Var slutar Rysslands gräns?

Uppgifter

Kategori: Politik

Publicerad måndag, 10 juni 2024 11:16

Skriven av Stefan Gehander

Svaret på Natos tal om att blockera Rysslands tillträde till Östersjön blev att den estniska sjögränsen flyttades. Ryska örlogsfartyg plockade upp de estniska gränsbojarna och kommer att göra likadant med polska bojar utanför Kaliningrad. Finland

skulle också kunna blockeras från Finska viken, som jag och många andra vill döpa om till Ryska viken, där södra delen av Saima kanal ägs av Ryssland. Det är ju så, att det enda du kan göra om ett område, ett land eller en stad, för att inte tala om småstaden eller byn, inte faller dig i smaken, är att flytta gränsen. Den enskilda individen kan fly eller flytta, strida mot grannen för nya gränser eller försvara gamla, men gränsen är alltid en stridslinje. Det är viktigt att komma ihåg att gränsen inte bara är geografisk, utan kan vara och är vanligen mental. Det är därför en människa kan bestämma sig för att flytta hem från småstaden till hemstaden Malmö.

Men de mentala gränserna i Malmö är för länge sedan helt andra än mina. Mina minnespromenader genom stan uppvisar gamla bilder; staden och dess byggnader finns kvar, människorna är helt andra, de passar inte in i minnet. Men ibland kommer jag på mig själv med felaktiga minnesbilder, för Malmö var redan då en internationell stad, där hela vårt fotbollslag var från andra länder och resten från olika svenska landskap.

I svenska statligt styrda media, och inte bara där, drar det nu fram en besvikelse över att gränsen kommer tillbaka. Det gick ju så bra att flytta EUs och Natos gränser i Europa och över hela världen. En tid. Nu kommer östgränsen i Europa tillbaka, och världen slår tillbaka med migration och försvar av gränserna, framför allt de mentala. I vissa länder flyttas gränserna utåt, i andra inåt. Malmö är ett utmärkt exempel på hur gränser kan bli så att säga konkava. Malmö finns kvar, men gränsen böjs inåt under pressen utifrån. Bara minnena finns kvar.

Putin har skojat om gränser på ett evenemang i Ryska geografiska sällskapet. En skolpojke fick kuggfrågan om var Rysslands gräns tar slut, och pojken försöker med Barents hav. Men en sluten linje har varken början eller slut, det är en geometrisk lag. Det var konstigt att pojken inte hade hört kuggfrågan, för den finns i geometrin för första klass i rysk skola. I Sverige finns den inte alls, att döma av en diskussion i den statligt styrda televisionen. Ingen, inte ens den försvenskade, alltså fördummade, ryska reportern, har hört talas om en sluten linje. De diskuterar med suckar, stön, viftande händer och uppspärrade ögon hur den ryske diktatorn öppet uttalar sig om flyttbara gränser. Att Rysslands gränser inte har något slut, ett axiom i matematiken, kombinerad med den svenska, självklara, regeringsförklarade strävan att flytta åtminstone sina egna mentala gränser ut över världen, får hela diskussionen att balla ur. Den blottar det svenska vetandets intellektuella gränser, vilka liksom i Malmö blir konkava och böjer sig in mot den egna hjärnan. På något sätt har diskussionen samma överraskande knorr som Putins skämt, ja den blir ett skämt.

Förutom för ukrainarna, ett land som ingen vet var det ligger, allra minst ukrainarna själva. Genom historien har ryssarna flyttat gränser efter Västerlandets angrepp och till slut inbillat människorna i södra och sydvästra Ryssland att de har ett egenvärde som gränsvakter, ukrainare. Men gränsvakterna har en tendens att sälja denna inbillning till högstbjudande, ofta nazister, dock utan att få betalt annat än i vapen och krig. Denna inbillning har sin konvexa motsvarighet i Västerlandet, som sedan minst 1000 år drömt och inbillat sig nya gränser. TV-diskussionen visar att denna mentala gräns ligger fast, till och med när den rasar som bäst. Västerlandet har aldrig tidigare i historien, tror jag, haft mera begränsade gränser än idag. Svamlet om den ryska expansionismen är en spegelbild av den egna krympningen, förtvinandet av både tanke och handling, som i sin tur är ett resultat av försöken att expandera. Det är ju så att gränsen, om den överskrids, har egenheten och möjligheten att expandera åt motsatt håll. Särskilt när du överskrider den ryska civilisationens gränser och påstår att ryssar inte bor där eller de som bor där inte är ryssar. Västerlandets angrepp i södra och västra Ryssland var och är dömt att misslyckas, i den meningen att resultatet som vanligt blir det omvända, nämligen framgångsrikt försvar av den ryska gränsen. Drömmens budbärare, där svenskarna går i täten, ska brinna i helvetet för alla mördade ryska gränsvakter. De svenska bomberna mot ryska dagis måste få sitt straff. 

Putin må skoja om gränser och föra försiktiga krig, men i Ryssland finns redan politiska grupper som förespråkar vedergällning med taktiska kärnvapen, alltså Hiroshima multipliicerat med fyra per bomb. Dårar finns ju alltid, säger de som vet allt, men de ilskna grupperna får inte längre åthutningar från Putin eller Kreml. Putin gick i dagarna så långt att han påstod att han är redo och ja, varför inte, om nu Västerlandet tar ytterligare steg. Över gränsen. 

KLICKA HÄR för en resa i rysk historia och mentalitet!

• Tillb
• Nästa