Translate

Välj språk

En resa från Malmö till Moskva

FaceBookTwitterGoogle+

Våga veta

I en tidigare text har jag visat hur Västerlandet har kommit på kant med verkligheten, och Putin har härförleden rört vid samma tankar om 

Kant i Ryssland. Tankarna kom till 300-årsjubileet i Kaliningrad, den hemkäre Kants Königsberg. Den tyske förbundskanslern, nazistsonen och folkmordets smilfink, reagerade på tankarna med ett känslomässigt utbrott, där meningen tycktes vara att ryssar i allmänhet och Putin i synnerhet inte har rätt att uttala sig om en tysk filosof. I svenska statligt styrda media sluter allehanda judiska (!?) intellektuella upp bakom den tyske nazistättlingen, ett tidens tecken, och hävdar på allvar att Kant ju förespråkade en öppen, offentlig dialog och självständigt tänkande, vilket i Ryssland faller på sin egen orimlighet, tror de. Samtidigt vägrar de att delta i de offentliga diskussionerna på det filosofiska jubileet och håller med smilfinken om att ryssar inte kan tänka självständigt. Tala om att inte våga veta!

Att inte våga framföra sina tankar offentligt, hävdar de statligt styrda intellektuella, är ju raka motsatsen till Kant. Frågan uppstår genast varför de då bojkottar ett oskyldigt jubileum på befallning av intellektuellt begränsade politiker. Det verkar som om det finns något de inte vågar, men det viktigaste momentet är att de i sina argument för sitt eget ställningstagande uppvisar just den intellektuella begränsning, feghet och det missbruk av Kant som i vår tid är den upphöjda sanningen. Men Kant var också populär i Nazi-Tyskland, och ryssar och judar utrotades i den kantianska pliktetikens namn. 

Putins kritik av den rena idiotin, särskilt i det älskade Tyskland, möts alltså av påståendet att han inte har rätt att uttala sig. Både kanslern och de judiska intellektuella är rörande överens härom. Kunde något vara mer främmande för Kant? Inbjudan till den offentliga diskussionen avböjs med motiveringen att ryssar inte ska tro att de kan diskutera Kant, eftersom Ryssland för krig mot andra länder. Det påståendet faller på två punkter, nämligen att Ryssland inte är den angripande parten och att Ryssland har all rätt att försvara sina landsmän. Vad Tyskland har i Ukraina att göra kunde nog inte ens Kant förklara, även om han också trodde att ryssar var tyskarnas största fiender. Det är en ironi att denna farliga tanke uttalades när han var rysk undersåte. Ryssland stod för vågat vetande redan då, men det visste inte ens Kant.

 

KLICKA HÄR för en resa i rysk historia och mentalitet!

Sök