Translate

Välj språk

En resa från Malmö till Moskva

FaceBookTwitterGoogle+

ДеNаzификаzия

Jag kan inte få en liknelse ur huvudet, så läsaren får ursäkta. Det tycks mig som om det som pågår i Ukraina kan liknas vid ett toalettbesök. Ryssland har suttit åtta år på toa utan att få något ur sig, men nu brakar det loss, och

skiten rinner ut ur Ukraina västerut, där den hör hemma. Det kallas avnazifiering. Den bruna sörja som kletats ut över Ukraina är ett krig mot den ryska civilisationen, där ukrainarna har fått ta den första stöten. Den judiska juntan och dess naziknektar är naturligtvis föremålet för den ryska avnazifieringen, och när den processen är klar, står den ryska civilisationen inför det faktum att det inte finns något som kan kallas Ukraina, ja frågan är om någon vill kalla sig ukrainare efter upprensningen. Men svärfar var visst ukrainare, min hustru är det helt säkert, och min dotter är ännu för liten för att inte stoltsera med sitt ukrainska ursprung. Vad ska de kalla sitt land efter avnazifieringen? 

Mitt förslag är att Ukraina består, liksom Tjetjenien, som en republik i Ryska Federationen, medan de som nu lämnar landet västerut aldrig mer får komma tillbaka. Det är en förlorad generation, föräldrar i 30-årsåldern, som lärt sina barn nazihälsningen och antisemitism mot ryssar i sånger på dagis. Det finns bara i Tyskland 250 000 försteklassare, som bär på detta beteende och dessa tankar. De representerar all den skit som lagrats upp sedan 1991. De passar däremot perfekt in i den västerländska civilisationen.

Ukrainas avnazifiering innebär inte bara att den del av befolkningen som sålt sin själ till västerländsk, traditionell fascism stöts bort, utan också att landets rikedomar nationaliseras, alltså konfiskeras från den judiska eliten, som får välja mellan att fly eller avrättas. Den politiska eliten måste likvideras. Det finns från förra gången program från avnazifiering och journalfilmer, som visar hur den tidens naziknektar och kollaboratörer körs fram i lastbilar på Kalinin-torget i Kiev, får en snara om halsen innan lastbilarna kör iväg. Det ukrainska folket jublar i hundratusental. 

Det avgörande momentet i hängningarna var Nurnbergprocessen, som också hade en sovjetisk del. Den sovjetiska befrielsen av Kiev leddes av general Vatutin från den lilla förstaden Butja, där familjen Bulgakov hade sin sommarstuga. Huset finns kvar och har fem rum och två verandor, och naturligtvis en teater. Huset ligger på den gata, där naziknektar återigen sprider lik omkring sig. I en historisk ironi försöker knektarna och deras sponsorer sätta upp en föreställning, som skulle visa att ryska soldater idag mördar civila på dessa gator. Det är ett mått inte bara på naziknektarnas sadistiska fantasier, utan också på okunskapen om Ryssland och ryssar i Västerlandet. 

Det kommer att bli enkelt att fastställa vem som begår krigsbrott även denna gång, eftersom Västerlandets politiker, journalister och legionärer, där de sistnämnda omfattar även de som kallas ukrainska soldater och nationella bataljoner, talar öppet om vem som förtjänar att dö, vem som ska straffas och vem som startade kriget 2014. Ryska åklagarämbetet har inlett en utredning av den teatrala massakern i Butja, där schemat från Syrien och andra både verkliga och konstgjorda illdåd redan är bekant. Det blev bekant redan i Västerlandets krig i Tjetjenien.

Krigsförbrytartribunalen i Kiev, där staben fanns i Butja, kan med fördel återupprättas och åter pröva frågan om vilka som ska avrättas och vilka som ska frihetsberövas i avnazifieringsprocessen. Tribunalen ska inledas med statskuppen i Kiev 2014, där utrikesministrarna i Tyskland, Polen och Frankrike hämtas till Kiev för förhör och åtal för brott mot freden. Det blir inte särskilt svårt för ryska jurister att kalla slaktaren i Washington eller de två senaste svenska utrikesministrarna till tribunalen. Ja, det är bara att lasta upp alla EUs ledare och utrikesministrar på lastbilarna. I väntan på åtalet kan de inkvarteras i Butja, där västerländska journalister från Bulgakovs scen tvingas läsa åtalsprotokoll och erkänna sina lögner.  På papper, som vi sedan kan använda till att trycka toarullar.

 

 KLICKA HÄR för en resa i rysk historia och mentalitet!

 

 

 

Sök