnaktiga journalister eller naziukrainska terrorister, spelar ingen roll. Om ambassadörer på kvinnligt manér a la metoo tror att ryska myndigheter skär av elkablar eller sabbar duschen för att visa sin makt, är detta bara metoo. Orsaken står snarare att finna i dåligt, västerländskt uppträdande mot servicepersonalen, som var ryskt diplomatiskt tjänstefolk, vilket lett till små hämndaktioner. Eller så var de rena olyckor. Men för en konspiratorisk, rädd hjärna, fylld av fruntimmers logik, var det säkert en obehaglig upplevelse.

Så har Ryssland alltså kommit till slutpunkten i valet av geopolitisk tillhörighet. Men ändå inte, eftersom Ukraina troligen kommer att försvinna som stat och bli en region i Ryssland. Det är min fasta övertygelse nu att Ryssland måste begrava Västerlandet ekonomiskt genom att ta betalt för allt i rubel. Det är ett enkelt sätt att ge igen för alla försök till ekonomisk mobbning under de senaste 100 åren, trots att försöken bara har lett till att Ryssland nu ligger långt före Västerlandet i både teknik och levnadsstandard. I liknelsen med metoo är det mannen som vänder kvinnan ryggen, lämnar in stämningsansökan om förtal och slutar föda det monster, som vrider sig i lögn.

Hela problemet med relationerna till Ryssland skulle kunna lösas på logisk väg. Den som ljuger, måste straffas. Det kan betyda våld, som då inte är misshandel, aggression eller våldtäkt. Det är botgöring för lögnen. Sluta ljuga om Ryssland, eller män, eller något annat. Vi lever alltid i skuggan av detta hot, eftersom lögn måste få sitt straff. Problemet är inte hotet, det är lögnen. Lögnen är övergreppet. All annan logik tillhör kategorin fruntimmerslogik. 

 

 KLICKA HÄR för en resa i rysk historia och mentalitet!