Liberalismen är död

Uppgifter

Kategori: Politik

Publicerad söndag, 07 juli 2019 01:34

Skriven av Stefan Gehander

Kommunismen är en vacker idé, och aldrig har jag varit så fri som i Sovjetunionen. Men vetenskapen och kanske det sunda förnuftet säger att Sovjetunionen var en totalitär stat, och frihet är ett begrepp som inte passar i sammanhanget. Må så vara, men min känsla av frihet

kvarstår, och det är besvärligt att bara ta bort en känsla så där, allrahelst som det finns 1000 argument baserade på förnuftet, vilka stärker min tes om individens frihet under kommunismen. En nyckel kanske finns i det ryska språket, där frasen Du är fri betyder att du är utesluten, du kan gå, du kan dra åt skogen, allt beroende på intonation. På det viset skapade kommunismen den friaste individ världen har skådat, där det tyngsta beviset är människors bildning och konstens landvinningar i den totalitära staten. Det fria Ryssland kommer inte ens i närheten av den sovjetiska konstens och kulturens nivå. Bildningen och utbildningen fortsätter idag efter en temporär nedgång den ryska traditionen, men helt klart enligt det sovjetiska systemets regler. En återgång till den sovjetiska skolan är till och med en officiell strävan i dagens fria, demokratiska Ryssland.

Liberalismen är en vacker idé, men aldrig har jag varit så ofri som i dagens Sverige. Vetenskapen och det sunda förnuftet säger att dagens Västerland med Sverige i spetsen är friheten förkroppsligad. Må så vara, men min känsla av ofrihet kvarstår, och det finns 1000 argument, som stärker min tes om den svenska ofriheten. Om vi tillämpar det ryska språkets utsaga om vad en fri människa är, så blir det tydligt att fri betyder att stå utanför gemenskapen. Utmobbad. Isolerad. Ensam. Men min känsla av frihet i sovjetisk tid är inte densamma som känslan av svensk frihet, tvärtom är de varandras motsatser. Det är en av livets paradoxer. Men den måste lösas. Jag tror att lösningen har ett samband med det sociala trycket. När detta ökar, minskar friheten, friheten som en känsla hos individen. Tro det eller ej, men det sociala trycket var obefintligt i Sovjetunionen. Det var möjligt att motstå det sociala trycket, eftersom människan tillhörde en gemenskap, den gemenskap som inte deltog i utövandet av tryck. I Sverige, däremot, finns ingen gemenskap att luta sig mot, där härskar den så kallade individualismen, som är den totalitära statens bördiga jordmån. Det är inte den övertygade nazisten eller den lika övertygade kommunisten, eller feministen, som är den totalitära statens idealmedborgare, utan den i rysk mening fria människan, alltså den ensamme individualisten. Denne förlorar sin förmåga att skilja mellan fakta och fiktion, alltså verkligheten som den upplevs, och mellan sant och falskt, alltså tankarnas verklighet. Den ensamma människan kan inte stämma av sina tankar och upplevelser med gemenskapen och blir därmed ett lätt byte för totalitär terror, på samma sätt som terror bryter banden mellan människor. Det påtvingade tänkandet och sägandet, den bekanta värdegrunden, river på samma sätt alla band med verkligheten. Det totalitära samhället har slagit igenom, när medborgarna har förlorat kontakten både med verkligheten och medmänniskorna.

Den viktiga aspekten är att totalitär terror, den där känslan av ofrihet, endast kan segra där människor är isolerade från varandra, individualister, ensamma. Ensamhet är både jordmån och skörd i tyranniet. Den totala isoleringen grundar sig på ensamheten, på känslan av ofrihet, av att inte höra till. Den förgiftar offentligheten, men nöjer sig inte med det, utan angriper även det privata, ända in i sovrummet. Den har sitt väsen i ensamheten, i känslan att inte tillhöra världen överhuvudtaget, den värsta erfarenhet människan kan uppleva.

Därför insisterar människan på att få tillhöra en gemenskap, och mänskligt umgänge handlar om mod och motstånd. Striden mellan totalitär ensamhet och gemenskapens värme är på civilisationsnivå orsaken till att Ryssland i tur och ordning har besegrat fascismen, kommunismen och liberalismen, som dödförklarades av Putin i dagarna. Betecknande för liberalismens dödskamp kom den första reaktionen på Putins uttalande från Superbögen Elton, som inte kan förstå att andra blir lyckliga på annat sätt. Putins svar var i överensstämmelse med ryskans uttryck för att be någon dra åt skogen: Du är fri.

Frihet kan per definition inte vara det du vill att andra skall vara, göra, säga eller tänka. Det är omöjligt att glädja andra med sin egen glädje. Friheten och alla andra eviga värden börjar helt klart från motsatta hållet, nämligen i en övertygelse att de egna övertygelserna är bristfälliga och att det saknas både kunskap och erfarenhet. Medvetenheten om den egna otillräckligheten föder en nyfikenhet, som fick en botaniker att ge sig ut i världen och en sjöfarare att drömma om nya horisonter.  Den nyfikenheten är nu död i Västerlandet. Den försvann när Muren föll. Det främsta kännetecknet är att Västerlandet bara släpper in folk, som godtar förtryck som frihet, medan fria folk som ryssar inte får komma in. Rörelsefriheten och nyfikenheten var Västerlandets eviga trumfkort mot Sovjetunionen, nu är det den sista resten från en svunnen tid.

Ryssland har under tiden ökat sin nyfikenhet mot alla självständiga stater i världen, utom Västerlandet. Landet har visumfrihet med 116 länder, och geografin visar tydligt att Ryssland ser friheten i öster. Alltså, sin egen frihet att se och lära nytt. Västerlandet är helt ute i den ryska nyfikenheten, Asien och Afrika tar emot med öppna armar. Västerlandet kan numera bara välkomna människor med utsträckt hand. Det funkar inte längre för självmedvetna ryssar. De senare har också upptäckt sitt eget land, där de släcker nyfikenheten tillsammans med sin egen gemenskap. Att resa är detsamma som att vilja veta mera och förnya informationsflödet.

Rysslands handel med Tyskland har på fem år minskat med hälften, och en tredjedel av Italiens utrikeshandel har försvunnit i samma period. I början av 1800-talet stod Ryssland, Kina och Indien för nästan 90% av världshandeln, medan Västerlandet var en liten håla. Ryssland är på väg dit igen, och det är ingen tragedi, och absolut ingen isolering, att skaka av sig det gamla och återuppta en nyfikenhet möt öster, allrahelst som den är ömsesidig. Västerlandet står ensamt kvar, isolerat, utslaget, ofritt. 

• Tillb
• Nästa