Ukraina i mitt hjärta

Uppgifter

Kategori: Politik

Publicerad tisdag, 01 februari 2022 10:17

Skriven av Stefan Gehander

I Stilla flyter Don blir det slagsmål mellan kosacker och "hahly", vilket var min första bekantskap med ukrainare, i teorin varje fall. Senare har min hustru lärt mig att det redan under 1800-talet fanns en

ukrainsk litteratur, ukrainska mästerverk, en nationalpoet och människor som i det ryska imperiets folkräkningar kallade sig "malorossy" eller "hahly". Aleksandr I brydde sig inte om förändringarna i det ryska språket, mestadels polonismer, eftersom också Polen var en del av Ryska imperiet. 1917 exploderade den ukrainska nationalismen, som hävdade att Ukraina sträckte sig från Karpaterna till Ural, och under inbördeskriget i det som skulle bli Sovjetunionen böljade passionerna fram och tillbaka. Intressant nog var Krim aldrig ett objekt för den ukrainska nationalismen.

Min kära hustru betecknade sig själv som ukrainska, när hon ansökte om sovjetiskt pass, och hon har läst den klassiska ukrainska 1800-talslitteraturen på ett vackert språk, som heter ukrainska. Det har för övrigt föga gemensamt med dagens judisk-polska rotvälska, men faktum kvarstår att det finns ett ukrainskt folk och ett ukrainskt språk. Putins ord om att Ukraina inte är någon stat och att ryssar och ukrainare är ett folk, har fått många ryssar att sjunka till en låg nivå i sin bild av Ukraina. Den liknar den tsaristiska förbudspolitiken mot Malorossija efter det polska upproret, vilken säger att det ukrainska inte finns och inte får finnas, medan satsen om ett folk missförstås som att bara den ena sidan av myntet finns, alltså att alla är ryssar. Det är inte sant, men det är ingen lögn. På en viss nivå och enligt en viss historiesyn.

Lev Gumiljov sade att när en ukrainare återvinner förnuftet, blir han ryss. Gumiljov skapade en unik historieteori, som han kallade etnogenes. Den lämnar plats för alla folk i systemet, som har tre nivåer: subetnos, etnos och superetnos. Enligt teorin är både ryssar och ukrainare etnos i ett större system som han kallar superetnos, någonting i stil med ryssländare. För att driva förvirringen vidare, kallades sig ukrainarna innan de blev ukrainare för russkije, för att skilja sig från polackerna, medan ryssar i Ryska imperiet tog det etniska namnet rossijskije. Ukraina kom att skapas tack vare Ryssland, i kampen mot polacker, tatarer och svenskar. Striden vanns av kosackerna i Zaporozje och deras ledare Hmelnitskij. Zaporozje bildade under 1700-talets kvinnliga regenter i Ryska imperiet skola för Rysslands diplomater och militärer. 

Det som idag kallas Ukraina är en upprepning av 1600-talets etniska processer i det som blev Ukraina, nämligen västerländsk invasion, bestående av polskt och judiskt rysshat kombinerat med europeisk revanschism. Sinnebilden av denna invasion är Hitler, en katolskt inspirerad rysshatare, där judarna egentligen var en bisak i det stora korståget, men nu har bytt tecken och leder invasionen. 

Historien hämnas nu på ryssarna för försummelser, även under Putin, medan ukrainarna hämnas på historien för alla sidospår, så till den grad att de är varken etnos eller subetnos, utan en chimär, som Gumiljov sade om vilsegångna etnos. Chimär är ett etnos, som ansluter till ett superetnos av förnuftiga, rationella skäl, men som inte kan leva i sådant superetnos, eftersom det strider mot alla kulturella konstanta. På datorspråk är chimär inkompatibilitet, en kontakt mellan etnos som ger upphov till hybridetnos, som dagens "europeiska" Ukraina.

Chimären består av människor,  som förlorat kontakten med sitt etnos. Följden blir att systemet uppvisar beteendetyper, som strider mot varandra, där den gemensamma mentaliteten  ersätts av totalt kaos. Etnos anpassning till landskapet (industrin) går förlorad, och chimären kan inte utvecklas, bara existera i väntan på förfallet och etnos undergång. Chimären går under i krig eller försvinner i apati i det främmande superetnos. Chimären kan bara överleva som snyltarfolk inom ett annat, friskare etnos, som balter, georgier och ukrainare i Sovjetunionen.

Liksom i dagens Ukraina skapas en chimär när ett superetnos invaderar områden där ett annat superetnos lever. Det invaderande superetnos försöker gjuta livskraft i sig självt på bekostnad av de besegrade, då Lebensraum, nu EU-Anschluss. Men resultatet blir alltid misär och undergång för chimären, som innefattar både segrare och kuvade, eftersom chimären degraderar hela det motstridiga systemet.

Den historiska tiden och den ukrainska chimären med Västerlandet arbetar för Ryssland. Det är viktigt för Ryssland att inte skapa en ny chimär, som 1917, utan bara välkomna de folk som vill vara med i den superetniska gemenskapen, men att det finns ukrainare och Ukraina ska inte förnekas. Det är också viktigt att inte förneka Västerlandets fientlighet, som springer ur det enkla faktum att Ryssland är moraliskt överlägset och numera, som förr, också skulle kunna besegra USA. Det är den enda orsaken till önskan och strävan att begränsa Rysslands inflytande i världen. Inga andra orsaker finns, de är alla påhittade. 

Dagens Ukraina är också ett påhitt, en chimär. Det är viktigt för Ukraina att snarast lämna den nya chimären, en upprepning av 1941. Ukraina måste återfinna förnuftet, alltså bli ryssar igen. Inte bara av superetniska skäl, utan också av den enkla anledningen att det är bättre att vara ryss än europé. Bara att fråga alla ukrainare i Ryssland. I själva verket skulle Ryssland välkomna en invasion av ukrainare, som ju har rätten att ingå ryskt medborgarskap enbart på grund av sin etniska tillhörighet, ett faktum som inte skulle förvåna Sjolochov. Hans hjärta skulle dock brista vid åsynen av dagens Ukraina. Liksom mitt.

KLICKA HÄR för en resa i rysk historia och mentalitet!

• Tillb
• Nästa