Europeiska kalifatet

Uppgifter

Kategori: Politik

Publicerad onsdag, 16 mars 2016 01:59

Skriven av Stefan Gehander

Freden håller på att segra i Syrien, alltmedan det barbariska Västerlandet, anförda av en tokig tysk tant, betalar ut miljarder euro till turkiska terrorister för att undvika konsekvenserna av det krig som tanten själv var med att starta, samtidigt som

Kejserliga rysk-ortodoxa Palestina-föreningen bygger en skola i Damaskus. Det är inte att tveka om att skolan betyder mer för syrier än de miljarder som bara kastas i Egeiska havet utan mål och mening. Avtalet mellan EU och Turkiet är så irrationellt att det kan misstänkas att både Merkel och Erdogan inte är vid sina sinnes fulla bruk. Att byta etnisk förpackning på flyktingar betyder ju att antalet kommer att förbli detsamma på bägge sidor. Det farliga är att Erdogan är listig, Merkel desperat. Under tiden ber turkiska poeter ryssarna om förlåtelse och Bayerns ministerpresident reser till Moskva för att intyga att inte alla tyskar har blivit tokiga utan gärna vill få i gång affärerna. Putin bryr sig inte. Kina är nu en större olje- och gaspartner än Tyskland, och de tyska bilarna har förbjudits som tjänstebil inom statsapparaten i Ryssland. Putin har också tagit emot en dryg miljon flyktingar från Ukraina utan besvär. Samtliga har idag jobb och bostad. Det kommer att bli fler, när svälten sprider sig i Ukraina. Under tiden kommer Europa att få besök av 75 miljoner turkar, som utan visum tar sig till släktingar och vänner i Europa, samtidigt som det kommer att visa sig att Turkiets befolkning, att döma av passproduktionen, har ökat med ett par miljoner. Plattityderna och flosklerna om värderingar och pressfrihet från politiker och media får sultanen att fnittra när de nya vännerna samtidigt slår dövörat till mot "näthat" och "rysk propaganda", eller när de nya vännerna i samarbete med sultanen mördar kurder och andra i Syrien. Det uppstigande kalifatet har också en gemensam utrikespolitik mot Ryssland och landets fredsansträngningar i Syrien och Ukraina. Den paradoxala situationen uppstår att Västerlandet har mer gemensamt med Europas sjuke man än med det gammaleuropeiska Ryssland. Västerlandet upprätthåller till och med sanktionerna mot Syrien samtidigt som det oreras om humanitär katastrof. Denna orwellianska politik har stått i samklang sedan 2011 i samband med invasionen av Syrien, där västerländska vapen levererades till de turkiska träningslägren för jihadister, särskilt från den gigantiska svenska vapenfabriken i Saudiarabien. I det europeiska kalifatets orwellianska utrikespolitk, eller krigspolitik, har det då varit standard att anklaga Ryssland för att utnyttja flyktingproblemet för att undergräva EU, alltså det europeiska kalifatet. Men det är ju byggandet av ett kalifat som är flyktingpolitiken, det har åtminstone Erdogan förstått, ja också saudierna. Den tokiga tyska tanten har inte begripit ett dugg, hon är fast i ett slags Mowgli-komplex, där hon till och med betalar med andras pengar för att hålla hela den smutsiga affären i gång och skylla den på andra. Det enda sättet för EU att inte bli ett kalifat vore att erkänna misstagen och byta sida i Syrien-kriget. Det behöver inte vara ett stort problem i ett kalifat, där ingenting ändå är sant och allting möjligt, som vi ser. Men visst, det skapar förvirring, och det är ju också meningen. Den tokiga tyska tanten är ett praktexempel när hon talar om "Mitt Europa" som ett öppet och vänligt samhälle, samtidigt som portarna slår igen och samtidigt som hon skickar iväg en del och tar in andra samtidigt som hon försäkrar sina undersåtar att ingen mer kommer in, förutom dem som kommer i väldiga vågor samtidigt som... Allting sker samtidigt i kalifatet, både det som inte sker och det som sker. Det är som en grekisk tragedi, där aktörerna byter masker hela tiden, så att publiken till slut varken vet ut eller in. Men jag tror att både den tyska tanten och den inbillade sultanen har trasslat in sig i repliker och roller till den grad att de själva inte förstår vad som pågår. De förstår inte ens att det som var Rysslands mål, att slå tillbaka kalifatets arméer och tvinga alla till förhandlingsbordet, nu är uppnått. De ryska piloterna flyger hem och kommer att firas stort som hjältar i en inrikespolitisk fest, rättmätig sådan, som sultaner och tysktanter bara kan drömma om. Det finns och fanns ingen annan baktanke med den ryska diplomatiska uppvisningen och den militära övningen, som inte kostat skattebetalarna en endaste rubel extra, eftersom den låg i budgeten för militärövningar. Men en patriot tänker ju varken på pengar eller personer, Merkel, Assad, Erdogan är strunt samma, det viktiga är landet. Fäderneslandet är aktören, patriotismen är både mål och medel. Det lär sig de ryska barnen redan i småskolan, på historielektionerna, där det är trångt med hjältar och segrar. Syrien har i dessa dagar också fått sina egna hjältar bland dem som stannade kvar och stred för sitt land. Det kommer säkert att läras ut som patriotiska exempel även i den ryska skolan i Damaskus, och barnen där kommer att diskutera sina ryska och syriska hjältar på ryska, som blivit andraspråk jämsides med franska i den syriska läroplanen för grundskolan. Jag tror till och med att Putin kommer att få en rad i läroböckerna, liksom Merkel, Erdogan och andra sultaner. För det är så sant som det är sagt, att ingenting är sant och allting är möjligt. Jag tror nästan det är Putins motto. Det gäller bara att förstå honom rätt. Då blir fred i Syrien möjlig.

• Tillb
• Nästa