Negativ och positiv populism

Uppgifter

Kategori: Samhälle

Publicerad söndag, 30 april 2017 20:02

Skriven av Stefan Gehander

Ryssland har inte haft en så framgångsrik premiärminister som Medvedev sedan Stolypin. Förutom Putins mellanspel då. Men faktum kvarstår att Medvedev

kommer att gå till historien som arvtagare till Stolypin. Den senares popularitet är visserligen en efterhandskonstruktion, eftersom hans reformer och politik väckte hat i landet, så till den grad att han mördades. Medvedev är inte heller han särskilt populär, även om han har stödsiffror som vilken premiärminister som helst bara kan drömma om. Men det är dåliga siffror i Ryssland, som har större krav på sina ledare. Orsakerna till Medvedevs låga siffror är att han är väl medveten om att ryssarna aldrig har haft det bättre i modern tid och att han känner sig delaktig i framgångarna. Det gör att han ibland uppträder som en västerländsk liberal och därmed utsätts för folkets spott och spe. I ett kusligt avseende liknar han den franske populisten och "Rotschild-kandidaten" Emmanuel Macron i Frankrike, nämligen i sin övertro på sig själv, en tro som i många fall blir föremål för rysk humor. Övertron på sina egna krafter har ibland en tendens att slå över i förakt för kritik, som han aldrig bemöter. Precis som Macron uppmanade en 60-årig lärare att starta eget efter förlusten av sitt arbete efter de franska reformerna, föreslog Medvedev att de lärare som var missnöjda med lönen skulle starta eget. Det hör då till saken att dagens lärare i Ryssland har en god lön. Men ordvalet var detsamma som hos Macron. Medvedevs ord till pensionären på Krim om att "det finns inga pengar" har blivit bevingade i Ryssland, eftersom ryssar vet att de bor i världens rikaste land. Det är bara lite snedfördelade resurser.

Genom sin inbillade duktighet väcker Medvedev motvilja. Han vill att folket ska se hur duktig han är utan att han ska behöva övertyga folket om det. Om folk vill tro något annat, får de väl göra det. Precis som Macron varnar för Le Pens "fascism", antyder Medvedev att ukrainarnas liv nuförtiden borde vara en varning till dem som inte litar på honom. Den fundamentala skillnad som ändå finns mellan Macron och Medvedev, trots de nästan bokstavligt likartade uttalandena om människans villkor handlar om frihet.

Macron omfattar den västerländska, liberala synen på frihet som frihet från hinder. Den 60-årige läraren är i detta avseende fri att skapa sig en ny karriär efter att han blivit avskedad av staten. Han är helt fri att skapa sig en ny framtid. Den råa cynismen är att alla förstår att han inte har en chans att starta eget. På ryska motsvaras denna frihet av "svoboda", engelskans "liberty". Om man på ryska vill be någon dra dit pepparn växer, säger man: "Du är fri", svoboden.

Medvedev omfattar den ryska, egalitära synen på frihet som frihet att ta kontroll över de möjligheter som finns. Den ryska staten har skapat förutsättningar med god lön, lärarbostäder för den som är redo att flytta och privatskolor vid sidan av den kostnadsfria utbildningen. Det finns i denna positiva frihet inga hinder att skapa sin egen frihet genom att till exempel bli privatlärare, läxlärare eller röra på sig på arbetsmarknaden. Denna frihet heter på ryska "volja" och är samma ord som vilja. Till skillnad från den västerländska, inre friheten, är den ryska friheten en yttre egenskap. Individen varken har eller skapar frihet i Ryssland, utan landets tradition är att makten, staten, skapar förutsättningar för frihet, som medborgaren sedan har vilja att utnyttja. Macron avsäger sig denna funktion, Medvedev utgår från den. Om de skulle mötas, Macron och Medvedev, skulle de anklaga varandra för populism. Ganska meningslös etikett, som dock får sin mening i det faktum att den franske läraren är arbetslös, den ryske missnöjd med lönen. "Det finns inga pengar" är ett skämt i Ryssland, i Västerlandet fullt allvar.

• Tillb
• Nästa