Presidentens död

Uppgifter

Kategori: Politik

Publicerad torsdag, 21 september 2023 10:05

Skriven av Stefan Gehander

De märkligaste texter ser dagens ljus i vår tid. Hela Västerlandet är besatt av Ryssland, det tisslas och tasslas, spottas och fräses, tänder gnisslar och dödshot är vardagsmat. Små, hatiska samhällen jonglerar artiklar

med en rysk president som är dödssjuk, död, spelad av dubbelgångare, lever isolerad i palats av sällan skådat slag och utsätts för attentat vareviga dag av goda ryssar, som också lider under tyrannens diktat. Allt presidenten säger eller på annat sätt meddelar tolkas som djävulens påfund och dödlig list, han får inte vara med när Lilla världen möter upp för att diskutera hans land och person, och han är efterlyst för sin kristet kriminella omsorg om krigsbarnen, som det är mer humant att sälja till pedofiler och transplantologer, enligt rapporter från naziukrainska media. Kort sagt, presidenten borde sättas i bur och visas upp på evenemang i Västerlandet som 1958, när negerfolk presenterades på omåttligt populära kulturfestivaler land och rike runt.

Presidenten sägs invadera länder på samma sätt som Peter den store angrep det svenska imperiet vid Poltava, och Katarina erövrade vitryska marker hela tre gånger, för att inte tala om Stalins övergrepp mot Finland, när han stal tillbaka allt som finnarna med rätta erövrat 1917. Det finns fortfarande finländska revanschister som tror att Karelen är finsk mark och vill ha tillbaka allt som den hemske Stalin tog tillbaka.

I Finland samlas folk till bål, där den ryske presidenten eldas upp och förbannelser uttalas, ungefär som Ku-Kux-klan gjorde med negerfolk. De firar och marscherar med ansikten förvridna av hat, hetsade av Västerlandets nye Ledare, en kortväxt jude med sinne för svart humor. Dödsmarscherna i Västerlandet upprepar historiens alla stora misstag i sin iver att döda den ryske presidenten.

Finlands president tog härförleden upp frågan om döden med Rysslands president. Samtalet kom att handla om en neger, såklart, eftersom Rysslands nationalpoet Aleksandr Pusjkin var av denna ras. Det visade sig att Rysslands president var väl bevandrad i Poetens död, ett poem av en annan stor rysk poet, Michail Lermontov. Det är en gåta hur den finske presidenten fått intresse för rysk poesi, men det kan antas att utrikesdepartementet tagit fram temat. Lermontovs dikt handlar om den ryske poetens död i en duell, där den franske strebern är en motbjudande kombattant. Lermontov beskyller också det ryska samhället för att ha tagit död på poeten med sina intriger, avundsjuka, skvaller och skadeglädje. Poeten var nämligen ganska otrevlig i gärning, han drev med deras västerländska språk, seder och bruk. Han talade sanningar och skapade det moderna ryska språket, vilket inte var populärt.

Finlands president anlade i mötet med Putin en nedlåtande ton, där han säger sig "testa" den senares kunskaper om Poetens död. Som om Finlands president visste bättre i saken. Han meddelar också att den ryske presidenten var "besatt" av rysk historia, och att för Putin betyder Ryssland allt. Frågan uppstår: skulle inte Ryssland betyda något för Putin, borde han vara okunnig om landets poeter? Varför det? Ja, just det, det är ju bara en negerpoet!

Därefter drar den finländske presidenten till med en kulturhistorisk förklaring till rysk aggressivitet genom historien: ryssar är tjuvaktiga, de tar allt som inte förvaras tryggt, enligt det finska ordspråket, säger han. Han vet inte att ordspråket inte är finskt, utan ryskt. Han vet inte att Ryssland aldrig har tagit finsk mark, bara tagit tillbaka rysk mark från Finland. Han vet inte att Finland var självständigt i Ryska imperiet, befriade från slaveriet i det svenska imperiet. På denna okunskap grundas beslutet att gå med i krigsorganisationen Nato, som invaderat och krossat fler länder än Ukraina. Finlands president är ju en fredens man. 

Finlands president förstår inte att poeter dör, när de sviks av samhället och samhället lever enligt främmande förebilder. Han är för korkad för att förstå att poeter och presidenter dör, när de inte kan sina ordspråk, sin historia och sina villkor för överlevnad och blomstring. Så Ryssland president må vara död i föreställningarnas värld, Finlands president är död på riktigt. Åtminstone hjärndöd. 

Pusjkin ägnar en hel kärlekshistoria åt Finland i sitt nationalpoem Ruslan och Ludmila, där Finnen hjälper Ruslan till seger mot ondskan. Jag undrar om Putin berättade den historien under mötet med finnen...

Dystert, mörkt och sump i kärren,

I granars skugga, på älskade stigar,

Där herdar vandrar, andra krigar

Sorg, saknad rispar ärren

Torrt och visset uti själen

Så tänkte jag i stilla sinne,

varför är jag finne...

 KLICKA HÄR för en resa i rysk historia och mentalitet!