Translate

Välj språk

En resa från Malmö till Moskva

FaceBookTwitterGoogle+

Demokratins sanning

I landet där nerlagda röster i parlamentet räknas till Ja-sidan och statsministern utses utan folkets inblandning till statligt styrda medias hurrarop, startas i samma media tillsammans med gäng av fuskforskare från  både när och fjärran en kampanj om de odemokratiska valen i Ryssland. En händelse som ser ut som en tanke inför det  ryska valet. I landet

där utrikesministern möter terroristerna på flygplatsen med blombuketter, fast hon inte vet vem som döljer sig bakom ansiktsmasken, ondgör sig fuskforskarna och de statliga journalisterna över förbudet mot extremistorganisationer och enskilda dömda hantlangare i västerländsk underrättelsetjänst. I landet där fuskforskare och statligt styrda journalister tävlar om tjänster vid svenska ambassaden i Moskva som toppen på en förtjänstfull karriär i högsta säkerhetsklassen, talas det om ryska media under press. 

Men mest talas det om Tyrannen i landet där den egne tyrannen är oavsättlig så länge han inte uttalar sig mot demokratisk terrorism mot andra länder. I landet där ingen tyrann i ett personval skulle få mer än cirka 20% av "folkets" röster, men framför allt ingen tyrann är kapabel att skapa en politik med stöd av 80-90% av folket. Den Store Tyrannen har sett till att extremister och utlandsfinansierade, bipolära pseudoagenter, bästa kompis med den svenske utrikesministern, inte får delta på grund av sin otillräknelighet, till skillnad från de varmt välkomnade feministiska krigarna i landet där sådana tvärtom får statligt stöd och kan rösta fritt. Dock inte på någon tyrann, bara på något av alla de partier som bildar Partiet.

I landet där minst lilla app i statliga händer blir en flopp, förutom beskattningsappen, och videoövervakning faller offer för kulturell skräck samtidigt som landets politiker och journalister avlyssnas från partiernas huvudkontor, som i samtliga fall är ett och samma, förfäras man över Tyrannens allseende öga i valet, där medborgarna nu kan rösta från sin telefon rakt in i valkommissionens dator och till på köpet följa sin röst via Mina sidor. Det betraktas som suspekt odemokratiskt i landet där varje röst räknas för hand av partimedlemmar och partifunktionärer.

I landet där egna fuskforskare och statligt avlönade journalister får agera opposition mot Tyrannens demokratiska val i Ryssland, undergrävs därmed den egna demokratin, eftersom inget säger att inte alla andra forskare och journalister sysslar med samma sak, fast tvärtom. Samma sak gäller för politiker som springer Huvudkontorets ärenden och öppet diskuterar statsterrorism och undergrävande verksamhet mot landet som i en aldrig sinande ström skickar spioner och ubåtar mot den demokratiska gränsen. Alla dessa spöken i hjärnan är det egentliga hotet mot demokratin, den egna, enligt principen att den som gräver gropar för andra, ofta faller själv däri. 

I landet som under 20 år har firat demokratins framsteg i Afghanistan och annorstädes i kriget mot terrorismen har både odemokrati och terror blivit vardag, men framför allt har lögnen blivit skamlös, grotesk och absurd. Ett land med okunskap om omvärlden kan inte bära demokrati, utan måste fortsätta ljuga även inåt. Ingen medborgare kan ljuga åt ena hållet och tala sanning åt det andra, se åt ena hållet och vara blind på det andra. Av demokratin återstår då endast krati, medan demos försvinner ur bilden lika enkelt som fakta förfuskas. Den som ljuger om andra, är dömd att ljuga för sig själv. Det är nämligen samma sak. Demokrati bygger på att sanning råder, det kan sägas vara demokratins enda kriterium, och ur den synvinkeln torde dagens Ryssland vara historiens mest framgångsrika demokrati. Det är väl därför lögnen frodas och soldater i odemokratisk oordning flyr andra länder.

 

 

KLICKA HÄR för en resa i rysk historia och mentalitet!

 

Sök